Vi har alla den där kollegan som inte är med på gemensamma
aktiviteter, fika, afterwork eller liknande. Den kollegan tycks också vara helt
omedveten om att andra behöver den tiden till att få en paus och i mitt fall
ett mellanmål. Jag klarar inte en hel eftermiddag utan ett mellanmål utan att
få huvudvärk och måste få en liten stund till just detta. Så jag blir lite lätt
irriterad på den där kollegan som inte kan respektera att andra behöver
eftermiddagsfikan, även om hen helst hoppar över det.
Helgen spenderades med en middag med pojkvännen på fredag
kväll på en palestinsk restaurang, jag kan varmt rekommendera det köket. Det
mesta var helt fantastiskt gott och de kan ju inte rå för att jag inte är så
förtjust i aubergine. Men i övrigt, amazing! På lördagen stod gymmet,
fönstertvätt, klädtvätt och lite annat pulande på schemat. Sen åkte jag hem
till pojkvännen på kvällen och vi spenderade den i soffan med lite thai från
den lokala restaurangen. De hade dock inte riktigt koll på glutenfritt och jag
spenderade flera timmar i soffan med kraftiga magsmärtor och försökte febrilt
vrida mig till en skönare position utan större framgång. Pojkvännen såg på helt
förtvivlat och kände sig nog rätt hjälplös. Jag grät och vred mig och när jag
gick in i badrummet för att snyta mig och smärtorna fick mig att huka mig på
golvet och jag sen inte kunde resa mig upp själv så tror jag att han funderade
på att ta mig till akuten. Han har ju inte sett mig sån här förut, men jag har
varit med om det några gånger. Så jag blir inte rädd, jag vet att det bara är
att härda ut. Under sista avsnittet av första säsongen av Bron så fick han
referera en stor del av avsnittet till mig eftersom jag inte ens kunde sitta
upp eller ligga bekvämt om jag inte var ihop rullad till en boll.
Under söndagen och måndagen hade jag liksom en molande värk,
men inte samma attacker som på lördagen och jag hade ingen matlust att tala om,
alla tankar på mat fick mig att känna mig lätt illamående. Men jag fick i alla
fall ett tydligt bevis på att han verkligen bryr sig ordentligt, för han satt
hela tiden och klappade på mig och strök mig över håret och var ständigt redo
att hjälpa mig på alla sätt han kunde och såg till att jag kom i säng först,
innan han gjorde i ordning sig själv. Sen när vi skulle lägga oss på söndagen
och jag kommer in i sovrummet så har han redan lagt sig, på den sida som jag
brukar ligga på och jag förvånat frågade om vi skulle byta sida så svarade han
att han bara värmde upp min sida åt mig eftersom jag var frusen. Är inte han
supergullig?
Sen lärde han mig spela Fifa också, jag suger på det kan jag
meddela. Men jag gjorde ett snyggt mål som han berömde mig för och jag har
fortfarande ingen aning om hur jag gjorde det. Han vann i alla fall utan större
ansträngning över mig. Så jag tror att han var nöjd. Jag skulle dock behöva
smygöva så att jag har en chans att vinna någon gång i framtiden och så fick
jag lite snabbt träffa en av hans vänner som vi sprang på av en slump på väg
till affären. Jag har hört rätt mycket om hans vänner, men den här kompisen såg
inte det minsta ut som jag hade tänkte mig. Märkligt det där hur man skapar sig
en bild av hur folk ser ut baserat på historier man hör.
Igår var jag på utbildning hela dagen, det var lite av ett
sömnpiller stundvis, men vissa föreläsare var väldigt bra. Inte så mycket
nyheter som jag hade väntat mig, men ändå en hel del nytt för mig eftersom jag
var ny i det här sammanhanget. Men lite skönt att vara åter på kontoret idag.
När man är borta en dag så har man mängder av mail att ta igen och annat
skojigt. Ikväll blir det genrep för morgondagens kör-konsert.