Hoppas hoppas!

Sitter på bussen hem, har varit på bio och sett Baksmällan 2. Rätt bra, men inte lika rolig som ettan. Och ska man vara helt ärlig så har man ju redan sett storyn en gång. Men det funkar ganska bra igen.

Ser inte riktigt lika mycket fram emot helgen som jag trodde jag skulle göra. Han ska ju vara bortrest och jag har inga roliga planer. Får nog se till att styra upp något. Golfa lite, kanske se om någon kul person har lust att ses och så klart hoppas på att han kanske kommer hem lite tidigare. Han skulle ju kanske komma hem redan på lördag. Hoppas hoppas!

Published with Blogger-droid v1.6.7

It's just another rainy sunday afternoon...

Den här helgen har sprungit förbi, har ägnat hela dagen åt att tvätta, eller så är det bara som det känns, men jag hann med 4 maskiner och har också gjort 3 matlådor och handlat 2 gånger, glömde ju lök den första gången, så det var bara att ge sig ut i regnet för att handla det. Jag har försökt laga köttfärssås utan det förut och det är inte riktigt samma sak. Som tur var så hade jag ju glömt mina regnbyxor i golfbagen, så det var bara att försöka använda paraply istället, men i den här vinden så gick det sådär... Det vrängde sig en gång och jag kommer bli tvungen att sy fast tyget vid några pinnar. Men det var det ju värt för att få mat. Gjorde dessutom som Annica rådde mig och lät den stå och puttra lite längre än vanligt och resultatet blev riktigt bra. Får nog tacka henne imorgon.

Kort vecka nu, men den kommer bli lång, jag har massor att göra, men jag hoppas på att det går fort ändå. Imorgon har jag ju dessutom en dejt direkt efter jobbet, vi ska se Baksmällan 2. Jag tvivlar på att den kommer i närheten av den första filmen, men är den bara hälften så rolig så är den ju fortfarande riktigt kul. Dessutom så kan jag nog se vilken film som helst med det sällskapet. Såg ju Black Swan med honom och trots en dålig film så skulle jag kalla det en riktigt mysig filmkväll.

Vegan-ovan

Jag älskar min släkt, det gör jag verkligen, men vissa saker kan jag bara inte förstå mig på. Jag har varit på dop idag för den sötaste lilla tjej som jag sett på länge. Det är bara den lilla haken att hennes mamma är vegan, seriös vegan och som de flesta vet leker lika barn bäst. Med andra ord var de flesta av hennes vänner också petiga med maten, har ingen aning om ifall alla var veganer, men det fanns i alla fall diverse saker de inte åt.

Mamman hade förberett 4 sorters snittar och fikabröd i stora mängder. Hon hade även förberett någon sorts välkomstgojs som om jag hörde rätt var melongazpacho. Jag förstår mig helt enkelt inte på sådan mat, men smakade på det mesta för att hon hade ansträngt sig med att baka och fixa. En av snittarna var ganska god, jag har dock inte en aning om vad det faktiskt var jag åt, jag lyckades dock urskilja en ingrediens utöver tunnbrödet och det är rödlök.

Kakorna och tårtan var goda, dock undrar jag hur hon bar sig åt för att baka dem eftersom de inte får innehålla något från djurriket. Med andra ord inget smör, inga ägg och ingen mjölk. Tur de finns vegetabiliskt fett, men jag vet ju hur svårt det är att få saker att binda utan ägg. Imponerande!

Hennes vänner var roliga dock, en av dem frågade om det var tillsatt d-vitamin i bakverken, för om så inte var fallet så kunde hon inte ge det till sitt barn. En annan vägrade äta det som innehöll E-ämnen och så fanns det ju så klart en och annan släkting som inte ville äta det som var veganskt så de fick nöja sig med dryck.

Det fanns förutom lilltjejen diverse andra barn på plats, eftersom hennes vänner är lite alternativa av sig så gav det oss utrymme att fördriva tiden med att gissa könet på barnen. Det var faktiskt bara ett barn som uppenbart var pojke, de andra har vi fortfarande inte en aning om. Lite som det där barnet Storm, där föräldrarna vägrar tala om ifall det är en pojke eller flicka: http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article13083857.ab

Till slut begav vi oss i alla fall av, maten och så extremt mycket folk i en så liten lägenhet var mer än de flesta kan hantera och pappa frågade om vi inte kunde åka. Lite lättad över att någon gav upp så passade även min faster på att smita och vi var väldigt eniga på vägen ut, veganmat är inte för oss och vi var så normala att vi kände oss som en minoritet som inte riktigt passade in. Det måste vara så de känner sig ute i samhället, en intressant upplevelse, nu får man en uppfattning om hur det är att vara så annorlunda.

Trötta och med huvudvärk så åkte vi på restaurang och åt lite, mysig familjemiddag. Sedan hem och ta det lugnt, jag somnade till och med i soffan och vaknade upp två timmar senare och hade inte ens en aning om vilken dag det var, jag trodde först jag sovit i soffan hela natten och fick lite ångest. Efter en kul kväll med kollegorna igår som slutade hemma hos min snygging så är man ju lite trött. Vi skulle båda upp tidigt så det blev alldeles för få timmar med sömn, men vad gör man inte för att få vakna upp så, ibland älskar jag livet helt enkelt!

Once upon a time...

Those roads I once travelled, the paths I once walked, will never be the same again. The lights will never be as warm, the sun will never shine so brightly... My paradise on earth has changed forever.

Konstig känsla det där, när hela ens trygghet rycks ifrån en, platsen där man en gång kände sig så trygg förvandlas till spillror av vad det en gång var. När man inte längre känner igen det som en gång var hemma.

Hur kan man göra så? En bomb? På fullaste allvar! Jag är så ledsen för familjen och hoppas att de mår så bra de kan och att allt läker som det ska för den stackaren som hamnade mitt i vägen för hatet, för det kan väl inte vara något annat? Chocken i morse kom som en kalldusch, jag blev alldeles skakis och så ledsen och rädd, så rädd att det skulle ha hänt dem något. Familjen har redan gått igenom så mycket och de förtjänar verkligen inte mer.

Men det som är positivt är att inget tycks kunna bryta ner dem, allt verkar svetsa dem samman mer och efter lugnande besked så verkar det som att även han som var olycksfågeln den här gången ska överleva. Jag lider med familjen och önskar att jag kunde vara där, men jag kan inte göra något för dem just nu i alla fall. Får visa mitt stöd på andra sätt istället. Men en ängel verkar ha vakat över dem idag och det är ett under att ingen dog, peppar, peppar...

Mos! Mos! Hallontårta!

Ibland känns det så underligt, som om man lever i 2 världar samtidigt. Så känns det just nu i alla fall, jag har en värld där alla vet vad som händer i mitt liv och en värld som står helt utanför och det konstiga är att de som står utanför nu är de som alltid brukar vara innanför i vanliga fall.

Har i alla fall haft en fantastisk vecka, dejt i onsdags med lite mat hemma hos honom och filmmys, golf på torsdagen, ingen bra sådan dock, men trevligt sällskap och god mat efter gjorde det klart värt det. Bäst på helgen var dock gårdagen, dubbeldejt med en kompis till honom och kompisens flickvän. Vi kom in på ett överfullt Liseberg, snittåldern på besökarna var gissningsvis 15 och vi spenderade ungefär halva Veronica Maggios spelning ståendes på Wärdshuset med öl/vin. Dock tröttnade vi ganska fort på att inte kunna prata med varandra och tog ett glas på Livingroom på Gothia istället innan vi fortsatte hem till min dejt för att kolla på lite resebilder och ta ytterligare något glas.

Jag är något mör idag och skulle kolla lite på TV förut men lyckades inte hålla ögonen öppna och tänkte att det kunde vara en bra idé med en ljudbok istället. Jag vaknade ett par timmar senare och insåg att jag inte hängde med alls i boken, får nog bli till att spola tillbaka lite. Men gårdagen är helt klart värd all trötthet idag!

She knows that what doesn't kill you makes you strong and after all she's standing tall...

Det är med lite ångest som jag planerar morgondagen. Det är dags att återvända till brottsplatsen där jag vägrade leka offer, dags att möta sina plågoandar igen. Men det är inte samma tjej som går in i lokalerna som är så bekanta, det är en tjej som inte känner sig hemma där men ändå är så van vid platsen att hon kan gå i korridorerna i sömnen. Tjejen som går där nu är inte arg, ledsen eller så ångestfylld som hon var då, ångesten som finns nu är bara tillfällig inför vilken reaktionen blir när minnena väcks till liv.

Men jag ska nog överleva, jag har den bästa syster man kan få vid min sida hela tiden och jag tänker fly fältet så fort jag får chansen. Men jag gissar att resan upp kommer fyllas av fjärilar i magen och funderingar. Det är nog bäst att jag laddar min mp3 med något intressant att lyssna på eller köper en bra tidning innan så jag får fokusera på något annat en stund.

Om allt går som det ska så har jag ju dessutom en dejt att se fram emot på kvällen, det kan ju alltid hjälpa till att hålla nervositeten borta. Ser fram emot att få träffa honom igen, dock har jag hört att det ska regna massor imorgon kväll och vi som ska vara ute... Kanske att man får tänka om en aning, men jag vet ju att helst inte vill ändra planerna.