Skam

Jag undrar om du fattar, om du har den minsta lilla aning om vad du gjorde med mig och vad det fick för konsekvenser? Snart har det gått två år sedan du förstörde mig, förstörde den där tjejen som hade så lätt för att ta till sig nya människor och lita på folk.

Nu sitter jag här och har ångest för att jag har svårt att känna tillit när jag vet att jag borde göra det, sitter här och tvivlar på mig själv och på om jag verkligen räcker till. En tung känsla som är svår att bära själv, men som känns så pinsam att jag skäms över den.

Inga ursäkter

Jag hade massor av bra ursäkter för att slippa träna idag, men så gjorde jag misstaget att prata med pojkvännen som pratade omkull alla mina bra argument för att slippa träna, så det blir helt enkelt till att byta om hemma och sedan bege sig till gymmet.

Sitter på bussen nu, passerade Stigs center och det stod redan en buss där när vi kom, antar att den hade fått stopp, för vår buss fylldes till bredden på nolltid. Lite tur i oturen med andra ord då eftersom jag missade den med ett par minuter bara.

Har börjat räkna kalorier idag, det var ingen bra idé, jag hade ju redan vid lunch passerat det intag jag bör ha om jag vill gå ner i vikt. Kanske dumt att börja mitt på dagen, man borde börjat direkt på morgonen så att man äter rätt frukost och mellanmål redan innan lunch. Men det är nog nyttigt att hålla lite koll på vad man stoppar i sig tror jag. Ska i alla fall testa och se om jag klarar hålla det och om det får någon effekt. Vi får väl se...

Published with Blogger-droid v1.6.6

Var går gränsen?

Jag blir så arg på Sveriges rättssystem ibland. Ni har väl hört om tjejen som blev våldtagen, tvingad till analsex, hon 13 år, han 16 år. Har ni inte hört det så kan ni läsa om det på Aftonbladet: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8464728.ab

Hon sa att hon inte ville, med andra ord visste killen att hon inte ville och tvingade sig ändå på henne, men tingsrätten tycker att hon borde gjort mer motstånd och anser att det inte är våldtäkt.

Vi har ju alla matats med argument som att man får skylla sig själv om man klätt sig utmanande eller varit för full, men att det nu inte ens räcker att säga "nej" är helt åt h*vete fel! Vad säger det oss tjejer, vi kan inte klä oss som man vill, vi kan inte dricka och vi kan förvänta oss att det är okej för killar att ha sex med oss även om vi uttryckt att vi inte vill. Vad skulle hon ha gjort? Sparkat honom, slagits, skrikit och gjort vilda protester? Jag vill veta, hur ska man annars veta om man protesterar tillräckligt? Ska man ens behöva protestera? Nej, jag anser att det är upp till den som vill ha sex att ta reda på om det är okej med den andra och inte bara förutsätta.

Det är dags vi gör något åt Sveriges system, för så här kan det ju inte få lov att fungera. Jag hoppas att media får igång en debatt om detta, men jag tvivlar starkt på det. Jag har bara en sak att säga: "Gör om, gör rätt!"

Mammor vet nästan allt

Mammor är oftast väldigt kloka, klokare än man kan tro. Min mamma skrattade lite åt mig när jag sa att vi inte hade bokat biljetter för gårdagens biobesök med argumentet att det finns alltid biljetter och att det säkert löser sig.

Behöver jag säga att mamma hade rätt? Vi skulle boka biljetter hemma hos mig igår kväll och det fanns bara biljetter på spridda platser, nästa gång kommer vi boka. Vi bestämde oss hur som helst för att åka ner och chansa på att det skulle bli återbud, men vi kom aldrig fram till bion. Vi gick på en mysig grekisk restaurang och tiden rann iväg, vi insåg att vi inte skulle hinna till bion innan 21, så vi åkte hem och såg film hemma istället. Men det var precis lika mysigt det, kanske ännu mysigare till och med och då gör det inte så mycket att det inte blev bio. Får bli en annan dag istället.

Hejdå julen för den här gången

Då var det dags för mig att kapitulera och inse att julen är slut, jag vet att den borde städats ut redan i förrgår, men jag ville hålla kvar den så länge jag bara kunde. Mamma idiotförklarade mig nästan, men jag gillar att ha gran och adventsljusstakar tända på kvällen, det blir så mysigt.

Jag får väl göra ett ryck, om drygt 2 timmar får jag efterlängtat besök, det blir bio och restaurangmys ikväll. Ska se Cornelis, funderar på att slå på den plattan medan jag städar, så man kommer in i rätt stämning. Ja, så får det bli, dags att sätta fart om jag ska hinna snygga till mig också, har ju varit och shoppat med mamma på dagen, blev ett par nya jeans, 2 blusar och 2 toppar, så jag kom igång lite sent.

Om du har ett äpple vill du dela det med mig?

Nu har jag funderat igen, den här gången på datorer. Var hemma hos favoriten igår, han har en Mac-dator hemma och han är riktigt duktig på det där med datorer. Det var det som fick igång mina tankar, jag har träffat en del "tekniknördar", med andra ord killar som är bra på det där med datorer. De flesta av dem använder sig av Mac på fritiden, jag som är ett stort fan av Windows för att jag förstår mig på det hysfat bra har aldrig sett tjusningen med Mac. Men eftersom så många som är så bra på datorer så betyder det antagligen att de faktiskt är lite bättre, eller?

De är ju dessutom riktigt snygga, det kanske får bli en sådan någon gång i framtiden, nackdelen är att då måste jag ju lära mig allt igen. Men det ska väl gå, hjälp lär ju finnas att få. Värt att tänka på i alla fall.

Nu har jag precis installerat någon sorts lagringsprogram som gör att jag kan komma åt filer lite här och var i världen. Jag har inte riktigt förstått mig på det än, men det ska tydligen vara bra. Jag lovade att acceptera en invite från favoriten så att han skulle få mer lagringsutrymme och eftersom jag gärna hjälper honom så gjorde jag det. Men det lönar sig visst att vara snäll, jag fick också extra utrymme bara för det, glad överraskning.

Allt och ingenting

Har precis sett filmen Salt tillsammans med det mysigaste sällskap man kan tänka sig. Rätt bra film faktiskt, förvånansvärt bra. Jag som inte ens gillar Angelina Jolie eller brukar vara speciellt sugen på att se actionfilmer känner redan en stor lust att se en eventuell uppföljare. Jag hoppas verkligen det kommer en uppföljare.

Tog bussen hem sedan, jag har aldrig riktigt tänkt på hur tyst en stad kan vara, det var nästan lite spöklikt. Jag tog ett kliv in i busskuren för att åtminstone inte någon skulle kunna krypa upp bakom mig och så fort jag gjort det så insåg jag att jag faktiskt gillade tystnaden. Det var lite magiskt, att kunna höra allt som händer, allt och ingenting.

Mysteriet löst

När man var liten kunde man längta ihjäl sig efter den där dagen då mamma och pappa hade lovat att man skulle få åka till Liseberg eller efter julen eller sin födelsedag. Ibland längtade man sig helt fördärvad efter sina föräldrar och hade en hemlängtan som var så svår att inget verkade kunna bota den. Den där längtan tycks aldrig försvinna, den bara ändras och nu längtar jag precis lika mycket efter något eller jag kanske ska säga någon som jag längtade efter allt det där när jag var liten. Kan han inte bli frisk snart så jag får se honom?

Jag har försökt fördriva dagen med arbete. Jag har tvättat 3 maskiner och städat. Jag hade familjen här och fick hjälp med lite grejer, bland annat att rensa avloppet i badkaret, det var riktigt vidrigt och jag är glad att jag fick lite hjälp från pappa även om jag fick hjälpa till själv. Det var så äckligt att jag bad om att få flytta hem igen för att slippa det. Ringde och beklagade mig lite för favoriten också, men han tyckte bara att jag var lite känslig och att det inte alls var så äckligt som jag ville göra gällande, men jag lovar, jag har rätt här!

Jag såg precis reklam på TV för Fun with Dick and Jane, där Jim Carrey sjunger i hissen till hissmusiken, så nu funderar jag över varför vi inte har musik i hissarna här i Sverige? Jag gissar på att det skulle bli lite festligare att åka hiss då, för att inte tala om hur uppmuntrande det skulle vara om man skulle råka fastna i hissen, då skulle man i alla fall ha något att lyssna på.

Förresten, jag har löst ett mysterium idag, mysteriet med röklukten i trapphuset. Jag hade 2 misstänkta innan, en som har ett förråd här i huset och en granne. Det var grannen, jag mötte honom när jag skulle gå med tidningar till pappersåtervinningen, då stod han med dörren öppen och rökte i dörröppningen. Jag funderade på att säga till honom att det stinker rök i hela huset efter han rökt så, men så var han så snäll och höll upp dörren för mig och frågade mig hur jag trivdes och försäkrade sig om att inte jag ska flytta därifrån och massa trevliga saker, så jag kunde inte riktigt med att klaga på honom. Så mysteriet är löst, men till vilken nytta då? Jag kan ju inte göra något åt det, smarta tips mottages gärna. Dags att skvallra av sig lite på msn med J.

Barnens dag

Idag har det varit barnens dag, helt och hållet. Jag har varit på dop för mina underbara kusinbarn, Max och Lucas, sötare killar får man leta efter. Ja, det skulle väl möjligen vara min egen favorit som ligger hemma och är sjuk, den stackarn.

Killarna var inte alls sugna på att döpas och gjorde högljudda protester genom i stort sett hela dopet, de somnade dock när det var några minuter kvar av gudstjänsten. Jag tycker nog att det är lite elakt att göra något när det är så klart emot den personens vilja. Men det var ett fint dop annars och trevligt kalas efteråt i bandyns lokaler med både gulaschsoppa och tårta. Jag fick också chansen att hålla Max en stund, men han var så trött av att skickas runt hela eftermiddagen och kvällen att han knappt kunde hålla ögonen öppna. Så gosig!

Synd bara att det spöregnade när vi skulle gå så man fick halka runt som Bambi på hal is. Jag började glida i sidled på ett ställe där det lutade lite och insåg att det inte var någon poäng alls med att kämpa emot, bara att glida med tills det planade ut.

När jag kom hem fick jag det glada beskedet att min andra kusin fått en liten tjej idag. Så nu återstår bara en gravid kusin, hon ska ha den 14 januari om allt går som planerat. Dagens lilla skulle varit född den 13, så hon var ett par dagar tidig.

Nu från barnen till något helt annat. Jag tror vi alla har någon person som vi fullkomligt älskar att hata. Varför är det så? Hur kan man känna så stor glädje i att avsky någon? Den jag inte gillar det minsta lilla är Petter Northug i norska skidlandslaget, jag klarar bara inte av människan. Han är kaxig och dryg och gör konstiga uttalanden i media. Normalt sett gillar jag norrmännen och hejar på dem om jag inser att Sverige ändå inte har någon chans, men när det gäller just honom så intalar jag mig att jag inte ens skulle tyckt om honom om han var svensk och hans framgångar således hade varit svenska. Jag är till och med övertygad om att inte ens norrmännen kan gilla honom speciellt mycket.

Numera när jag ser på skidåkning så hejar jag på Sverige, men nästan lika mycket på att det ska gå dåligt för honom. Det är sjukt men sant. Det är därför jag nu sitter och funderar på fenomenet att älska att hata någon... Får fortsätta fundera på det ett tag till tror jag...

Helt utan ord...

Jag trodde inte det här skulle hända, dagen då jag har så mycket att säga men inga ord att sätta på det. Vad är då poängen med att blogga? Tja, fråga inte mig, jag går och lägger mig istället. Godnatt!

Olika

Jag var och shoppade med Lina efter jobbet och när man är i stan kan man få se en hel del intressant bara man är lite uppmärksam. Idag såg vi en person som stod omringad av tre Securitasvakter, hon skrek och hade sig. Det i sig är väl inte så märkligt, sådant händer rätt vad det är, jag passerade en polisbuss precis utanför jobbet där de uppenbart hade gripit ett par personer och hade förhör. Men det jag tänkte på var hur som helst hur platser kan te sig så olika, samma plats kan ha så många olika skepnader. För på precis samma plats som kvinnan skrek, stod bara några minuter senare en kille med resväska och väntade på något, helt ovetande om dramat han precis missat.

Alla har vi ju vissa favoritplatser, en av mina är på en speciell klippa längst ut vid havet, den betyder säkert precis lika mycket för någon annan, men kanske inte alls på samma sätt. Ofta förknippar vi ju platser med olika händelser, jag har aldrig gillat sjukhus, men för en sjuksköterska är det vardagen, för någon sjuk betyder det en trygghet med hjälpen och för någon ensam kanske det betyder att de får någon som bryr sig. Det är lustigt hur olika det kan vara, beroende på minnen, upplevelser och känslor...

Same, same, but different...

Vi har nog alla varit där, i alla fall alla tjejer som har passerat tonåren, i den stunden då det telefonen är den allra käraste ägodelen. Jag minns när jag var 13, då när man kom hem från skolan och det första man gjorde var att prata med bästisen i ett par timmar. Att man blockerade hela familjens telefonlinje var inget man funderade en sekund över. Det fanns ju inget viktigare att prata om det som hade hänt i skolan under dagen, vilken kille var kär i vilken tjej, vilken tjej hade gjort si eller så, vilken kille var snyggast för dagen och vem var man kär i? Det fanns så mycket att prata om att det höll på att driva både min mamma och hennes mamma till vansinne.

Det är med samma känsla av att det inte finns något viktigare i hela världen som jag svarar i telefonen nu. Helt plötsligt har jag förvandlats till en liten högstadietjej som är fastklistrad vid telefonen. Fånig som få, men vad bryr jag mig om det? Det finns ju inget viktigare just i det ögonblicket, men numera handlar samtalen om betydligt viktigare saker, tycker jag nu i alla fall. Men på den tiden var det ju vitkigt att veta vem som hade blivit ihop med vem. Olika stadier i livet kan vara så olika varandra, men ändå så lika, livet är som vanligt fascinerande och aldrig slutar man överraskas av hur oförutsägbart det är.

2011

Då var det dags att säga hejdå till 2010 och istället välkomna 2011. Nyårsfirandet igår med släkten var riktigt lyckat, trots att vi missade tolvslaget och firade några minuter för sent, för att vi in i det sista velade med det svåra beslutet om vi skulle gå ut i stormen eller inte. Men till slut så kom vi ut och fick skjutit lite rakteter. Champagneglasen blåste nästan bort, man fick hålla hårt i dem och jag fick till min stora lycka ett tomtebloss från Annika, jag blev nästan 5 år på nytt där för någon minut och gjorde figurer i luften med den.

Idag var en seg dag, jag och pappa glodde på skidåkningen tillsammans, inga stora svenska framgångar till vår beskvikelse dock. Jag insåg också precis att jag missat Ivanhoe, jag som alltid brukar se den på nyårsdagen, men å andra sidan så vet jag ju redan precis vad som händer, så det var kanske ingen större förlust. Istället fick jag ju spela Geni med Lina och hon vann tyvärr 2 gånger av 3, så jag måste ta revansch där känner jag.

Ett samtal från den mystiska någon gjorde min dag ännu bättre än den redan var, känner lite att det inte kan bli söndag fort nog. Men nu blir det en lugn kväll framför Fångarna på fortet, för tack vare en kollega ska jag upp och jobba imorgon. Men eftersom jag ändå inte kan träffa den mystiska någon förrän på kvällen så kan jag lika gärna jobba ett par timmar ändå. Kanske att jag hinner städa också, det hade ju varit riktigt bra i så fall. Önskar er en god fortsättning på det nya året.