Snuvig...

Det började igår, lite lätt halsont, ingen fara där. Men det blev visst bara värre och värre och när jag vaknade i morse så var jag helt bombtät i näsan och halsen gjorde ondare än jag kan minnas att den gjort på månader. Inga mediciner kunde jag ta heller för jag skulle till läkaren för prover, tog dock lite nässpray för att jag skulle kunna överleva dagen.

Till stan med mamma, kollade lite i affärer och sedan upp till Sahlgrenska, jag fick hela 13 stick av diverse nålar, tur jag inte är rädd för nålar... inte alls... PANIK! Sedan hem och hämta golfgrejerna, jag måste säga att de valde rätt dag att laga hissen på, jag hade inte blivit glad om jag hade tvingats bära alla grejer upp och ner för trapporna. Iväg till banan för att träna på teknik för att slå slagen längre. Vi var bara tre på träningen idag, jag, Linn och Josefine. Saknade framför allt Frida.

När jag efter träningen inväntade pappa och Lina för att få några ord med dem innan jag åkte hem så ringde min telefon. En del av spänningen när man inte har några nummer kvar i telefonen är att man aldrig vet vem som ringer utan svarar som ett stort frågetecken varje gång. Lite som förr, innan man hade nummerpresentatör hemma.

Sedan hem och krypa ner i soffan, invirad i min filt med frossa. Pappa föreslog att jag skulle åka till havet för ett dopp eftersom saltvattnet är grymt effektivt mot nästäppa, men jag kände mig sådär sugen på det om jag ska vara ärlig. Nej, det blir till att ta lite mer nässpray och sedan krypa ner i sängen. Jag har redan tagit en zyx som lindrar så skönt i halsen och bedövar halva munnen. Men fördelarna överväger nackdelarna. Hoppas på en bättre natt än den förra, så jag faktiskt får sova några timmar i sträck. Godnatt gott folk!

Hur är det möjligt?

Den här helgen som skulle vara så full av glädje och nöjen med kompisarna på en liten roadtrip kom att präglas av hemska nyheter, både på hemmaplan och bortaplan, jag tänker dels på nyheterna kring bombdådet hemma i min idyll som var för ett tag sedan där man gripit två personer, varav den ena en bekant till mig och min familj. Jag skulle aldrig tro att den personen var kapabel att göra något sådant och kommer inte kunna tro det förrän domen har fallit och kanske inte ens då.

En mycket större del av mig tänker på terrordådet hos våra grannar i Norge, landet som jag känner nästan lika starkt för som Sverige. Hur i h*vete kan någon göra en sådan sak. 93 personer mördade, helt kallblodigt och dödssiffran räknas stiga. 5 saknas fortfarande och många ligger skadade på sjukhusen runtom. Tårarna strömmade en efter en när jag såg reportaget på nyheterna på TV4. Mina tankar finns hos alla dem som förlorat någon där, men också till hela norska folket som måste befinna sig i någon sorts chocktillstånd. Jag känner mig i alla fall chockad, det här känns betydligt närmare och mer skrämmande än bombdådet i Stockholm. Ofattbart!

Ända sedan vi fick höra talas om det så har vi försökt läsa nyheter genom våra telefoner för att få någon information under helgen och ständigt fått hemska uppdateringar. Dock kändes det ett tag som att de svenska medierna inte hängde med, så jag bestämde mig för att testa den enda norska tidning jag kände till: Verdens gang, där skildrades de överlevandes öden och det är så fruktansvärt svårt att läsa, så jag kan inte ens föreställa mig hur det måste kännas att gå i deras skor. Den del med norskt blod i mig känner avsky och sorg och oförståelse.

I övrigt var helgen väldigt lyckad, massor av skoj och dans blev det, dock vill jag inte påstå att Malung har så mycket att erbjuda rent kulinariskt, det finns en himla massa pizzerior och en rätt så dålig Sibylla, ja, det fanns några vanliga restauranger också, men de var lätträknade. Hotellet var en aning skabbigt också och jag är helt säker på att det fanns mögel i badrummet, min hals kändes lite rosslig och det kom pipljud ibland när jag andades. Men två nätter överlever man ändå. Träffade massa kul folk, både kända och okända, lärde känna ett gäng från Mora som var riktigt roliga, fick lära mig lite teckenspråk där också, eftersom två av killarna var hörselskadade.

Vägen upp var betydligt lyxigare, vi stannade till på Selma spa, på torsdagen låg vi mest och solade och badade i deras pooler och hade det skönt. På fredagen badade vi lite inne eftersom det regnade innan vi åkte till Malung. Allt som allt så måste jag säga att vi hade en väldigt lyckad resa och det blir nog en favorit i repris.

All grown up

Såg precis en bild på en tjej, jag kände inte igen henne alls. Inte förrän jag läste namnet under bilden så insåg jag vem det var. Fram till jag var 10-11 år ungefär lekte jag ofta med ett par tjejer som bodde nära mig, i alla fall varannan vecka när de var hos sin pappa. Deras mamma bodde en bit bort med ny man och fick så småningom ett barn med honom, en tjej, samma tjej som jag såg på bild förut. Det som slog mig är att jag alltid tänkt på henne som så mycket yngre än oss, men på bilden var hon vuxen. Så jag undrar hur mycket yngre hon är jämfört med sina systrar egentligen? Minnet spelar mig nog ett spratt här, det kan inte vara så stor skillnad som jag vill minnas. Jag kände mig helt plötsligt äldre än jag gjort på länge. Inte för att jag är 24, utan för att den lilla flickan har blivit vuxen.

Jag hade en liknande känsla för ett tag sedan när jag insåg att en kille som jag ibland satt barnvakt åt när jag var liten har förlovat sig. Han fyller för övrigt 20 i år. Hur gick det så fort och när växte de ikapp oss? Ibland springer tiden ifrån mig. Jag får nog träna intervaller så jag kan springa ikapp med den.

Who do you think you are?

Vem tror du att du är egentligen? Du har ingen rätt att bestämma över mig, vi har ingen relation alls utöver vänskap och i riktig vänskap så försöker man inte bestämma över varandra utan accepterar varandra. Jag är helt säker på att du kommer komma över detta, men jag blev lite ledsen över ditt agerande och kommer inte umgås med dig själv förrän du kommit över vad det nu är du känner.

Nu till en kul grej, jag har haft två riktigt roliga bussresor inom loppet av 24 timmar. Det började igår med två killar som satt och pratade i sätet bakom mig på Grön Express till Kungälv, den ena från dalarna av dialekten att döma. Han släppte ur sig följande kommentarer:

"Alltså om jag bodde här, då skulle jag fan åka in till stan varje dag... Eller i alla fall varje helg... Tror jag i alla fall... Om jag orkar..."

"Grön Kungälv? Vaddå Grön Kungälv? Är det här någon sorts miljöbuss?"

Kompisen: "Nej, alltså grön express, åker man Grön så vet man att den går på en viss linje, det finns röd, blå, lila..."

"Jaha, och vad betyder de då? Miljöfarlig?"

I morse så såg jag bussen rulla in på busstationen samtidigt som jag gick ut från lägenheten, så jag sprang ner för trapporna och över gatan, precis när jag kom fram så började busschauffören stänga dörren, han öppnade igen och sa något brytande "det är klart vi väntar på dig tjejen" och lyfte på hatten. I det ögonblicket tänkte jag mest att det var en underlig gubbe. Sedan så började han redan vi Kexfabriken att önska alla som gick av en trevlig dag och hälsa alla som gick på välkomna, så höll han på vid varje hållplats och däremellan spelade han musik med kommentarer mellan varje låt i stil med "det är klart ni ska höra musik" och "hoppas inte musiken får någon att somna".

Jag skrattade mig genom nästan hela bussresan, det enda som störde mig var den extremt överviktiga killen bredvid mig som sa "busschauffören från helvetet" för att verka lite cool, men han insåg i alla fall snabbt att han var den enda som inte roades eftersom alla andra fnissade så han teg enträget resten av resan, vilket passade mig perfekt.

Dagen fortsatte väldigt bra, jag och Sofia stängde in oss i ett konferensrum och jobbade tillsammans i stort sett hela dagen, massor av skvaller och prat oss tjejer emellan blev det, men trots det så var vi väldigt effektiva och kommer nog inte behöva hela måndagen. Skönt, då kan jag hinna med lite annat som måste göras innan semestern.