Malung del 2

Nu sitter vi i bilen på väg hem, det är lite blandade känslor. Skönt att få komma hem till lägenheten och sitt eget. Men samtidigt blir det tomt.

Jag kommer dock inte sakna morgonpigga typer som väsnas mer än nödvändigt och väcker alla andra i huset för att de vägrar smyga, jag kommer inte heller sakna att tvingas äta till utsikten och ljudet av en vuxen människa som inte fattat att det tillhör allmän hyfs att stänga munnen när man tuggar. Jag kommer inte sakna människor som trängs och sprattlar på dansbanan och tar mer plats än de borde. Sist men inte minst kommer jag inte sakna alla udda typer som dragits till mig på dansbanan, utöver de jag känner har jag inte dansat med någon normal, och märligt nog verkar de flesta konstiga typerna komma från Örebro, tur jag träffat normala människor där på annat håll å jag inte tror att alla därifrån är konstiga. Jag kommer inte heller sakna den svåra frestelsen att säga svordomar så fort den mest kristna människa jag känner är i samma rum, inte för att jag svär mycket i vanliga fall, men det är lite samma känsla som när man ser en skylt som säger att man inte får gå på gräset, då vill man ju inget hellre än att gå på det där gräset. Men nu när jag tänker efter så borde jag inte behöva skärpa mig egentligen, han borde ju respektera min tro lika mycket som jag respekterar hans, jag kräver inte att han ska ändra sitt beteende så därför borde jag ha rätt att säga "herregud" utan att det är brist på respekt.

Jag kommer sakna Fridas underbara entusiasm som får henne att studsa runt som en söt liten Duracell-kanin. Jag kommer sakna förtroliga samtal med Emelie när vi får en stund för oss själva. Jag kommer sakna att prata och dansa med Patrik, jag kommer till och med sakna Pers gummiorm som man kunde hitta på diverse ställen i huset där man minst anade det.

Nu sitter jag som sagt i bilen, det spelas Lasse. Stefanz för fullt, så jag lyssnar på David Batras sommarprat iställer, jag påpekade för en stund sedan att det är kallt i bilen, de två singlarna där framme förstod inte att det betyder att jag fryser utan upplyser bara om vilken temperatur de har på sin respektive sida utan och bry sig det minsta om att höja temperaturen. Jag börjar efter den här resan förstå mer och mer varför de är singlar.

Kungälv, here I come!

Malung, del 1

Då var första dygnet i Malung avklarat, i stort sett ingen sömn i natt tack vare en underbar säng som är megasmal och kort, så rädslan för att ramla ur var överhängande, detta tillsammans med en gatulampa precis utanför, en natt som inte blir helt mörk och en persienn som släpper in alldeles för mycket ljus.

Nu sitter vi i bilen på väg till Orsa, jag hoppas på att få syn på Kalle Moreaus, vill gärna krama honom, han ser så kramgo ut. Hoppas också på att få se en och annan björn, men ett besök på björnparken gör att det känns mer rimligt än att få syn på Kalle.

Jag har hamnat i singelbilen, vilket innebär sällskap av Martin och Per, två bönder som gärna pratar om traktorer och de lyssnar på Larz-Kristerz, jag behöver nog inte säga att jag slutar lyssna ibland, jag gillar att dansa, men att lyssna på dansbandsmusik utöver dansen är inte riktigt min grej.

The secret

Okej, jag tror jag har listat ut hemligheten nu, man måste gräva på djupet och framför allt våga ta tag i de delar man bävar för. Det är obekvämt, det kommer bli jobbigt, men det kommer ge resultat.

Obviously

Jag har lärt mig en läxa, ibland behövs det någon som pekar ut det uppenbara när det är för nära för att man själv ska kunna se det. Okej, jag är medveten nu! Du har kanske rätt, men om du har det så är jag inte redo att erkänna riktigt än.

Cool rider

Det där med bil är verkligen en frihet, jag minns när man nyss fått körkortet och kunde åka till golfbanan, helt själv, utan någon som skjutsade. Nu är det en helt annan sorts frihet jag känner. Satte mig bakom ratten förut, startade bilen, stoppade in en skiva i stereon och så var det bara jag och ensemblen i Grease 2. Jag och syrran har några gånger kört musikalskiva tillsammans i bilen, men då måste man ju vara varsin karaktär eller ja, dela upp alla karaktärer på oss två. Idag var jag samtliga i filmen, sjöng med styrka som Paulette, fint och försiktigt som Stephanie, smörigt som Michael, rockigt som Johnny och inte minst smäktande som Louis. Lite knäppt är det kanske, men jag älskar det!

Hair, baby, there mama, everwhere daddy, daddy haaaaiiiir!

Rätt ofta ser eller hör man att någon har en bad hairday, jag är kanske lyckligt lottad, jag drabbas väldigt sällan av det. Men idag har jag stött på bad hairdays kusin, weird hairday är på besök idag. Har en känsla av att det är lika bra att acceptera, för det lär inte gå att göra något åt ändå...

Podlast

Sitter på bussen och lyssna på Babbens sommarprat, jag har just upptäckt podcast, jag vet, bara några år efter resten av världen, kanske är någon eremit eller pensionär fortfarande kvar, men oddsen är inte på min sida där känner jag.

Hur som helst så är det inte det som är min poäng. Det är livsfarligt, att sitta och skratta för sig själv på bussen är inte direkt normalt. Undrar hur många här som tror att jag är sinnesjuk...