Sune-dagen

Idag är det Sune-dagen. Vilket får mig att tänka på när jag var på Sune-party när jag var någonstans runt 10 år, så kul jag hade den gången. En annan sak som Sune får mig att tänka på är så klart Sunes jul, en av de bästa julkalendrarna någonsin.

Jag tänkte på vad som är en av de bästa sakerna med julen, dels så varar den så länge genom att man börjar trappa upp känslan från första advent eller 1 december och sedan håller på ända till den 26 december. Har man riktig tur så håller den till och med i sig ända till nyår. Men så till det som är så bra med julen, så fort den är slut så vet man ändå att den kommer igen, man får ännu en december att längta och bygga upp sina förväntningar.

Nu är det dags att sova, för jag vaknade halv fyra i morse och var lite smått stressad, lyckades somna om efter en stund, men det blev ändå för få timmar sömn, borde väl sovit för länge sedan, men jag kan ju inte missa mina Hollywoodfruar. Maria Montazami är så underbar, man kan inte annat än älska henne.

En känsla av obehag

Idag är en av mina favoritdagar på året, nämligen dagen då man får plocka fram adventsljusstakar, julpynt, julgardiner och massor av annat som hör till julen. Tyvärr förstördes min iver när jag öppnade kartongen med julgrejer, tog upp påsen med mina porslinstomar och insåg att det var massor av sönderrivet papper i påsen. Jag brukar vira in alla tomtar i hushållspapper så de inte ska gå sönder, jag trodde först jag hade haft möss i förrådet, men inget verkade vara gnagt på i övrigt och kartongen var hel. Då slog det mig, det måste varit den eller de som gjorde inbrott i mitt förråd och tog min cykel som också kollat där för att se efter om det fanns något värdefullt.

Känslan av att någon hade varit i det och pillat fick mig att känna mig så smutsig, jag har tvättat händerna hur många gånger som helst sedan dess och slängt påsen och pappret, men känslan av obehag sitter fortfarande kvar. Jag ska hoppa in i duschen och hoppas att jag kan skaka av mig känslan där istället. Jag trodde aldrig att jag skulle bli så illa berörd av känslan av att någon rotat i mina saker, men jag var i alla fall väldigt glad över att de varit så pass försiktiga att alla tomtar fortfarande är hela.

Till slut har det i alla fall blivit juligt och fint här och jag ska efter duschen mysa med julmust, skumtomtar, pepparkakor och clementiner, för det hör till när man har julpyntat. Bara 27 dagar kvar nu!

Attackerad

Värst vad dålig jag var på att uppdatera bloggen här på ett tag, men jag har haft fullt upp med mycket roligare saker helt enkelt, ja och så en del jobb också. Idag har jag varit på bodyattack med Frida, och jag tror jag har kommit på varför det heter så, för jag känner mig ungefär som att jag har blivit attackerad. Men jag kan ju säga att vattenmassagen vägde upp det ordentligt efteråt.

Det var en frivillig mörbultning, jag utsatte mig för en högst ofrivillig mörbultning i morse, jag halkade när jag skulle gå i badkaret och slog i knät i badkarskanten, det gjorde så ont och jag är fortfarande alldeles öm. Så om jag efter den här dagen kommer ur sängen imorgon så är det världens åttonde underverk.

Lina frågade om jag gav Frida lika mördande blickar som jag gav henne förra året när hon lurade med mig på samma pass, men den här gången visste jag ju vad jag gav mig in på, det hade jag inte en aning om förra gången och då trodde jag nästan att jag skulle dö, så trött var jag. Men det var ett kul pass trots allt och jag träffade massor av bekanta, både gamla och lite nyare vänner.

Nu blir det lite mat, en dusch och sedan sängen, det ska bli så skönt att sova. Jag sov förbi första klockan i morse, måste stängt av den i sömnen, tur jag har två. Jag tror det är ett tecken på att jag har jobbat lite för mycket de senaste dagarna. Sweet dreams!

... i lyxförpackning...

Det har varit en tuff dag idag på många vis. En mörk dag trafikmässigt sett, passerade 2 olyckor på vägen hem, båda på E6 så klart och vid den ena stod både en ambulans och 2 brandbilar, hoppas det gick bra. Jag hörde dessutom om två olyckor, ännu en på E6, men där har jag ingen aning om vad som hände. Men däremot så vet jag att den på Komarken i morse inte gick bra, en man blev först påkörd och blev sedan överkörd av en buss. Han klarade sig inte, jag vill inte verka hemsk på något vis, men tur i oturen så var han någonstans runt 80, det kunde lika gärna varit en ung person med hela livet framför sig.

När jag inte visste åldern och hörde "han överlevde inte" så stannade mitt hjärta för en sekund och jag bad innerligt att det inte skulle vara en gammal vän som bor där. Jag vet att det bor många människor där och inte är speciellt troligt att det är just min vän, men man tänker inte alltid rationellt och jag gör inte det i krissituationer, det har jag redan upptäckt.

Ett annat sätt dagen har varit tuff på var att jag var på jobbet redan 07:10, vilket innebar att jag åkte hemifrån 06:23 och gick upp ungefär 05:30, inte att leka med. Jag kom dessutom inte ifrån jobbet förrän vid 17:20 ungefär och tack vare köer på vägen hem så var jag inte hemma förrän 18:35, vilket innebar att det var mer än 12 timmar från det att jag åkte hemifrån till jag var tillbaka igen. Men tuffa dagar härdar, så snart är jag en tuff brud... Nu är jag helt slut och tänker göra min kudde och mitt täcke sällskap. Sov gott!

"Grief is like the ocean, it's deep and dark and bigger than all of us."

Har ni läst eller hört om detta? Det gör mig så ledsen, först kände jag mig lite tom när jag fick veta vem en av killarna är, åtminstone enligt ryktet. Sedan ville jag bara gråta. Jag känner honom inte, men när jag hörde namnet så fick jag för mig att jag visste vem det var, kollade i skolkatalogen och fick det bekräftat. Men även om jag inte känner honom så är det hela så sorgligt att det inte går att beskriva med ord. Jag tänker på hans familj och vänner. Även om man inte har hittat kropparna än så har räddningstjänsten

Den här hösten känns som att den har varit full av tragedier, även om jag inte har känt några av offren så har flera bekanta till mig känt eller träffat offren och det tär på krafterna att stötta och lyssna även om det inte rör mig. För även om det inte rör mig personligen så blir man ändå berörd dels av personernas öden och dels av mina vänners lidande. Men förra året var mitt år med tragedier, nu är det min tur att vara där för de som var här för mig.

Nu tillbaka till något helt normalt och vardagsaktigt, för oavsett hur många tragedier det än händer tänker jag inte vänja mig vid det och acceptera det som något vardagligt. Jag var hos tandläkaren idag, inga hål, inga problem. Hur skönt som helst. Något som inte är lika skönt är att jag sov hos mamma och pappa, att sova i min gamla 80-säng när jag har vant mig vid en säng på 120 cm är inte lätt. Oavsett åt vilket håll jag vände mig så kändes det som sängen tog slut, jag kommer sova såååå gott inatt.

Moralkaka

Jag lyssnade på en intressant person häromdagen, hon sa att alla är olika, inga protester där. Hon sa också att hon inte alls tror på att man ska behandla alla som man själv vill bli behandlad just med hänvisning till att alla är olika, det är en intressant tanke tycker jag. Alla vill ju inte blir behandlade just så som jag vill bli behandlad, för alla tycker inte som jag eller gillar inte de saker som jag gillar. Så det som är en av de mest grundade sakerna moralsammanhang känns lite föråldrat och inte helt sant, varför inte försöka behandla människor som de vill bli behandlade istället?

Igår blev det shopping på eftermiddagen, jag fick äntligen köpt ett par nya stövlar, inte en dag för tidigt kan man säga. Efter det tänkte jag och Lina köra ett träningspass, men tydligen så är alla gym i kungälvs kommun stängda efter 19:30 i Kungälvs kommun. Så det får bli ett pass nu på förmiddagen istället.

Y

Someone stole my heart and all I was left with was a y...

Bra dag idag, jag har känt mig supereffektiv. Jag jobbar nog bäst under press, mycket att göra och lite tid får mig att multitaska och effektivisera på bästa möjliga vis.

Tänk om jag hade samma press på mig i privatlivet, då kanske jag skulle få åstadkommit något där också. J, det här är egentligen exklusivt för dig, jag insåg ungefär 2 dagar för sent att någon flirtade med mig, inte bara lite lätt, utan till och med väldigt uppenbart, till och med så uppenbart att jag borde fattat det trots mitt mindre nyktra tillstånd. Poängen är att jag har varit lite småtänd på honom länge, men tänkt att han inte är, ja du vet, rätt. Tänk om jag missade min chans? Jag tror det är dags att vi har en msn-dejt snart igen. Jag får bli bättre på att logga in där. Jag lovar att uppdatera dig snart.

Snöängel

Jag läste igår att det skulle bli snökaos i Sverige idag, men jag tänkte att det inte gällde oss, utan någonstans i norr som det brukar vara. Så jag såg antagligen ut som en fågelholk i morse när jag drog upp rullgardinen och världen var alldeles vit och himlen likaså. Det har snöat precis hela dagen och det ligger ett fint litet vitt täcke ute nu. Det är så fint, jag kan dock inte påstå att det är lika fint i Göteborg, där var det mest slaskigt och blött när jag gick hem från jobbet.

Jag bor helt perfekt för att få se massor av intressanta saker har jag förstått, idag när jag gick ut i köket såg jag i ögonvrån att det flammade som eld utanför. Nyfiken som jag är så skyndade jag genast fram till fönstret och fick se en demonstration, SSU stod det på flaggorna och flammorna kom från facklorna. Det såg lite mysigt ut att stå där med facklor på torget, men inte så mysigt att vara ute i snöandet att jag valde att göra dem sällskap. Nej, det får vara nog med snö för idag, i morse var jag väldigt sugen på att göra en snöängel, nu är jag mest sugen på att krypa ner under mitt varma täcke och glömma att det finns snö. Ska bara få ihop ungefär 600 steg till så jag uppnår dagens mål. Sov gott små snöflingor!

OMG!!!

Jag sitter och ser på den nya dokusåpan på ettan, den med 10 bortskämda ungdomar som ska testa att bo själva i några veckor. Jag brukar se mig själv som bortskämd, men jag är inte ens i närheten av de här personerna. Argument som "jag tänker inte städa mitt rum, jag menar det är ju en del av huset och mamma städar ju huset!" är skrattretande. Ja, när de fick jobba på ett ställe där man styckar kött kunde jag inte hålla tillbaka skrattet längre.

Att föräldrarna dessutom är så dumma att de hjälper sina barn med precis allt, de behöver knappt äta själva. En tjej sa att hon lever som en pensionär, fast skillnaden är att hon har pengar. Undrar vad hon tror att pensionärer lever av? Dessutom kan det väl knappast räknas som att hon har pengar när hon får dem av mamma hela tiden, hon arbetar inte det minsta för att bidra. En mamma åkte 6 mil enkel (!?!?!) väg för att ge sin dotter frukost.

Yrla virvla virvelflicka

Imorse mötte jag Ulrika på jobbet och hon sa att jag såg ut som en snöflinga. Det var en väldigt rolig kommentar, men den värmde trots snön. Om jag var en snöflinga så skulle jag inte vilja vara en sådan där som dalar sakta och fridfullt mot marken, nej, jag skulle vilja vara en som yrde runt i en snöstorm som virvlade runt med vinden och lekte med alla sina kompisar.

Man lär sig så länge man lever

Man ska lära sig något nytt varje dag, igår lärde jag mig hur man räknar ut positionssystem, avancerad matte med andra ord. Idag lärde jag mig att det inte är någon bra idé att köra ett pass på gymmet innan man går på zumba. Med tanke på att jag redan har ont så ser jag inte direkt fram emot de två kommande dagarna, för då kommer jag antagligen inte kunna röra mig alls. Framför allt har jag ont i triceps, undrar om jag någonsin använt dem förut? Varför tänkte jag inte efter före? Jo, för att mina föräldrar sa att vi skulle och titta på ett gym, de glömde nämna den lilla detaljen att vi skulle köra ett pass, så jag känner inte riktigt att det är mitt fel.

Blå tå

Jag avskyr verkligen trösklar, jag tror inte det finns någon som tycker sämre om trösklar än jag gör. Har varit och festat hos Frida och Patrik och jag slog i tårna i deras trösklar flera gånger om. En av gångerna så illa att jag fortfarande har ont och när jag tog av mig strumpbyxorna så såg jag att min ena tå har antagit en väldigt onaturligt blå färg. Det är inte ens samma blå färg som vid ett blåmärke, jag funderar på om det borde oroa mig, men om den hade varit bruten hade jag väl inte kunnat röra den? Det är åtminstone vad jag intalar mig själv.

Bortsett från trösklarna så hade jag riktigt roligt, framför allt njöt jag av mest av ögonblicket när 5 killar duellerade genom att förklara varför just han var bäst för mig. Riktig ego-boost, synd att man inte får känna det lite oftare. Frågan är ju nu då om jag nappade på något av dessa förslag, tja, jag sitter och bloggar när klockan är 02:48, så ni kan väl gissa själva... Inte den här gången, men jag lovade eventuellt en av dem att jag skulle börja tävlingsdansa med honom, frågan är bara om han minns det imorgon, det återstår att se. Nu ska jag i alla fall sova och imorgon väntar en låååång sovmorgon på mig.

Everybody's changing and I don't feel the same...

Jag har tänkt lite på en person från högstadietiden idag, en som aldrig lyssnade på lärarna och stökade runt, som tog vara på varje sekund för nöje och som jag undrade vad det skulle bli av. Idag är killen superseriös och så långt från sitt gamla jag som man bara kan komma. Jag måste medge att även om han hade en viss charm förut så har han blivit en mycket bättre person i min mening, jag beundrar hans förändring och hur han är nu. Jag önskar jag kunde vara en lika bra människa som honom.

På vägen hem var jag med mamma och pappa och shoppade, jag ringde när jag gick från jobbet och då visade det sig att de var på väg till Backaplan. Så istället för att knö på en överfull buss så valde jag att lifta med dem även om det innebar att jag fick gå med både på Stadium och Bauhaus.

Jag vaknade vid 5 i morse av att regnet gjorde sitt allra bästa för att ta sig in genom mitt fönster genom att försöka slå sönder det. Åtminstone piskade det som om det var vad det ville uppnå samtidigt som grannarnas utemöbler dansade elefantdans på deras balkonger. Ännu en gång är jag tacksam över att jag tömde balkongen i tid. Men nu blir det till att krypa i säng, jag måste försöka vara pigg på fredag för då ska Frida firas och det får inte missas. Så det blir till två tidiga kvällar.

Break a leg

Jag kommer bryta en tå någon dag, det bara måste bli så. Med tanke på hur ofta jag slår i mina fötter och få framför allt tårna i väggar, bord, stolar, trösklar, ja kort sagt allt som är i sparkvänlig nivå, så känns det oundvikligt. Det märkliga är att jag är rätt säker på att det är genetiskt, för min mamma gör likadant och hennes bröder gör det också. Jag tror också att mormor slog i tårna överallt.

En annan sak som jag verkligen hoppas är en ren slump, för annars är det inget bra tecken. Batteriet på telefonen är slut, batteriet i mp3:n är slut, datorns batteri är så slut det kan bli, är det en liknelse på mitt liv så kommer jag också slockna vilken sekund som helst. Det känns i och för sig rätt logiskt. Det där med att ställa om klockan är ju trots allt rätt utmattande.

Glädjen över en extra timme var stor, jag hade till och med en teori om att man kunde ta bort ett dygn på året och istället fördela de 24 timmarna på andra dagar så man skulle få 24 dygn med 25 timmar. Visst hade det varit bra med extra timmar lite då och då, visserligen skulle det inte ge fler timmar på året, men ändå, man skulle ju räkna med en dag mindre.

Sedan kom jag på nackdelen, om man vrider på dygnet så långt som kommer vi ju ha dag mitt i natten och tvingas jobba när det är mörkt och försöka sova när det är ljust och det kommer inte bli bra. Så jag lägger ner den idén. Men även om man fick en timme sovmorgon mot vad man är van vid, så kommer ju bieffekten av att det känns som mitt i natten när man ska gå hem från jobbet, det är alldeles mörkt. Det gjorde ju dock inte så mycket eftersom julbelysningen sakta växer fram, men man är väldigt trött sista timmen.