Vanligt folk

Jag har nog aldrig tänkt på det förut, men alla är vi människor, det kanske låter knäppt. Men jag kom att tänka på det nu, min roomie på jobbet pratar i telefon med sin kompis som är elitseriespelare i hockey. De sitter och tjafsar och skojar precis som jag gör med mina kompisar. Det är väl inte så konstigt, men så är det i alla fall och det har jag aldrig tänkt på förrän nu när det blev så påtagligt.

Crap! #2

Måste säga att det roliga i nätdejtingen har dött... Jag vet nog varför, men fattade det inte först och försöker fortfarande förneka det lite... Kan man bara blunda och tänka på något annat och hoppas att det går över? Hoppas! Hoppas!

Crap!

When did this happen? And how come I didn't see it coming?

Åre 2012

Kom hem från Åre i förmiddags, jobbets årliga skidresa för de som vill följa med. Det var ett äventyr från början till slut. Det hela började med att vi samlades kl 18 på Göteborgs centralstation, det kom inget meddelande om vilket spår vårt tåg skulle gå från, så HJ gick och frågade och då visade det sig att tåget hade gått 16:45 istället för 18:30, liten miss i planeringen från SJ:s sida. Ganska förvånade och chockade över det faktum att tåget gått för tidigt, knappast vad SJ är kända för så började HJ försöka förklara för dem att vi inte fått meddelandet och att de var tvungna att lösa situationen på något vis.

Till slut så fick vi i alla fall plats på ett X2000 till Stockholm, något utspridda på tåget med våra stora väskor i deras minimala bagageutrymmen så fick vi i alla fall rulla ut från perrongen. SJ lovade en fika som plåster på såren, något de sedan ångrade och drog in igen. Bra jobbat där på kundvård... Vad ska man säga, SJ förvånar väl knappast någon längre.

Till slut så fick vi i alla fall meddelandet om att tåget som gått förtidigt skulle vänta in oss i Stockholm och det gjorde det som tur är. Så några timmar senare så fick vi i alla fall packat in oss i vår kupé på tåget till Åre. Det blev lite snack om livets alla konstigheter innan vi fick sova några timmar vaggade till sömns av tågets rytmiska rörelser.

Lite trötta anlände vi i rätt tid enligt den ursprungliga planen i Åre, lite frukost och sedan ut i backen. Jag och AR tog oss till Rödkullen och började med lite uppvärmning där i en grön backe. Sedan kom AO, SB och JD och mötte upp oss där innan vi åkte bort till Buustamon för lite lunch med allihop. Väl på lunchen berättade PÖ om vad som, i alla fall enligt mig, var dagens stavfel, han hade åkt och helt ovetandes om att det var en å under snön kört ner i densamma och var lite blöt om fötterna. Men det löstes genom en brasa på restaurangen där han kunde torka strumporna och en väldigt snäll servitris som fixade fram ett par tofflor till honom.

Efter lunch så tyckte jag och AR att det var dags för att testa på lite blå backar på egen hand, två som är relativt gröna på skidåkning kanske inte borde ge sig ut själva, men spännande var det. Folk åker så väldigt nära ibland när de kommer bakom och ska om, vilket en person gjorde och utbrister "Här är ju någon jag känner!" varpå jag i smått panik nästan skriker "Åk inte så nära!" och inser att det är PÖ som är där vid min sida. Då när han inser att jag blir ostadig tar han tag i mig och jag gör nästan en sväng ner i diket av ren förvåning. Något som han hade väldigt roligt åt.

Lite senare hamnade jag och AR i ett ganska brant parti, något som inte han hade ett dugg problem med, utan han gled glatt igenom det, medan jag som är en riktig fegis plogade mig igenom sakta men säkert, trodde jag. Rätt var det var så blev det väldigt isigt i backen och då funkade det så där bra med plogandet eftersom jag inte fick något fäste. Så jag gjorde helt enkelt en praktvurpa och gled ganska långt ner i backen, till min stora glädje så stannade jag inte förrän i slutet av branten. Men att resa sig var svårare, det var fortfarande massa is och när jag låg där och trasslade mig loss och sedan förgäves försökte få fäste med skidorna och stavarna så kom en norrman och stannde vid mig. Han frågade hur det gick och jag svarade att om jag bara kunde resa mig så var det ingen fara, för jag slog mig inte. Då säger han ungefär så här fast på norska "Du plogade precis rätt, precis så som du gjorde ska man göra, det såg jättebra ut, ja, tills du vurpade i alla fall..."

Rätt vad det var så var vi i en backe som egentligen var lite för svår, återigen plogande för min del. Men stackars AR som väntade in mig på ett ställe såg att jag närmade mig och skulle precis sätta fart när han vurpade. Den stackarn drog både nyckelben och skulderblad ur led, så var det med hans skidåkning. After ski på Dippan med Wallmans show som var ungefär som förra året, men ändå väldigt bra. Några nya nummer och lite cider/öl på det så var stämningen på topp.

Trerätters middag som vi fixade i stugan och sedan var vi ett gäng som gick ut till Bygget, vi hade rätt kul, men efter en natt på tåget så var i alla fall jag och AO rätt trötta, så hon och jag gick hem ganska tidigt och sov.

Dag två så gav jag mig ut på äventyr själv eftersom AR inte kunde åka, för första gången så kände jag att jag bestämde över skidorna och insåg faktiskt lite vad det var som var tjusningen med utförsåkning. Jag vågade också dra på lite och kände mig väldigt nöjd med dagen. På kvällen var det trerätters på Wersens källare, där huvudrätten var renkött och nötkött som stektes på en stor sten mitt på bordet, HB agerade grillmästare och gjorde ett fantastiskt jobb. Efter det så var det utgång på samma ställe fast en våning upp och JL pekade glatt ut alla inviter jag fick enligt honom som jag själv inte alls lade märke till. Han kanske skojade? Hur som helst, kvällen avslutades med lite pingis och lite snack i stugan, riktigt mysigt. Bäst var så klart vinsten över HB i pingis med 11-3, han krävde dock revansch och då slog han mig med 12-10 efter skiljeboll. Ja fick också höra av honom samma kväll när han satt och spände sina bröstmuskler och sedan tittade på mina bröst "Mina tits är snart goare än dina!" till alla andras stora glädje. Stackars SB fick dock en ännu jobbigare kommentar från AR när hon skulle börja sminka sig för utgången "Du vet väl att även om man sminkar en gris så är det fortfarande en gris?" Den stackaren såg ut som hon fått ett slag i ansiktet ungefär innan hon hämtade sig och skrattade med mig och AO. Minnesvärt!

Sista dagen i backen fick jag sällskap av GB, BH och JL, de skulle till samma område som mig och med stärkt självförtroende från dagen innan så åkte jag med dem upp i ankarliften. Vi skulle till en blå backe, men det var så mjölkvitt i luften att de tyckte vi skulle hoppa av tidigare, vi hamnade mitt i en röd backe, vilket var alldeles för svårt för mig, det låste sig mentalt och jag fick gå ner för det brantaste partiet, åkte lite på flacken sedan och vek in på grön backe så fort jag fick chansen. Den här resan har jag verkligen fått utmana mig själv. Men det har varit helt fantastiskt.

Lördagskvällen inleddes med pizza på Wersens och avslutades med tågresa. Vi fick stå still i Underåker ett bra tag och hade ingen bistro förrän i Ånge, men då sov vi redan gott. Eller, gott kanske är att ta i, men sov gjorde vi i alla fall. Vi fick veta ganska fort att vi skulle vara 1,5 timmar försenade, men på morgonen så vaknade vi av beskedet i högtalarna att vi var i tid och det var rätt skönt att komma hem ändå. Jag packade snabbt upp allt, tvättade, åt lite och slängde mig i soffan och insåg då hur ensamt det var att gå från 17 sambos till ingen. Jag ser redan fram emot nästa resa. Det kommer bli så kul!

"Why is bitch being a Brooke?"

Jag sitter här och läser mail från killar på nätdejtingsidan och kom att tänka på när Peyton säger "Why is bitch being a Brooke?" till Brooke för att hon är lite bitchig och insåg att jag var lite av en bitch. Men jag orkar bara inte med killar som inte ställer en enda fråga om mig, utan bara frågar om de kan få se fler bilder. Är min personlighet inte ett dugg intressant, är det verkligen bara utseendet som spelar någon roll för alla dessa killar?Är människan bakom ansiktet inte värd någonting alls?

Fick förresten precis ett mail från en kille som undrade var jag går ut när jag dansar, han har 3 bilder på sig själv, ingen beskrivning av sig eller någon form av ledtråd till vem han är. Det enda jag får veta är hur han ser ut och han förväntar sig att jag ska tala om för honom var jag dansar? Skulle inte tro det... Det var där jag insåg hur bitchig jag var med tanke på att jag sa högt för mig själv "inte där du är i alla fall!" Jag verkar ha vissa attitydproblem när det kommer till detta, får nog ta och skärpa mig snart, men inte riktigt än, så lätt lämnar jag helt enkelt inte ut mig till vem som helst.

Tjugoförsta dag knut dansar julen ut

Sedan jag började äta glutenfritt har jag blivit van vid att läsa på innehållsförteckningar till det mesta i jakt på minsta spår av gluten. Nu läser jag på energiförteckningen på allt utöver det, eftersom jag räknar kalorier. Med tanke på att jag älskar Coca-cola så tänkte jag att jag skulle testa någon ersättning, så det fick bli Coca-cola zero. Jag läste på den att den innehåller 0,8 kcal per 2,5 dl. Samma mängd innehåller även 0 g socker, 0 g fett, 0 g mättat fett och 0,02 g natrium, så jag undrar lite vad den innehåller egentligen. Gissar att det är enbart kemikalier, så den lär ju inte vara så mycket nyttigare.

Körde ett ordentligt träningspass tidigare idag, jag förbrände så många kalorier att jag låg på minus 300 till och med efter att jag ätit middag. Så idag sitter jag och med gott samvete dricker Coca-cola som inte innehåller något och äter lite gott som lördagsmys.

Idag har jag röjt undan julen här hemma, det känns lite tomt utan granen, men samtidigt skötn med lite mer plats. Det är nog i köket det känns mest tomt, för där försvann så många tomtar och ljusstakar. Men nu blickar jag framåt mot våren, som känns så oförutsägbar i år.

Just nu sitter jag och ser på Mammut, varför har jag inte sett den förut, snacka om gripande film! Jättebra gjord och man blir trollbunden av historien och kan inte annat än att känna med karaktärerna, i denna stund sitter jag med tårar i ögongen och hoppas på att det ska sluta lyckligt på något vis, men med tanke på att det är en Moodysson-film, så kan man ju aldrig veta säkert.

Nya tider

Ibland undrar jag om mina bra idéer verkligen är så bra... Nya tider, har egentligen inget med nya året att göra, men det är då man har en möjlighet att förändra på något vis. Jag vet att man kan göra det när som helst under året, men det är nu det känns mest logiskt. Man kan lämna allt gammalt bakom sig på något vis.

Men hur som helst så undrar jag om min kropp kommer vänja sig vid detta. En trevlig sida på nätet har räknat ut för mig att om jag lever på 1200 kalorier om dagen så kan jag nå mitt viktmål på 22 veckor. Det kommer inte bli så att jag lever strikt efter det, någon gång ibland måste man få lyxa till det, men det är ett mål i alla fall och jag har klarat det fint i 4 hela dagar, eller fint är väl kanske att ta i lite, jag är rätt hungrig just nu och har inga kalorier kvar, men å andra sidan så har jag ätit tillräckligt för att klara mig och jag tror att det handlar mer om att bryta mönstret, att hindra kroppen från att känna sug. Hur det artar sig, det återstår att se...

I backspegeln - 2011

Den här idén har jag snott från en annan blogg, så jag tar ingen som helst cred för det. Men jag tyckte helt enkelt att det var ett så bra sätt att sammanfatta 2011 så jag utgår från samma frågor.

Fem händelser som varit bra det här året?

1. Att jag blev kär och lärde mig släppa in någon på livet.
2. Att jag lärde känna massa fantastiska människor.
3. Åre-resan med mina fantastiska kollegor som gjorde att jag tvingades upp på skidor, något som var och fortfarande är en stor skräck för mig. Resan till Malung med Frida och gänget, resan till Mallis med kurskamraterna på jobbet, resan till Falkenberg med jobbet och resan till Grebbestad med familjen, resan till Skåne på träningsläger med golflaget. Resorna i allmänhet, men allra mest Åre-resan.
4. Att kusinbarn-skaran utökades från två fantastiska pojkar till 2 fantastiska pojkar och två minst lika fantastiska flickor och att ytterligare ett litet barn är påväg och väntas vilken dag som helst.
5. Att min provanställning gick över i fast anställning, nu blir de aldrig av med mig...
6. En sjätte bonus-punkt är att jag äntligen fick lämna massa gammalt bakom mig.

Fem händelser som varit sämst det här året?

1. Att min farfar gick bort helt plötsligt och oväntat, alldeles för ung och lämnade mig i massor av ångest över att jag inte hälsat på honom så ofta som jag borde gjort.
2. Att jag blev så sjuk att jag till slut hostade sönder en lunga, AJJJ!!!
3. Att kärleken i punkt 1 i förra frågan visade sig vara ett svin.
4. Att oväntade och hemska saker händer som gör att man inte vet vem som talar sanning längre och som gör att lilla trygga Kungälv känns främmande och otäckt ibland.
5. Att jag gått upp all vikt jag gjorde mig av med under 2010.

Vad har du lärt dig i år?

Galet mycket nytt på jobbet, men framför allt har jag lärt mig att det finns oväntade, mörka saker som man aldrig kan se på ytan förrän det kokar över. Att man inte kan lita på alla, men att trots det faktum att vissa sårar så är det värt att släppa in människor, glädjen på resan till sveket gör det hela värt smärtan. Jag har nyligen lärt mig att ärlighet kan uppskattas så mycket att man inte ens blir av med folk när man är ärlig och säger att man inte är intresserad.

Blev året som du har tänkt dig?

Verkligen inte, jag var rätt missnöjd med 2010 och tänkte att 2011 omöjligt kunde bli värre, men då tänkte högre makter att "vi ska nog visa henne"... Jag hade hoppats på lite mer glädje och lite mindre smärta, både fysisk och psykisk och framför allt så hade jag hoppats på att träffa den stora kärleken i mitt liv, det gjorde jag tydligen inte...

Vilka kläder har du använt mest?

Skulle jag välja enskilda plagg så blir det svarta kostymbyxor och svart kavaj med varierande toppar. I somras bodde jag dock nästan i mina jeansshorts, så även om jag inte använde de allra mest, så var de helt klart favoriten och jag längtar till jag får plocka fram dem igen.

Ångrar du något?

Jag tänkte först att jag ångrade kärleken som sårade mig så eller att jag inte var tuffare mot läkarna som inte tog mig på allvar, men jag är övertygad om att allt hänger ihop på ett eller annat vis, hostan gav mig ett nytt rum på jobbet vilket ledde till att jag lärde känna en kollega bättre som visade sig vara en fantastisk vän. Kampen med känslorna under det känslomässigt utdragna uppbrottet med kärleken visade mig vilka fantastiska vänner jag har som ställer upp och stöttar och pushar både med "snäll" kärlek och tough love. Det enda jag möjligen ångrar är att jag inte spenderade mer tid med farfar medan jag hade chansen, men det är kanske inte för sent än, man vet aldrig...

Vad har du mest lyssnat på för musik?

I början av året var det mycket vad HB valde på jobbet, sedan blev det en del Robyn, Lady Gaga, Rihanna och Veronica Maggio.

Årets tre roligaste fester?

1. Deklarationsfesten som mitt företag hade på Elfsborgs fästning med maskerad och Fångarna på fortet-tema.

2. Patriks 30-årsfest, ni som var där förstår varför.

3. En av förfesterna i Malung tillsammans med det underbara dans-gänget. Minnesvärd kväll!

Vad har du tittat på? (film, tv, serier..)

One Tree Hill, How I met your mother, Sex and the city, alla 90-talsklassiker som haft nypremiärer, Så ska det låta, Doobidoo, äntligen 20 år efter alla andra upptäckte jag Desperate Housewives och så den stora kärleken Big Bang Theory, sjukskrivningen satte liksom fart på tittandet eftersom jag knappt kunde lämna fåtöljen och ännu mer när jag var bunden till sjukhussängen. Tack och lov för Telias trådlösa internet som man lätt tar med sig överallt.

Vilka människor har du hängt mest med år?

Det har känts lite som att jag har bott på jobbet, så allra mest blir det jobbarkompisarna, självklart mest HB eftersom vi delar rum. Men annars så har det blivit med danskompisar, golfkompisar, min familj, mamma och jag började träna ihop och Lina kom in mer och mer med mina danskompisar, pappa har mest varit på golfen. Har försökt hålla kontakten med gamla jobbarkompisar också, men det är svårare än man tror att få till en dejt, den jag såg mest av dem blev J.

Vilka nya personer har du lärt känna i år?

Många, men allra mest värderar jag Emelie som kom att bli en jättebra vän på rekordkort tid, en del nya arbetskamrater som är underbara och så nytt dansfolk från alla möjliga ställen. Fler personer från jobbets andra kontor runt om i landet.

Vad är det vackraste du fått i år?

Om jag skrev något annat än mina kusinbarn så skulle jag ljuga, men de är ju inte mina, så jag säger resan till Grebbestad med familjen, underbart att komma bort en weekend och bara njuta av livet.

Årets bästa sms?

"Jag älskar dig"

Vad är det bästa du har läst?

2011 var året då jag glömde bort att läsa och när jag kom ihåg det hade jag inte tid, men jag läste i alla fall en klassiker, Mina drömmars stad av Per-Anders Fogelström, den håller alltid.

När man ser tillbaka så ser jag att trots att jag mest minns det negativa så har det trots allt hänt jättemånga bra saker.

Årets skämt 2012

Nu är det längesedan jag skrev något, men jag har inte haft något som engagerat mig tillräckligt för att jag ska skriva om det, men nu så!

Någon mer än jag som läst detta? http://www.dn.se/livsstil/att-kopiera-digitalt-nu-erkand-religion

Det måste ju ändå vara årets skämt, jag kan inte tänka mig att 2012 ska kunna innehålla något knäppare än detta och det har just börjat. Ska vi minnas 2012 som året då Kopimismen erkändes som religion? Det jag grubblar lite på just nu är om religionen verkligen kan få fäste eller om den kommer floppa och glömmas bort...

Hur den över huvudtaget kan erkännas är också ett mysterium, den har "enligt egen utsago över 3000 medlemmar", har någon kontrollerat detta eller godtog de det bara? Läste några kommentarer folk gjort på Aftonbladet angående detta, de hävdar att det borde rättfärdiga fildelning eftersom muslimer med flera får leva efter sin religion i Sverige, men även de måste ju hålla sig inom lagens gränser, det ska bli intressant att se hur det ska gå...

En annan sak som jag undrar över är om de ska tillbe någon särskild gud, kanske Piratebay? En sak till, jag är ju medlem i Svenska kyrkan och betalar kyrkoskatt, jag tycker nog att de borde betala en nedladdningsskatt. För jag köper bara inte det där snacket med att man ska få kopiera vad som helst, man stjäl ju någons egendom. Kan jag bara gå in och kopiera deras dagböcker och dela med mig till allt och alla? Eller varför inte gå in och plocka för sig av deras andra ägodelar, det skulle nog vara populärt. Ska jag vara helt ärlig så hoppas jag att någon antingen anmäler dem eller att polisen självmant börjar gräva...