Feberkänning och träning

Igår var jag ju på jobbet vansinnigt tidigt, så jag var ju helt sjukt trött igår kväll, strax efter 18 började jag kolla på klockan och fundera på när man egentligen kan gå och lägga sig utan att verka konstig. Bestämde mig för att hålla mig vaken till 21 för att inte vakna för tidigt idag. Somnade ifrån en sms-konversation med en kompis vid 21:30 ungefär och vaknade ändå 5:10 idag, så jag var på jobbet strax efter 6. Städerskan blev glad att se mig, hon sa att jag var de första person hon sett i hela huset. Kul att man kan glädja någon med sina problem att ställa om kroppen till vintertid.

 

Släpade mig till gymmet igår trots att jag nästan kände mig febrig, men termometern stannade på 37,6, så ingen feber, bara lite förhöjt och därmed ingen ursäkt att stanna hemma. Skippade dock löparbandet och körde crosstrainer istället. Den här gången med Stranger things som sällskap. Ikväll ska jag inte göra något tror jag. Kören har höstlov, så jag ska vila och försöka hålla mig vaken idag med. Lite segt att vara så trött idag, för jag ska på två långa möten som handlar om saker som jag egentligen inte bryr mig om och då är det alltid lite extra svårt att hålla sig vaken. Wish me luck!

Vintertid och tiramisu

Ännu en helg till ända och dags att ställa om till vintertid. Jag är inte så bra på det där med att ställa om klockan. Igår var jag så trött att jag knappt kunde hålla ögonen öppna vid halv åtta. Okej att jag kanske inte sovit världsbäst bredvid mitt element till dejt. Men klart bättre än första gången vi sov ihop i alla fall. Så jag kan inte påstå att jag var direkt utmattad. Halv tio kastade jag in handduken och somnade direkt. Vilket resulterade i att jag vaknade kvart över 5, så jag var på jobbet redan vid halv sju, gött att kunna gå hem vid 15 idag och få tränat tidigt och dessutom kanske hinna köra ett par maskiner tvätt. Eftersom jag hade besök typ hela helgen så fick jag bara kört handdukar och en mörk tvätt igår, så färgat, lakan och några andra udda tvättar återstår. Man kan väl säg att sånt inte riktig är prio när jag kan få träffa min dejt. Han jobbar lite andra tider än mig, så när han inte jobbar så får vi passa på att ses. Jag skulle dock tro att jag vill gå och lägga mig vid 20-tiden ikväll, ser fram emot nästa vecka när jag vant mig vid vintertiden. Det tar alltid någon vecka för mig att vänja mig.

 

I fredags var jag ute och åt med två före detta kollegor. Så himla mysigt och maten var supergod. Däremot så var efterrätten inte någon favorit. En av dem hade förberett en efterrätt, tiramisu. Hon hade sett till att den var glutenfri och mjölkfri för att vi alla skulle tåla den. Det hon inte visste dock är att jag har jättesvårt för tiramisu. Det är en så konstig dessert i min värld och jag är normalt set ganska nöjd med att den innehåller gluten så att jag har en ursäkt att slippa äta. Men tji fick jag, det var bara att äta och se glad ut. Men trots desserten så hade jag en väldigt trevlig kväll och allt som allt hade jag en helt fantastisk helg!

Osamarbetsvilligt läppstift

Jag har i någon vecka brottats med ett läppstift som öppnat sig i min handväska och kletat ner diverse saker, alla vet ju hur mycket saker en tjej kan ha i handväskan och jag är väl knappast ett undantag. Jag har gång på gång dragit upp saker som varit lite rosaröda och fått läppstift över hela händerna (har än så länge klarat kläderna, peppar, peppar). Jag började få bukt med det, men idag hade det öppnat sig på nytt, så det var bara att tömma väskan och torka av varenda pinal. Jag vände till och med väska ut och in för att verkligen få bukt med det och som en hämnd för vägran att samarbeta så slängde jag hela läppstiftet i rena ilskan fastän jag bara använt det kanske 5-6 gånger. Det är fint, men definitivt inte värt besväret om jag ska behöva torka av allt hela tiden. Men fördelen är i alla fall att mina hörlurar som är vita som nästan alla andras, numera har lite rosaröda fläckar och därmed skiljer sig lite från mängden. Alltid något.

Mysmiddag

Mysmiddag med dejten igår och så fick han vara testobjekt för mitt quiz för dagens aw. Tur var väl det för han hittade ett fel i en sportfråga. Det är så underbart att bara hänga med honom och vi lagade maten ihop och det gick jättebra i köket. Det är lite lustigt hur man med vissa personer kan få slut på samtalsämnen, men med honom tar de aldrig slut och jag tröttnar aldrig på att pussa på honom eller på att sitta så nära honom att det inte finns en gnutta luft mellan oss. Igår var han hos mig i lite mer än 5 timmar och det kändes inte som att de timmarna räckte egentligen. Men på lördag får jag ju träffa honom igen och det kan verkligen inte bli lördag snabbt nog just nu. Men först ska jag avverka två afterworker och ett träningspass på min fritid. Det finns en viss risk att han kommer till mig på lördag em och stannar till månad morgon och det är inte direkt mig emot.

Solist javisst

Igår hade jag ännu en supereffektiv eftermiddag, jag hann beta av både träning, handling och kören, sen fixade jag textremsorna till mitt quiz så att mina kollegor ska kunna leka lite Dobidoo på torsdag och så övade jag på mitt manus lite för quizet och ja, jag har gjort ett manus med små programledarkort så att jag inte ska missa något. Hur nördigt som helst, men jag gillar att gå all in när jag ska göra sånt här. Det resulterade i alla fall i att jag kom i säng först vid 23 och sen vaknade jag och låg vaken en stund vid 4, så jag är ordentligt trött idag. Tycker lite synd om min dejt som får stå ut med en gäspande tjej hela kvällen, men han såg mig rätt trött i lördags så det gör kanske inte så mycket. Ska försöka vara piggare när vi ses i helgen i alla fall.

 

På kören sjung vi igenom alla låtar vi har lärt oss hittills under terminen och det var superkul. Jag anmälde mig till solistgruppen för vårt uppträdande, så nu håller jag tummarna för att bli uttagen. Det innebär inte att jag kommer sjunga helt solo om jag blir uttagen, men jag kommer få sjunga tillsammans med några få personer. Jag var tveksam, men J drog med mig fram till solistgruppen igår och det gick så bra att jag fick feeling. Så nu får jag öva massa hemma ifall att. Måste också se till att lära mig alla texter utantill. Har nog koll på de flesta hyfsat, men inte helt 100 än. Tur att jag har en månad på mig att öva in dem. Jag sjunger ju normalt som alt, men ska i en av låtarna sjunga som sopran, det märktes så att man inte var van vid det, var så trött i halsen när jag gick hem, det kändes att stämbanden hade fått jobba lite extra.

Nya rekord och möjligheter

Igår flängde jag iväg på stan för att fixa lite rekvisita till ett quiz som jag ska ha för mina kollegor på torsdag, sen hem och städa innan jag åkte till stan för att träffa en kompis. Jag tror att jag satte någon sorts världsrekord i städning. Jag var extremt tidspressad, så jag städade badrum, dammsög och dammade på mindre än en timme. Det enda jag fuskade med var badkaret, det såg bra ut och det ska ju gästerna inte använda ändå, så det är ju lugnt. Men jag var sjukt nöjd med mig själv.

 

Jag ska ju få hem mina kollegor på aw på torsdag och då vill man ju ha det lite fint och dessutom så vill jag ha i ordning mitt quiz med tillhörande textremsor för låtarna de ska gissa på så att allt ser proffsigt ut, jag går ju inte in för något halvhjärtat. Min kära dejt ville testa quizet imorgon, får se om han blir imponerad. Det är lite kopplat till Melodifestivalen och han kollar ju inte ens på det, men jag har andra frågor med, så han kanske klarar sig. Han får väl skylla sig själv som bad om det och jag har ju förvarnat honom. Vem kunde ana att tre dagar kunde vara så lång tid, jag skulle så gärna vilja se honom mycket oftare, men tack vare mitt fullspäckade liv (som tack och lov blir bättre i november) och hans varierande schema så är det lite svårt just nu.

 

Ikväll är inte bättre än igår, först ska jag få in lite träning och sen så hoppas jag att jag ska hinna handla också på vägen hem och sen blir det kören, jag behöver ju lite tilltugg till aw:n, något alkoholfritt alternativ och helst också något som jag och dejten kan laga till middag imorgon. Jag börjar undra lite hur sjutton jag tänkte när jag bokade den här veckan. Ser verkligen fram emot en betydligt lugnare vecka nästa vecka. Tur att jag vaknade tidigt imorse, så jag kan gå hem redan halv fyra och kören börjar ju inte förrän sju, så det känns möjligt.

Love is in the air

Jag har haft en sån härlig helg att det nästan känns overkligt. Fredagen började med en snabb shoppingrunda med syrran och följdes av en dejt på ett mysigt tapasställe. Sen åkte vi hem till honom och myste framför TV:n, han fick välja program och valde att försöka få in mig på Bron. Jag kan väl säga att han lyckades rätt bra, efter 2 avsnitt höll jag på att somna för att jag var så trött, men jag är definitivt nyfiken på fortsättningen. Sen sov jag över hos honom, det var varmt men mysigt. Jag sov inte jättebra, det gör jag aldrig första natten med någon. Men att vakna upp i hans armar var ändå underbart och vi låg kvar i sängen och pratade länge efter att vi vaknat. Vi åt en sen frukost innan jag åkte hem. Livet är bra härligt alltså.

 

Sen njöt jag hemma i soffan med lite serier och godis. Vid 22-tiden kapitulerade jag och gick och la mig. Sov ca 10 timmar sen, så jag var uppenbarligen trött. Men det var väl värt det. På söndagen började jag med gymmet och fortsatte sen till mamma och pappa på middag innan det var kalas för morfar. Jag fick hänga med alla mina kusiner på mammas sida och hade jättekul. Totalt var vi ca 20 personer, så det var livat värre, mamma har ju 4 bröder, så med alla familjer så blir vi några stycken.

 

Ikväll blir det Pinchos med en vän, ska bli så gott med deras sötpotatis-pommes. Det är det bästa där tror jag. Denna veckan är jag verkligen fullbokad, har ingen ledig tid alls förrän på söndag kväll typ. Ser fram emot en lite lugnare vecka nästa vecka. Jag var ”bara” bokad 4 dagar, men så ville min dejt ses också, så jag fick klämt in honom på 2 av dem. Men det är ju inte jobbigt att träffa honom, utan bara roligt. Så det räknas knappast som aktiviteter. På onsdag ska han komma till mig och så ska vi laga lite mat ihop. Han jobbar tyvärr tidigt på torsdag, så jag får sova utan honom. Men i helgen är han ledig och då är han min hela lördagen och förhoppningsvis en stor del av söndagen med.

#metoo

Med anledning av kampanjen #metoo som sprids i sociala medier vill jag berätta om mina upplevelser. Första gångerna jag minns gick jag i mellanstadiet, killar tafsade, tog mig på brösten, men det räknades som nyfikenhet och det gjordes inte så mycket på min skola för att stoppa sånt. Det är möjligt att det började redan tidigare, men att jag inte minns det eller inte förstod.

 

I högstadiet hände det ofta, men en manlig lärare blev rasande och skällde ut killarna efter noter och de såg inte så kaxiga ut efter det. Det är första gången som jag minns att en lärare verkligen tagit tag i problemet ordentligt. Inte bara lite mesigt sagt till, utan faktiskt blivit riktigt arg och markerat ordentligt.

 

När jag var 15 och åkte på språkresa så var det en man, en vuxen man, kanske 20-25 år gammal som tog ett så stadigt tag om min ena skinka när jag gick förbi att jag satt fast, jag kunde inte komma en cm framåt, sen friade han. Jag var livrädd och pep fram ett nej.  

 

I gymnasiet blev jag en gång slagen av en kille som jag ”var på g” med. En örfil, det gick snabbt, var helt oprovocerat och när jag frågade varför sa han att han bara ville testa hur det kändes. Jag var ganska kaxig och bad honom dra åt helvete, men kan ibland inte låta bli att undra vad som hänt om jag inte vänt och gått min väg. En annan gång satt jag på en bildlektion och målade, jag hörde någon av killarna skryta över att han kunde knäppa upp en bh med en hand och jättesnabbt. Sen hann jag inte ens reagera innan jag hade en hand innanför tröjan och min bh var uppknäppt. En av de coola tjejerna som normalt aldrig pratade med mig, men som var kompis med honom noterade det hela och erbjöd sig att knäppa den åt mig igen, hon fick nog. Killarna garvade, jag rodnade och skämdes lite, fastän jag inte gjort något alls.

 

När jag passerade 18 och började gå ut och festa så blev det vardag med killar som nöp mig i rumpan eller gned sig mot mig på dansgolvet, det var så mycket vardag att jag till slut inte ens reagerade på det. Istället så gjorde jag som alla andra tjejer på krogen och införde ett eget skyddssystem, där den tjej som utsätts dras in i mitten av gänget och flyttas till en annan sida, för att skydda henne. För det är ingen idé att försöka säga till killen, det är lättare att ta bort tjejen. Om man möter en kille som man attraheras av och hånglar med lite, så tror han att han kan göra vad som helst, jag har varit med om killar som sticker ner handen i mina trosor på krogen, jag har varit med om killar som tagit min hand och lagt den på sitt kön. Jag har varit med om killar som tjatat om att jag ska ligga med dem eller suga av dem fastän jag sagt att jag inte vill.

 

Varje kväll när jag går hem ringer jag någon familjemedlem för att jag är för rädd att gå ensam, för jag vet aldrig. Jag går ibland omvägar för att slippa gå förbi killgäng. Och varje gång oroar sig min mamma för att något ska hända, en oro som är befogad på så många vis.

 

På mitt första jobb kom en man som var kanske 55-60 år och började förhöra sig om mina arbetstider och ville att jag skulle visa honom något i butiken, han valde alltid saker som var långt från alla andra och jag kände mig alltid livrädd för vad han skulle göra mot mig. Jag ville nästan börja gråta av tacksamhet för att en av mina kollegor var som ett plåster på mig när han kom in för att hon var rädd för vad han skulle göra. Jag fick ibland smita in på lagret och gömma mig. Andra kunder frågade om jag inte ville gå på dejt med dem, allt medan jag var tvungen att vara artig och försöka göra mitt jobb. Jag kunde inte be dem dra åt helvete när de inte gav sig.

 

På mitt nästa jobb där jag var konsult kom jag ut till en kund tillsammans med mina kollegor, en man på ca 25 och en kvinna på ca 30. Mannen möttes med respekt, jag och den andra kvinnan kallades flickor av VD:n. Det är förnedrande att kalla vuxna kvinnor som man har en yrkesrelation med för flickor, det visar på att han inte tar oss på allvar. När min pappa säger det om mig och syrran så är det för att vi är hans flickor och det sägs med kärlek, men från en främling så är både det och ”lilla gumman” bara förnedrande. Lilla gumman blev jag förresten kallad så sent som i måndags av ett helt okänt fyllo på stan när jag gick förbi. På samma företag så behövde jag få ut information från en av de kundansvariga, han undvek mina frågor och erbjöd mig istället ett bad i bubbelpoolen. Jag avböjde vänligt men bestämt och försökte lätta upp stämningen och säga att det inte går för att jag inte har badkläder, för trots allt så var de mina kunder och jag behövde behålla en god relation. Då svarade han att vi kunde bada nakna. Sen nämnde de bubbelpoolen varje gång jag var där. Jag försökte göra mitt jobb och blev inte alls respekterad, utan bara behandlad helt utan respekt och dessutom fick jag sexuella inviter. Att jag bara försökte göra mitt jobb struntade de fullständigt i. Jag blev helt illa till mods varje gång jag skulle åka dit och vägrade åka dit själv. Jag svettades av nervositet varje gång jag skulle ställa en fråga till någon av männen och hade ångest länge. Helst av allt ville jag ha en man med mig, för att jag visste att de skulle respektera honom mer.

 

Under min tid med nätdejting får jag ständigt sexuella inviter och om jag nekar så händer det att jag blir kallad hora eller så tjatar de och tror inte att jag vet vad jag vill, att jag behöver ett ligg eller liknande. En gång när jag sa ifrån till en kille som inte ville ha en tjej med för många sexpartners innan och som faktiskt frågade mig om mitt antal partners, då blev jag kallad slampa. Jag har inte haft så många sexpartners i mitt liv, så hade han vetat antalet så hade han nog varit okej med det. Men jag blev förbannad och sa ifrån för de tjejerna som har haft många och som bejakat sin lust. För enligt min mening så är det lika okej för en tjej som för en kille att ligga med många så länge man är singel. Men jag blir kallar hora eller slampa, för jag är ju tjej. Det här är bara en bråkdel av de gånger jag råkat ut för drägg och bara en bråkdel av de män/killar jag kommit i kontakt med. Men de sätter spår, det går inte en dag utan att jag tänker på var jag går, var jag byter buss, för att jag ständigt måste tänka på min säkerhet, för att det finns killar som inte förstår skillnaden på ditt och mitt, i detta fall din eller min kropp. Jag äger min kropp och ingen annan har rätt till den om inte jag delar ut rättigheten. Till alla utsatta som kämpar vidare och för alla som står emot vill jag bara säga tack och forsätt kämpa. Till övriga vill jag bara säga att det är dags att rannsaka sig själv och börja ta ansvar över sina handlingar, det finns aldrig en ursäkt som är god nog när det gäller övergrepp, aldrig en giltig anledning, tänk på det.

Date night

Det blev dejt igår, alltid lite nervöst att besöka hemma hos dejten första gången, men det gick bra. Han lagade god älggryta och vi åt i skenet av stearinljus. Satt där och njöt och till och med det röda vinet var fantastiskt gott, jag som egentligen inte är ett så stort fan av rödvin. Men det kanske var sällskapet och att jag inte behövde laga maten utan kunde njuta medan han gjorde allt jobb. Sen sjönk vi ner i soffan och satt där och pratade, först ganska nära varandra och sen jättenära varandra. Jag kröp upp i hans famn och han la armarna om mig, sniffade mig i håret ibland och pussade lite på mig ibland. Det var så mysigt.

 

Vi pratade lite om allt möjligt och bokade in en ny dejt till helgen. Nu börjar vi lite smått prata om saker vi ska göra och inte bara på nästa dejt. Okej, inte på stadiet typ flytta ihop eller bilda familj, men på nivån vad vi ska göra nästa gång vi är hemma hos honom eller hos mig. Det finns lite underförstått att vi båda ser flera dejter bort. Det bästa är att jag känner mig så avslappnad i hans sällskap och att vi fortfarande har roligt ihop. Första minuterna var det lite trögstartat, men mest för att vi var i en ny miljö tror jag. Sen så flöt det på väldigt bra resten av kvällen. Just nu känns livet väldigt bra!

Tjejkväll på stan och bowlingkamp

Jag har haft en sån härlig helg. I fredags drog jag till stan för en tjejkväll med två nygamla vänner. Kvällen bjöd på massa trevliga stunder och en hel del skratt. Jag var lite pirrig innan, har inte riktigt haft den kontakten innan med de tjejerna och vet inte exakt var de står. Men jag känner mig så här i efterhand rätt säker på att de har ett ärligt uppsåt. Stundvis skrattade vi till tårarna rann och stämningen blev inte direkt sämre när en bartender bjöd oss på shots. Jag hade tänkt åka till gymmet på lördag morgon, men någonstans där insåg jag att det är lika bra att lägga ner den tanken.

 

På lördagen så hade vi släkttävling i bowling. Jag är fullkomligt usel på bowling och skulle inte kunna spela en bra serie ens om mitt liv hängde på det. Men jag hade en moster och en morbror i mitt lag som var ännu sämre, så jag kom i alla fall inte sist. Den enda som visade någon form av talang på vår bana var min kusin T, han använde sina gamla målvaktstakter från fotbollen och hade en lite ovanlig teknik, men den fungerade bra. Därefter åt vi middag och roade oss i en privat liten lokal som bowlinghallens personal ordnat åt oss. Det var en riktigt bra kväll och den blev inte sämre när jag upptäckte att jag vann över syrran. Hon brukar alltid vara bättre än mig på alla sporter, jag antar att hon var i en tillfällig svacka. När jag upplyste mamma om att hon vunnit över både mig och syrran sa hon glatt ”va, är det sant? Det trodde jag inte! Nu ska jag gå bort och mobba din syster lite”. Sån kärlek har vi i vår familj.  Vinsten för kvällen och äran (viktigast av allt) gick till min morbror L som sopade mattan med oss övriga. Det var så härligt att lämna bowlinghallen helt fylld av glädje och kärlek. Ser redan fram emot corona-turneringen i januari.

 

Idag blir det dejt, jag ska hem till killen jag sett senaste veckorna. Lite pirrigt men också så underbart att få se honom igen efter över en veckas uppehåll. Han har lovat mig middag efter jobbet. Senast jag lät en dejt laga mat till mig så fick jag köttfärssås med potatis, han hade lärt sig att jag var glutenintolerant och löste det på ett kreativt vis. Så jag har ganska låga förväntningar måste jag säga. Men förhoppningsvis så är den här killen lite vassare i sina matlagningskunskaper.

Olika generationers TV-tittande

Jag har märkt en generationsskillnad på mitt jobb. Jag är yngst med flera års marginal och de flesta är ca 20 år äldre än mig. Vi pratade om TV, Wahlgren värld närmare bestämt. En kollega sa att hon sett det och ville diskutera, hon vände sig till mig och sa ”du kollar ju på det, vad tyckte du om gårdagens avsnitt?”. Det var då jag insåg att jag nästan helt slutat kolla på tv när programmen går. Numera använder jag mig i stort sett bara av olika play-tjänster eller inspelade program. Jag är sällan hemma när programmen jag vill se går eller så går de för sent så att jag inte orkar stanna uppe och se dem. Så när jag fick frågan så fick jag ju erkänna att jag tänkte se det till helgen, men att det inte gjorde mig något om hon avslöjade något om det. Jag vet inte riktigt när det här skedde, men jag är ju uppenbarligen där nu i alla fall och har svårt att tro att jag kommer återgå till att kolla mer på TV när programmen sänds. Som jag har det nu så kan jag ju kolla när det passar mig och inte behöva anpassa mig efter TV:n. Men det var tydligt att jag var den enda som levde på det sättet när vi diskuterade det.

Jag vann!

Igår eftermiddag åkte jag hem till en före detta kollega som jag blev riktigt bra vän med under mitt sista år på mitt gamla jobb. Hon lagade en fantastisk pasta, så god att jag bad om receptet. Det var så skönt att prata med henne en stund och jag insåg hur mycket jag saknat henne. Det känns så naturligt att prata med henne om allt möjligt, hon är så lättsam. Hennes lille son var hemma också och jag fick leka lite med honom. Det tog ett tag innan han vande sig vid mig, men sen var vi bra kompisar resten av kvällen. Vi pratade och skrattade och hade det supermysigt ända till det blev läggdags för den lille krabaten. Då var han inte nöjd och ville inte alls sova så fort som hans mamma önskade. Så jag kände att det var dags för mig att lämna dem ifred.

 

Jag fick några sms också från min dejt, snart kommer han hem och då vill han ses så fort som möjligt och jag tror vi bokade in två dejter nästa vecka. Det är inte helt glasklart, men det verkade som att han ville ses två dagar och i så fall så måste han ju verkligen gilla mig. För om man inte är säker så föreslår man ju bara nästa dejt och sen får man se dejt för dejt. Ja, det är möjligt att jag överanalyserar detta en aning, eller jättemycket. Jag överanalyserar det jättemycket, jag är fullt medveten om det. Men sån är jag och det kan inte hjälpas.

 

Idag ska jag träffa två tjejer på en aw efter jobbet, jag har träffat en av dem några gånger senaste året och vi kommer bra överens. Den andra träffade jag en stund i september i år, innan dess har vi inte setts på flera år. Men de var kompisar med den tjejen som frös ut mig för några år sedan, men de tröttnade på att de också blev behandlade som skit av henne och nu vill de umgås med mig. Jag njuter lite för jag vet att det sticker i ögonen på den där tjejen och för att de vill vara mina vänner även om jag inte försökt det minsta att bli vän med dem utan bara varit normalt trevlig mot dem. De har brytt sig om att fråga mig om vad som hände och sväljer inte bara allt hon säger till skillnad från resterande av hennes vänner. Så jag är väldigt glad att de vill umgås med mig och tycker att jag är trevlig. Den där tjejen kämpar och försöker styra och ställa så att hon ska vara viktig och jag har bara legat lågt och inte snackat massa om henne, ändå så valde hennes kompisar som jag knappt umgåtts med innan att vilja umgås med mig, jag vill inte vara sån, eller jo förresten lite sån, jag ser det som att jag vann! Och det bästa av allt, jag vann utan att behöva kämpa, jag vann genom att vara mig själv och fortsätta med mitt liv oberoende av henne. Det tycker jag är ett tydligt tecken på att livet belönar en för att man ”vänder andra kinden till” och låter bli att sjunka till samma nivå.

 

Idag är det visst fredagen den 13:e. Skulle inte säga att det märks alls än så länge, för jag har en toppendag och känner på mig att den kommer bli bättre ju längre det lider.

Världens klokaste vän

Att ett enda litet sms kan göra ens dag så oändligt mycket bättre. En morgonhälsning och en önskan om en trevlig dag. Ibland behövs det inte så mycket. Jag har en väldigt klok vän, jag berättade för henne och sa att jag är så glad och lycklig och samtidigt skitskraj för om mina känslor inte är besvarade. Jag blev så knäckt sist jag var kär och blev dumpad. Man kan så klart inte jämföra ett samboliv med lite dejtande, men jag är ändå så rädd för att bli sårad igen eller att han inte ska känna samma som mig. Men då kom hon, den underbara och kloka kvinnan och sa till mig att njuta av känslan. För om jag blir sårad sen så har jag i alla fall njutit av resan. Men att jag borde njuta fullt ut samtidigt som jag ändå är medveten om möjligheten, men jag behöver inte vara rädd. Plus att hon lovade att plocka upp spillrorna av mig om jag blir sårad igen. Så jag antar att jag bara ska våga satsa lite. Så läskigt, men om jag inte vågar så kommer jag aldrig heller vinna. Tur att jag har henne!

Klarvaken trots läggdags

Tränade efter jobbet igår, fick åka ensam för mamma jobbade sent och pappa och syrran tränade på annat håll. Det gick rätt bra, jag har ökat tempot lite senaste tiden, jag mådde lite illa efter, men inte alls lika farligt som förra gången. Det är kul att känna att man gör framsteg. Men i och med att jag höjer hastigheten så känns det aldrig som att jag blir bättre eftersom det inte känns som att jag blir piggare någon gång. Enda skillnaden jag egentligen märker av är att jag springer mina 5 km snabbare. Men 1 minut snabbare än för två veckor sedan känns inte som så stor skillnad.

 

Det var i alla fall vansinnigt skönt att komma hem, duscha och sen landa i soffan. Hängde lite för länge i soffan, fastnade i Ex in the beach-träsket. Jag är helt fascinerad över hur vissa personer beter sig och går in för att sabotera för andra. Men förhoppningsvis så växer de också upp så småningom. Sen när jag väl lagt mig kunde jag inte sova. Jag var klarvaken, slumrade så småningom till en stund innan jag vaknade av att jag hostade och sen var jag vaken ett par timmar till. Det är något knasigt med att ligga i sängen och kolla på Vänner vid kl 1 när man ska upp och jobba. Men samtidigt så har jag hört att det är bättre att göra något till man blir trött än att bara försöka sova och om man ska se det positivt så hann jag ju också komma ganska långt i min ljudbok. Sen på morgonkvisten så väcktes jag av hällregn och storm ute, så jag kanske skrapade ihop 4-5 timmar. Känner mig som ett vrak idag, men försöker hålla god min ändå. Fick en härlig morgonhälsning från min dejt och ikväll ska jag träffa P och hennes lilla son. Så det blir nog en bra dag ändå. Men jag känner lite att kudden kallar på mig och gärna vill ha sällskap från mig. Jag ska i alla fall bara jobba till halv fyra idag, så jag hinner fixa lite blommor till P och någon liten leksak till sonen. Fixar de middag så vill jag ju inte komma tomhänt.

Internationella flickdagen

Idag är det tydligen den internationella flickdagen, FN ligger bakom den här dagen som ska uppmärksamma flickors rättigheter i samhället. Så jag tänkte att det är ett ypperligt tillfälle att lyfta vikten av att flickor behandlas lika väl som pojkar. Ända sedan jag var liten har jag fått lära mig att alla människor är lika värda, ändå så är det inte så i samhället, inte ens i Sverige. I Sverige får pojkar fortfarande mer utrymmet i skolan (för den som vill läsa mer: https://www.skolverket.se/skolutveckling/forskning/amnen-omraden/no-amnen/undervisning/pojkar-tar-fortfarande-mer-plats-an-flickor-i-klassrummet-1.252624 ), bättre förutsättningar inom sporter och särbehandlas på alla möjliga vis.

 

Jag läste i veckan att norska herrlandslaget i fotboll gått ner i lön för att de tycker att damlandslaget ska få samma lön. En eloge till dessa vettiga män! Men ska det behöva gå så långt och ska särbehandlingen sluta först i vuxen ålder. Jag har flera vänner och familjemedlemmar som idrottat, t ex inom fotboll. Det är ett vanligt scenario att damerna får stå tillbaka för att herrlaget ska ha bättre förutsättningar. Ett exempel är när lokala damlaget i fotboll fick spela sin seriematch på b-planen för att herrarna skulle träna på a-planen eller när damerna tjänade pengar på inventering och över 50% av det de jobbade in gick till herrlaget, men inget av det herrlaget jobbade in gick till damlaget. När en kompis till mig ville börja spela hockey och de hade lyckats samla ihop tillräckligt med hockeysugna tjejer för att bilda ett lag och ändå kunde de inte få någon istid, för alla var tagna av ett pojkar/män. Inte ens en istid fanns över för kvinnor eller flickor. Till och med pojkar som är 6 år gamla fick mer utrymme än vuxna kvinnor. De fick börja spela i en annan kommun, på absolut sämsta tänkbara tid, för alla bra tider togs av pojkar och män, men där fick de i alla fall en möjlighet att börja. Ingen tänkte tanken att tjejerna inte kunde få en tid, men att killarna hade flera tider i veckan per lag. Ingen…

 

Vi är på väg åt rätt håll, men vi har fortfarande långt att gå. Så det viktigaste är att aldrig ge upp kampen för rättvisa mellan könen. Jag kommer aldrig ge upp min kamp för rättvisa och jag blir så less på att jämt höra att vi är jämställda eller att vi bara är löjliga som vill ha samma rättigheter som män. Jag ska inte behöva höra att vi är jämställda förrän vi är det och jag ska egentligen inte behöva driva en kamp för att få samma rättigheter som en man bara för att jag hade ”oturen” att födas med två X-kromosomer istället för 1 X-kromosom och en Y-kromosom. Missförstå mig inte nu, jag är jätteglad att jag föddes som kvinna och skulle inte vilja vara en man, jag trivs med mig själv. Men i det samhälle vi lever i så innebär det per automatik att jag måste kämpa lite hårdare för samma saker som män får gratis.

Patetisk 2.0

Det här med hur patetisk jag är när jag är intresserad av en kille nådde nya höjder igår kan jag säga. Det börjar bli lite pinsamt att erkänna nu. Men jag väntade och väntade på att han skulle höra av sig som han sagt att han skulle göra. Jag satt och försökte med hjälp av min pendel försöka få svar på om han skulle höra av sig. Japp, jag är seriös. Sen så försökte jag med lite mer telepati påverka honom. Jag vill inte säga att det var därför, men jag vill gärna tro att jag påverkade lite. Till slut hörde han av sig i alla fall och då nådde min glädje typ inga gränser. Jag pussade telefonen. Japp, jag är seriös den här gången med. Sen skickade jag meddelande till min syster, till min kompis J och till två kollegor, bara för att meddela att han till slut hört av sig.

 

Jag tänker inte gå in mer exakt på vad han skrev. Men det var i alla fall tydligt att han tänkte på mig också och att han också vill ses igen. Men då är mitt problem att jag i stort sett är fullbokad nästa vecka. Så jag hoppas innerligt att han har ledigt några dagar när jag har det. Men han jobbar ju lite i skift, så det är ibland lite svårt att få ihop våra scheman.

 

Mitt förra förhållande gick väldigt fort, så jag är ju lite glad att det tar lite mer tid, vid det här laget var jag i stort sett sambo senast och det var lite för fort. Så det kanske bara är meningen att vi inte ska kunna ses exakt hela tiden. Nu får man ju lite chans att längta efter varandra också.  

Det svåra med att dejta

Efter dejten i torsdags så kom vi överens om att han skulle höra av sig när han visste mer om när han kommer hem igen efter älgjakten. Så just nu sitter jag i en sits där jag inte vill höra av mig för att jag inte vill verka allt för angelägen. Men samtidigt så vill jag inget hellre än att han ska höra av sig och det kliar i fingrarna för att jag så gärna vill smsa. Så nu försöker jag vara lite cool. Kan ju avslöja att jag inte är det minsta cool. Igår upptäckte jag att han varit ute på tinder eftersom jag noterade att avståndet ändrats. Då är jag så knäpp att det hugger till lite i mig och inte alls känns kul fast jag själv är ute på tinder för att jag ju inte vet om det kommer bli vi eller inte och jag inte vill stänga ute andra. Sen, flera timmar senare så kom jag på att han kanske var ute av samma anledning som jag själv var just då, jag ville bara se en bild på honom när jag upptäckte det, för att jag skulle stilla längtan lite.

 

Det låter kanske som att jag är superkär nu, men det är jag inte, jag är bara väldigt intresserad och börjar gilla honom lite. Men att vara kär innebär för mig lite djupare känslor än så. Men det finns absolut möjlighet att bli kär. Men i min väntan på att han skulle höra av sig så satt jag igår till slut och försökte med hjälp av telepati få honom att höra av sig. Ibland inser jag att jag är rätt patetisk och igår var en sådan dag. Nu har jag sansat mig en aning, kanske för att jag är upptagen med jobb och lite också för att mina kollegor försäkrade mig om att han säkert också tänker på mig. Men jag ser det i alla fall så här, han har lovat mig älgkött till middag när han är klar med jakten, han stannade 7 timmar på senaste dejten och han tog initiativ till första kyssen efter den 7 timmarna och ville flera gånger ha ”bara en till” kyss. Så nog måste han vara lite intresserad också. Så han hör säkert av sig, men väntan är svår ibland. Gud vad jag inte gillar den här fasen av dejtande, jag är på tok för otålig och ospontan. Jag gillar att ha en plan och veta vad jag ska göra och i det här fallet tvingas jag till motsatsen. Min syster skulle garanterat säga att det bara är hälsosamt för mig att utmana mina svagheter, hon kanske har rätt, men ändå! Kan han inte bara smsa?

I have the time of my life

Jag har verkligen världens bästa vecka! Jag har haft så roligt hela veckan och allt tycks gå min väg. Började dagen med att väga in mig och drog till med -0,7 kg. Sen kom jag till jobbet och löste ett momsproblem på nolltid. Har riktigt bra fredagsfeeling, kommer bara jobba till 15 för sen bär det av till stan för middag och bio med en av mina bästa vänner. Nu sitter jag med lite Shakira i lurarna och bara njuter av min dag. Ska ta tag i lite avskrivningar snart och det borde ju gå hur bra som helst med tanke på vilket flow jag tycks vara i. Jag kan inte minnas när jag senast mådde så här bra, men en sak är säker, jag tänker ta vara på och njuta av varje minut. Jag älskar mitt liv just nu.

 

Igår hade jag en dejt hemma med en kille, vi har setts 3 gånger nu och det känns så naturligt och bra, vi hängde i 7 timmar innan han åkte hem. Nu ska han vara bortrest i drygt en vecka, så det lär dröja innan nästa dejt. Men det gör inte så mycket, då får vi lite extra tid att se fram emot nästa dejt. Det som jag gillar mest med honom är att vi har så roligt ihop, vi skrattar mycket och det tycker jag är viktigt om man ska kunna bygga upp en relation. Om han är den rätta eller inte vet jag inte, men det är i alla fall värt att fortsätta ses så länge det känns bra. Att han är snygg skadar ju inte heller.

På ett bananskal

Torsdag igen och arbetsveckan lider mot sitt slut. Jag tror att jag kanske har haft den roligaste veckan i mitt liv. Jag har skrattat så sjukt mycket den här veckan och jag kan inte säga annat än att jag känner mig genuint lycklig. Men igår så nådde den nog ändå sin absoluta topp, jag kan inte möjligen föreställa mig vad som kan hända som är roligare än det. Men jag hoppas innerligt att livet överbevisar mig, för om det finns något roligare och mer överraskande så vill jag verkligen veta det. Jag var på Maxi och handlade, inget konstigt alls. Jag står vid grönsakerna och håller på att fundera över hur mycket rödbetor jag ska köpa när det plötsligt händer.

 

En kvinna går förbi mig och jag ser hur hon halkar till och åker en bit på golvet. Sen så ser jag hur hon böjer sig ner och plockar upp ett bananskal. Så många gånger man skojat om att halka på ett bananskal, alla tecknade serier där det hänt. Men jag har aldrig hört talas om att det hänt i verkligheten och än mindre sett det live. Men igår fick jag turen att se det från första parkett. Jag kämpade hårt med att hålla mig för skratt i resten av butiken och fick hålla mig tills jag kom ut till bilen. Sen ringde jag mamma så fort jag kunde och berättade skrattandes hela historien för att få dela min skadeglädje med någon. Jag vill säga att det gick jättebra med kvinnan, jag frågade henne och hon ramlade inte, utan gled bara på det. Men herregud vad kul och vilken tur att jag tittade upp från mina rödbetor just i tid för att se detta. Tack universum för det! Det gjorde min dag och kanske hela min vecka.

Roligheter

Halva veckan är gjord och jag har så här långt en fantastisk vecka. Kanske lite bortsett från mitt ömma knä, men annars, tipp topp. Igår var en underbar dag, alla var lite fnissiga på jobbet och skratten haglade hela eftermiddagen. Så när jag gick hem var jag fortfarande fnissig och det höll i sig. På kören var det samma sak, mycket skratt och glädje och jag kom hem helt uppfylld av glädje och energi och hade lite svårt att varva ner efter det. Vi sjöng Try everything från filmen Zootropolis och Snacket på stan med Danny Saucedo, de låtarna är ju helt underbara och energifyllda. Vi fick också veta att vi ska få uppträda, förmodligen två gånger. Så roligt!

 

Idag har jag fortsatt lyssna på Wahlgren & Wistam igen, alltså dessa kvinnor. Så underbart att de bjuder på sig själva så öppet och berättar lite pinsamma saker. Jag får stundvis kämpa för att inte börja skratta helt hysteriskt, men det är det värt. Får nog ta med mig den till gymmet idag. Ska försöka med lite lätt träning som är skonsamt för knät. Vill ogärna tappa träningsandan nu när den är igång.

En salig blandning

Igår efter jobbet så åkte jag till gymmet. Samlade kraft för att ta mig an löparbandet för andra dagen. Det var tungt och jag var trött i benen och framför allt knäna sedan söndagens träning. Men jag tog mig igenom 5 km trots lite småömma knän, det skulle jag nog inte gjort. Jag hade inte så ont under tiden, men efteråt slog det till så att jag knappt kunde kliva ner från bandet. Vänster knä pulserade och blev ömt vid beröring. Jag tog mig ut till omklädningsrummet och sjönk ihop på en bänk. Sen kunde jag knappt böja benet, funderade en stund på hur sjutton jag skulle kunna köra hem. Men det gick även om det gjorde ont, så jag slapp ringa syrran och be henne hämta mig.

 

Väl hemma så blev det en varm dusch och sen fick jag tända massor av ljus för att det skulle vara varmt nog att gå runt i shorts så att jag kunde smörja in mitt knä med lite Voltaren. Soffläge resten av kvällen för att vila knät. Jag klagade inte på det direkt. Men i natt när jag varit uppe och min vana trogen satte i vänster knä i madrassen när jag klev upp i sängen och kollapsade mer eller mindre på madrassen för att smärtan högg till. Så jag körde på en ny dos Voltaren innan jobbet idag. Det gör inte så ont när jag går, mer vid beröring eller tryck på knät och i vissa vinklar. Jag hade eventuellt tänkt träna imorgon, men det är lite oklart hur det blir med det. Funderar på om jag kan köra crosstrainer, det är ju lite mer skonsamt mot knät. Jag får väl avgöra dagsform imorgon eftermiddag.

 

Nu har jag varit på mitt nya jobb i 7 månader och från och med igår är jag inte nyast längre. Vi fick en ny och efterlängtad kollega som tillträdde en plats som varit vakant sen i våras. Tänker att jag numera nästan räknas som rutinerad. I alla fall rutinerad rookie.

 

En annan kollega introducerade Wahlgren & Wistams podcast, jag är henne evigt tacksam! Jag har skrattat så jag har gråtit på jobbet idag. Glasögonen immade igen efter en stund till och med, så hysteriskt roligt! Till slut fick jag in två kollegor till på detta eftersom de undrade vad jag skrattade så hysteriskt åt. Så tusen tack M för det tipset!

 

Jag har hört att man ska lära sig något varje dag. Det gör vi även på mitt jobb. Igår lärde vi oss hur man planterar olika fröer och framför allt passionsfrukt. Idag lärde vi oss om ringorm och att det är vanligt bland djur och brottare. Den kopplingen var lite spännande, men hur det gick till förtäljde aldrig artikeln vi läste, men roligt hade vi i alla fall när vi spekulerade. Nu måste jag köpa en passionsfrukt och börja plantera.

Dags för karriärbyte?

Jag borde bli detektiv. En person på mitt jobb letade efter en specifik faktura, han visste år och vad som köpts. Vi har mängder med fakturor varje år, så det fanns en del att välja på. Han angav en trolig leverantör, men efter att ha kollat igenom alla de fakturorna så insåg jag ganska snabbt att han hade fel. Så jag sökte på verifikationstyp och rätt kostnadsställe och började sedan gissa mig fram på logiska leverantörer för sånt och fick fram den på andra gissningen. Får nog ringa min barndomsvän E och se om vi inte ska väcka liv i Deckartjejerna igen, frågan är ju bara om vi själva kommer ihåg hur vi tar oss förbi inträdesprovet.

Älskade Bohuslän

Alltså, vilken helg! Jag hade inget planerat på fredag kväll och sjönk glatt ner i soffan efter att jag fixat lite att äta. Jag roade mig med att kolla ikapp alla serier som jag låg efter med, så det var Biggest loser VIP, Wahlgrens värld och lite annat smått och gott. Sen var jag ju så klart tvungen att se Fångarna på fortet med Maria Montazami och Gunilla Persson från Svenska Hollywoodfruar. Har nog aldrig sett någon göra så lite som Gunilla och rättvist nog så vann också Marias lag. Men det var ordentligt underhållande. Heder åt fruarnas barn som gick in stenhårt för att ta nycklar, men de var också de enda som gick all in.

 

På lördagen gick jag upp tidigt för att åka på spa som J gav mig i födelsedagspresent. Vi hade supermysigt och hennes present var verkligen uppskattad. Ett litet intimt spa i Gullmarsstrand, men det räckte gott, vi fick till och med ett dopp i havet. Sen avnjöt vi en riktigt god lunch. Efter det drog vi vidare till Lysekil för en liten vandring ut till Stånge huvud. Så fin plats. Där ute satte vi oss en stund på klipporna och bara njöt av den storslagna bohuslänska naturen. Det är något speciellt med de mjukt formade klipporna i den röda graniten som möter havet. Även om jag var helt slut efter så kände jag att jag hade fått vila och att det hade gett lite ny energi. Det var precis vad jag behövde efter en hektisk vecka. På kvällen släpade jag med mig syrran till IKEA för att köpa en ny bäddmadrass. Hon är ju för rolig, jag kommenterade att det var skönt att ha lite bärhjälp till madrassen och hon skrattade åt mig för att jag i samma andra lyfte över den själv från hyllan till kundvagnen. Varpå jag svarade ”ja, men den var tung att dra ut från hyllan, så då var det skönt att vi var två” och hon svarar ”jag drog ju inte”. Inte undra på att det var tungt. Nåja, jag kanske inte hade så mycket hjälp av henne, men det var ju ändå trevligt med lite sällskap.

 

Söndagen var en hektisk dag igen. Jag började med att byta madrassen och köra den gamla till återvinningscentralen, sen till gymmet för lite träning och på vägen hem handlade jag för veckan. Väl hemma så var det bara att ta tag i städningen, tvätten, matlådorna, rensandet. När jag väl sjönk ner i soffan vid halv åtta på kvällen var jag helt slut och kände att det skulle bli skönt att komma till jobbet och få lite lugn och ro. Då vet man att man jobbat hårt på helgen. När det väl var läggdags så hade jag lite svårt att vänja mig vid den nya madrassen. Den var jätteskön, men eftersom den har lite memoryfoam så var den väldigt annorlunda. Men jag känner hur jag ligger rakare med ryggen både när jag ligger på rygg och på sidan. Så jag ger det ett par dagar så har jag nog vant mig.

 

Ikväll blir det bara lite träning och sen lite lugn och ro. Eller om jag ska ta tag i rensandet lite. Jag har nu gjort upp en plan, en checklista för mitt rensande. Jag älskar ju checklistor, det känns så skönt att bocka av saker och man känner att man är klar med det. Jag förstår ju att det uppfattas som lite knasigt, men det funkar för mig, så då kör jag på det.