30 augusti, 2011

Att fria eller att fälla? Det är frågan!

Över frukostfikan på jobbet diskuterade vi den 15-åring som i veckan anklagats för fildelning, vilket vi ju alla vet är olagligt även om många gör det i alla fall. Det är nog ett av de mest accepterade brotten i Sverige. En av mina kollegor kommenterade då att det var fegt av polisen att ge sig på en 15-åring, men är det verkligen det?

Han är 15, inte dum, han är garanterat fullt medveten om att det han håller på med är helt fel, så varför ska han inte straffas för det? Han har begått ett brott och det borde han sona för. Vi måste sluta dalta med tonåringar och inse att de är gamla nog att veta när de passerar en så tydlig gräns. Jag vet att min generation har blivit serverad en hel del, men vi måste också ständigt kämpa mot folks totala oförstående anklagelser över att vi är så lata och aldrig behöver jobba för något. Men vems fel är det i så fall? Vilka var det egentligen som uppfostrade oss till de individer vi är?

Om det nu är så att vi "glider på en räkmacka" genom livet som många äldre tycker så måste vi också se till att vi liksom alla andra får betala för våra misstag, precis som om vi vore 42 eller 57. Åldern är bara en siffra, eller hur? Och han är enligt svensk lag straffmyndig, så sätt dit honom!

10 augusti, 2011

The truth will set you free!

Sanningen kan göra det otroliga troligt och nu vet jag äntligen vad sanningen är!