29 september, 2017

Fredagsform och millennials


Jag släpade mig iväg till gymmet och sprang igår. Eftersom middagen ju blev inställd så tänkte jag att jag passar på att träna när jag får chansen. Jag kunde ju somnat på studs, men jag släpade mig dit och jag släpade mig från omklädningsrummet till löparbandet och jag stod flera minuter på bandet utan att röra mig bara för att samla kraft nog för att trycka på start. Men när jag väl var igång så gick det rätt okej, jag var ju inte i min toppform, men benen orkade bra och knäna håller fortfarande. Så nöjd över det.

 

Jag har på tok för lite aktivitetspoäng senaste veckan, men har hållit bra koll på maten, så jag gick ner 0,1 ändå denna veckan. Jag trodde verkligen inte att jag skulle gå ner något, snarare tvärtom. Så jag är supernöjd med mitt resultat, tror att gårdagens träning bidrog en del. När jag var yngre tränade jag aldrig, skolgympan var pest och jag försökte slippa undan den också. Så för ungefär 5 år sedan började jag träna på gym och började löpträna. Sedan dess har jag varit ganska duktig och nu senaste året så har jag verkligen fått till det där med 3 pass i veckan. Mycket tack vare mitt nya jobb som gör att jag har lättare att hinna med. Så den här veckan när jag bara fick till 2 pass så känns det lite väl lite. Jag trodde aldrig att jag skulle bli en sån som tyckte att jag behövde 3 pass i veckan, men så fel jag hade. Jag har snarare kommit i ett stadie där det känns jobbigt att träna med för långa mellanrum, för då är jag stelare. Jag som är en av de rörligaste människor jag känner. Så konstigt.

 

Idag är fredag och första dagen på hela veckan som jag inte har något bokat för kvällen, gissa om jag ska frossa i tv-serier! Har planerat in en smal lunch så att jag ska kunna njuta av något gott ikväll också, svåraste valet idag, ska jag äta ostbågar eller chips. Visst är det skönt när ens största problem är så enkla.

 

Nu gör jag ett tvärt kast till något helt annat, jag läste ett intressant blogginlägg om millennials där det stod att de är mer kostnadsmedvetna än sina tidigare generationer, de dricker mindre alkohol och lite annat smått och gott. Jag trodde att jag läste om 00-talisterna och tänkte att det var ovanligt präktiga 17-åringar i det här landet. Men sen googlade jag och insåg att jag räknas in i denna genre och att det inte alls var så duktigt som man kan tro utan snarare präglas av att vi tillbringade våra första år i vuxenlivet i finanskrisen och dessutom har högre studielån än tidigare, därmed har vi tvingats vara mer kostnadsmedvetna. Hur det påverkar vår alkoholkonsumtion vet jag inte, men kopplingen till att man är mindre benägen att köpa lyxartiklar i stil med motorcyklar eller andra stora saker kan jag förstå. Att vi dessutom belånar oss upp över öronen för att kunna köpa en bostad, det gör ju att man måste se över sina kostnader. Dock så tycker jag ändå att det rimmar lite dåligt med att vi också verkar vara den generation som är mest förekommande i lyxfällan på TV. Det är klart att det finns undantag till alla regler. Men jag kan inte låta bli att undra om vi kanske är ovanligt splittrade jämfört med tidigare generationer där det finns båda sorter. Jag vet ju att jag t ex är betydligt mer kostnadsmedveten än många av mina vänner och jag har både vänner som slösar och som sparar, vilket verkar spegla samhället i stort.

 

Visst, vi kom ut i arbetslivet mitt i finanskrisen, men växte också upp i samband med den förbannelse som sms-lån är. Vi växte upp med pengar på ett plastkort istället för sedlar, har man inte koll på sin ekonomi så är det oerhört lätt att slösa pengar om de bara sitter på ett kort och man aldrig ser dem. Tänk er själva, om ni har 500 kr på kortet eller en 500-kronorsedel. Den senare är lite jobbigare att spendera, tycker i alla fall jag, för då ser man ju när pengarna försvinner. Det är någon form av psykologisk effekt. Vi växte också upp med möjligheten att spela bort pengar på ett sätt som är mycket enklare än det någonsin varit tidigare i och med att du kan spela på kasinospel och betting hemifrån. Jag tror att det kan ha varit en vattendelare. Några lockades att spendera sina pengar när det var så lätt och andra såg med fasa hur lätt det var att fastna i fällan och höll hårt i sina slantar. Det är min teori.

 

Jag har skrivit och sagt det förut, men det är på tiden att ekonomi blir ett obligatoriskt ämne i skolan både i högstadiet och gymnasiet. För pengar är trots allt något som vi alla kommer i kontakt med hela tiden och som vuxen förväntas man kunna ta ansvar för sin egen försörjning utan att ha haft mer än några timmars lektioner i ekonomi i högstadiet. Jag menar, ingen skulle skicka ut en nybörjare att bygga ett hus utan utbildning, men att hantera ekonomi förväntas man bara kunna. Alla har inte föräldrar som tar det ansvaret eller som ens har möjlighet att ta det ansvaret.

28 september, 2017

Aw och sömnlöshet


Igår mötte jag upp en före detta kollega i stan för lite aw, vi landade på Hardrock och fick ätit varsin burgare och druckit några glas vin. Vi har inte setts sedan i maj och hade en hel del att prata om. Det är lite märkligt, förut så var vi kollegor som pratade en del och kom väldigt bra överens. Nu kändes det som att vi nått en helt ny förtroendenivå och kunde prata om djupare saker än tidigare. Som om vår vänskap djupnat trots att vi inte sett så mycket sen jag slutade där. Men jag gillar verkligen henne och vill gärna ha henne som vän. Hon är en av få personer jag minns från min allra första dag, hon gjorde ett gott intryck och vi har delat rum vid något tillfälle när vi varit på jobbresa och det var nog så vi lärde känna varandra från början.

 

Ett tag så var vi några tjejer från kontoret som sågs hemma hos varandra och hade trevlig och vi ingick båda där. Av det gänget så har jag bara kontakt med 2 idag, resten spreds vind för våg till olika ställen, men de två har jag hållit fast vid och planerar att göra det också. Väl hemma så slocknade jag nästa direkt, fick kämpa för att hålla mig vaken några minuter för att avsluta en sms-konversation om helgens planer. Däremot så vaknade jag strax efter 1 och var supertörstig. Jag gör alltid så efter att jag druckit alkohol, oftast senare på morgonen och sen är jag vaken en stund medan alkoholen går ur blodet. Men nu hade jag det mycket tidigare, antagligen för att jag drack sista glaset mycket tidigare än jag brukar på fest eller så. Så jag kom en bit på en ljudbok där mitt i natten. Så även om jag våndades att gå upp på morgonen för att jag visste att jag skulle sova för lite så hade jag ju i alla fall trevligt där i mörkret.

27 september, 2017

När högre makt tjuvlyssnar


Ibland är det som någon övre makt hör ens önskningar och besvarar dem. I mitt förra inlägg skrev jag ju om den enorma tröttheten jag kände och hur jag kände att jag hade lite för mycket. Kompisen som jag skulle träffa imorgon ställde in eftersom hon blivit sjuk. Det var blandade känslor må jag säga, trist att inte få träffa henne, för vi har lite svårt att få tillfälle att ses eftersom hon har familj och en sambo som jobbar lite oregelbundet och jag har mina aktiviteter. Samtidigt så känner jag en viss lättnad över att få möjlighet att träna imorgon istället för på fredag och få en kväll den här veckan som jag kan ta det lugnt hemma.

 

Dessutom så är det bättre för min viktminskning, det kommer bli onyttigt idag och för det har jag sparat mina bonuspoäng och skött mig ordentligt i helgen. Men två dagar på raken blir svårt ändå att klara om man ska ut och äta på stan och ta lite vin, klart att man kan göra smarta val och allt det där, jag ska t ex hålla mig till max 2 glas vin, jag har ätit en billig lunch och hoppas på att det ska finnsas någon fisk på menyn utan massa friterat till. Men det är ändå en utmaning, det är en av anledningarna till att jag nästan alltid har matlåda på jobbet, då kan man ha stenkoll på vad man stoppar i sig.

 

Men jag saknar ju J, ja, ja, det kommer fler tillfällen att gå på Pinchos med henne. Försöker få till en dejt med en kille som jag gärna vill träffa och det är inte helt lätt, funderade på en sekund på att fråga honom om morgondagen eller fredag,  men så kom jag på att jag behöver vila och har redan träffat honom en gång den här veckan. Att vi dessutom bestäm nästa vecka och jobbar på att lösa en dag gör att jag faktiskt med gott samvete kan ta hand om mig själv och om han verkligen är intresserad vilket han verkar vara så klarar vi att vänta några dagar till på att ses.

Behöver andrum


Idag är en sån där dag då jag helst hade stannat hemma och sovit hela dagen. Jag har haft lite väl mycket att göra från förra veckan, med lite för många kvälls- och helgaktiviteter. Det är ju ett lyxproblem att många vill umgås med en, helt klart. Men jag börjar känna att batterierna börjar ta slut. Innan dess var det mycket med bokslut på jobbet, så nu har jag kört i fulltempo nästan all vaken tid i drygt 3 veckors tid och det börjar ta ut sin rätt. Jag är nu halvvägs genom den här perioden med massor av saker inplanerade och funderar lite på hur jag ska orka egentligen. På lördag ska jag på spa, normalt en aktivitet som känns jättekul och härlig, men just nu så känner jag att jag hellre hade varit hemma och bara varit. Jag skulle tippa på att det går över när jag väl är där, men hela min kropp skriker efter vila.

 

Ibland så gör det inget att det bara är roliga saker inplanerade, det tär ändå på krafterna. Igår var jag hemma i en halvtimme efter jobbet innan kören, efter kören hade jag en halvtimme till läggdags, jag tänjde på läggdags ytterligare en timme för att jag kände att jag behövde varva ner, men det straffar ju sig idag när man känner tydligt att jag borde sovit. Jag har ändå sovit kanske 7-7,5 timmar och borde inte vara så trött, men det är jag i alla fall.

 

Jag börjar få lite svårt att hinna med träningen mellan alla varv, den här veckan blir det fredag och förhoppningsvis söndag, men jag alla andra kvällar och dagar är bokade, så det finns inte tillstymmelse till att hinna med. Nu känns det som att jag klagar över att jag är bokad på roligheter. Jag vill inte avboka någon av dem för jag ser fram emot alla på olika sätt (utom möjligen träningen, men jag saknar det även om jag vet att det är superjobbigt när jag är på löparbandet). Jag skulle inte vilja vara utan dagens aw med gamla kollegor, morgondagens middag med en kompis, gårdagens körsång, måndagens dejt, lördagens spa, nästa veckas körsång, aw, dejter, middag och bio eller 2 aw, körsång och en släkthappening med bowling och middag veckan därpå. Men jag längtar ändå till veckan därefter när det verkar lugna ner sig lite. Jag ser verkligen fram emot att bara få vara en helg och ta hand om mig själv. Jag gillar att ha saker att göra, men jag behöver också andrum och det är så viktigt att ta hand om sig själv också för att man ska orka vara sitt vanliga glada jag när man träffar folk.

 

Jag skulle behöva en semester tror jag. Har eventuellt en på gång, men det är lite oklart när den blir, men det hade varit så skönt att åka bort en vecka med A och bara sola och bada. Vi har handarbete som gemensamt intresse och tänkte att vi kunde ta med oss våra stickningar och bara njuta. Inga måsten och inga särskilda planer. Enda syftet skulle vara att få lite sol och vila lite.

 

Just nu är det ändå ganska lugnt på jobbet som tur är, men jag var lite lätt stressad igår trots det. Jag skulle presentera bokslutet tillsammans med en kollega och hon var sjuk dagen innan. Jag var så stressad över att behöva improvisera ihop hennes delar lite att jag höll på att få ett nervsammanbrott på morgonen. Gissa om jag blev glad när hon dök upp sen och jag kunde slappna av och fokusera på mitt eget. Efteråt fick vi öva oss på brandsläckning, jättekul att få använda en brandsläckare och prova att släcka en brand i kläder på en docka med brandfilt. Förstår inte att jag levt i 30 år utan att lära mig ordentligt hur en brandsläckare fungerar, hur man släcker en person som brinner och hur snabbt en brand egentligen sprider sig. Sjukt lärorikt och jag rekommenderar alla att ta chansen att gå en sån utbildning om den dyker upp. Man kan aldrig lära sig för mycket om hur man förebygger och släcker eld eller räddar liv. Sen så fick jag passa på att träffa en kompis som jobbar på brandstationen också och snacka lite med henne och hennes kollegor.