Feet are made for walking

Det har varit så tomt på kontoret när Henrikarna har varit på kurs, det var ju tur att Monica tittade förbi och pratade en stund, annars hade jag nog känt mig bra ensam. Annars har jag gjort lite annat idag, sådant som jag inte gör varje dag, som att bli intervjuad på engelska för att se vilken nivå jag ska hamna i på kurserna senare i höst. Det gick bra, jag fick beröm för att jag pratade bra och för att jag inte lät ett dugg svensk, svenskan bröt inte igenom tydligen. Sedan var jag på massage också, jag är nog lite stel, för det gjorde rätt ont bitvis, men det var ändå riktigt skönt. Jag kände mig dock alldeles vimmelkantig efteråt, precis som nyvaken.

Efter jobbet fick jag för mig att jag skulle shoppa, det blev två v-ringade tröjor, jag var så tråkig att jag köpte en svart och en grå. Men så köpte jag en kjol också, jättefin grå i ull, den går dock inte att tvätta, men det finns ju kemtvätt om det krisar och annars så räcker det tydligen att vädra den, gärna i fuktigt väder och det lär ju inte bli något problem här på västkusten i alla fall.

På väg hem från stan fick jag för mig att jag skulle gå av bussen inte bara en hållplats tidigare utan hela 3 hållplatser tidigare för att jag skulle få så många steg som möjligt på min stegräknare, tävlas det på jobbet så gör det och jag vill inte gärna se någon av Henrikarnas lag före mitt lag, så nu ska här promeneras. Det är riktigt nyttigt, jag har lagt ner att maila kollegor och går nu istället till respektive person och säger vad jag vill ha sagt. Mycket mer effektivt för räknaren. Mamma frågade mig vad man kunde vinna och jag svarade att jag inte hade en aning, då undrade hon lite varför jag så gärna ville vinna, så jag fick ju säga som det var att äran är väldigt viktig just nu, jag tror inte riktigt att hon förstod, det lät på tonfallet som att hon drev med mig.

Som sagt, jag gick av bussen tidigare, problemet var ju bara att jag hade bestämt att jag skulle fika med Jessica, vilket jag totalt hade glömt bort men kom på när jag var vid fästningen. Så det var ju bara att öka på takten och ta sig till henne så fort som möjligt. Det blev Café nyfiken som vanligt och för att fortsätta på det vanliga spåret så blev det massor med prat också. Så jag hann inte riktigt med allt jag hade tänkt göra, som att städa till exempel, jag fick nöja mig med att damma och byta lakan, så får jag göra resten imorgon, tur man slutar tidigt på fredagar. Jag ska dessutom göra hälsokoll imorgon, så det är väl bäst att jag sätter fart och packar min väska nu. Mer skvaller imorgon...

Sigtuna - tur och retur

Då har man gjort Sigtuna tur och retur, åkte hemifrån strax efter fem igår morse och var åter hemma i lägenheten 19:40 idag. Jag hade verkligen ingen lust att åka hem, jag hade gärna stannat där en vecka eller två. Men man måste ju hem och jobba lite också, man kan ju inte gå på kurs hela tiden.

Vi har deklarerat och pratat skatt i två dagar, det var lite som att vara tillbaka på beskattningsrätten i högskolan igen. Fast mycket roligare, det är verkligen en helt annan sak att läsa när man har nytta av det direkt och inte några år in i framtiden. Att kurskamraterna är världens bästa gör ju inte saken sämre direkt, de har förresten trackat mig konstant för historien med Falun-killen, den hade tydligen spridits fort. Framför allt hade de väldigt roligt när han dök upp vid lunch, jag rodnade och var hur generad som helst. Jag har ingen aning om hur jag ska hantera den här situationen, så det kanske är bra att jag får öva lite, även om jag nog måste erkänna att jag gjorde mitt bästa för att slippa hantera det över huvudtaget. Men jag får väl bjuda på det, nästan gång är det någon annan och då kommer jag garanterat vara precis lika generös med gliringar.

Tänk att två dagar kan vara så uppiggande trots att man sover för lite, det är en riktig energikick. Det sköna är dessutom att snart finns det inte en enda av oss som har några hemligheter för gruppen, för det pratas verkligen om det mesta, det gäller att inte vara för rädd om sitt privatliv, för då bör man fly direkt. Så det passar mig perfekt, jag brukar inte kunna hålla inne med intressanta saker som hänt mig, det liksom bubblar ur mig.

Trerätters middag på kvällen och sedan massor av prat och skvaller i sofforna gjorde dagen komplett igår. Jag insåg på planet på vägen hem idag att jag gillar att flyga. Den känslan varade i 10 minuter, sedan var jag uttråkad. På hemvägen fick jag ju inget att äta heller, så jag hade inte så mycket att göra. På vägen dit fick jag ju frukost och man han ju knappt äta klart innan det var dags att landa, plus att jag var superhungrig, så jag var enormt lycklig över min lilla matlåda, som ett barn på julafton. Det var rätt skönt att komma hem till lägenheten igen, men som sagt, efter att ha varit hemma i snart två timmar så längar jag redan tillbaka.

Spännande bussresor

Jag glömde ju en sak i förra inlägget, ni vet hur man ibland känner en sådan där enorm lycka. Det har jag känt inte mindre än 2 gånger idag. Första gången var när jag klev av bussen på Nils Ericson i morse. Busschauffören hade en tendens att gasa, bromsa, gasa, bromas osv. Att han sedan höll på att smälla ett par gånger gjorde inte saken bättre, vid ett tillfälle tänkte jag till och med "jag tittar åt andra hållet, så slipper jag i alla fall se när det händer". När jag sedan klev av bussen var jag så enormt lättad och dessutom alldeles skakis i benen av nervanspänningen. Jag övervägde att ta spårvagnen till jobbet, men insåg att jag aldrig skulle klara av att stå upp och åka efter den bussturen, så jag tog mig en promenad istället och lite luft gjorde att jag återhämtade mig ganska fort.

Den andra gången var när jag klev av bussen här hemma igen, vissa borde inte få bli busschaufförer. Den här gången var det en som var pigg på att panikbromsa, inte kunde vägen utan fick ha en annan busschaufför med sig som guide, han körde med AC på till jag frös med jackan knäppt och så höll han på att smälla med en lastbil i höjd med GP. Inte kul! Att det satt en tant bakom mig och filade naglarna så jag fick hålla för öronen för att inte få allt för mycket gåshud gjorde inte saken bättre. Nej, verkligen ingen bra dag för Västtrafik idag inte. Just en dag som den här har jag mycket svårt att rekommendera folk att börja pendla.

Hemma är ju alltid hemma, men borta kan ju vara rätt så bra det med ibland.

Jag avskyr att vakna en stund innan klockan när jag ska upp tidigt, jag avskyr ännu mer att vakna kl 4 när jag ska upp 6. Jag lyckades inte somna om ordentligt, utan bara småslumra lite. Det var så att jag faktiskt övervägde att gå upp och åka till jobbet. Men så insåg jag att jag kommer behöva all vila jag kan få med tanke på hur resten av veckan ser ut. Imorgon bitti, närmare bestämt kvart över fem bär det av härifrån för att vara på Landvetter flygplats senast 6:30, inte superkul direkt. Men vad som blir superkul är att träffa alla kurskamrater igen för två dagar i Sigtuna.

Även om det ska bli riktigt roligt, så känner jag lite redan nu att jag längtar hem. Jag är lite knäpp med det. Men det var precis samma sak sist jag var på kurs, då längtade jag redan på måndagen till veckans slut, men när slutet väl kom så ville jag inte åka hem. Kan hända att det blir just så på onsdag. Jag vet ju dessutom att det vankas ögongodis där på onsdag, så det går nog ingen nöd på mig trots allt.

Kanske något mer...

Vad har hänt? Jag har blivit en såpanörd. Jag som inte alls har haft den minsta lust tidigare sitter nu framför Ensam mamma söker, för tredje veckan i rad. Jag såg första avsnittet för att min pappas före detta elev skulle vara med, nu har jag glömt vem av dem som var hans elev och sitter här i alla fall.

Allt prat om kärlek får mig att tänka på min kärlek, eller brist på den kanske är mer rätt ord. Men jag har ju i alla fall lite intresse nu. Kanske mer än så, för om man inte kan sluta tänka på en person och dessutom hoppas på att det är han varje gång mobilen ger ifrån sig minsta lilla ljud så kanske det måste vara något mer. Jag får helt enkelt försöka lista ut hur jag ska gå vidare med det här, om det går att gå vidare...

Grattis!

Idag fyller en speciell person år, han var en av mina allra bästa vänner i mellan- och högstadiet, men som man ofta gör i den åldern så växte vi ifrån varandra. Han kunde se rakt igenom mig, han kunde tala om när jag var kär innan jag ens hade erkänt det för mig själv, han kunde se när allt inte var som det skulle.

Jag präglas fortfarande av den vänskapen, jag tänker ibland på honom och hur han skulle kunna läsa mina tankar. Jag saknar det på ett sätt. När jag var på kurs förra veckan mötte jag en person som var precis som han, en person som jag kunde prata med och som förstod. En person som aldrig skulle skratta åt ett problem. Tyvärr är de personerna inte så vanliga som man skulle önska. Men jag har i alla fall haft turen att lära känna flera.

Hur som helst så önskar jag min vän en riktigt bra dag, jag önskar jag var där och firade med honom, men de personer vi är nu, är så långt ifrån de vi var då, så frågan är om det ens hade varit möjligt. Kanske kan vi aldrig hitta tillbaka till de vi var, men jag bär i alla fall med mig alla minnen.

Skiner som solen!

Jag älskar dagar när man vaknar och är på strålande humör, man har en känsla av att inget i hela världen kan gå fel och att ingen kan förstöra dagen. Idag hade jag rätt. Jag har haft en precis lika fantastisk dag som jag kände. Det är klart, det kan förstås ha berott på min inställning, jag var ju liksom taggad redan från början, när jag gick till bussen, när jag promenerade till jobbet från centralen istället för att ta bussen eller spårvagnen. Bara för att jag hade tid och för att jag ville gå en promenad. Idag älskar jag mitt liv!

Dagen flöt på riktigt bra, lunch med Sofia och Jeanette, fredagspub på eftermiddagen, direkt efter personalmötet. Alla var glada och hade kul, synd bara att det var så många som inte var med, men vi var en stark skara på ungefär 7-8 personer som höll ut till slutet. Efteråt hamnade jag på McDonald's med Karin och Jeanette och fick till slut en promenad tillbaka till centralen med Jeanette. På vägen hem pratade jag med Åsa i telefon, hela vägen till Kungälv. Det är verkligen inte bra att ha sina vänner så långt bort, kan ingen flytta Malmö lite närmare?

Så nära, men ändå så långt borta...

Ibland är lite bara så enormt orättvist och just precis nu är det så. Inte för min del, men historien berörde mig så att jag kände tårarna komma. Min kusin fick världens två sötaste små pojkar i fredags. Jag kan knappt bärga mig till jag får träffa dem och krama dem. Samma dag fick en bekant till min syster missfall. En pojke som kanske kunde räddats om det hade hänt en vecka senare. En vecka!!! Två människor som jag egentligen inte känner, men som jag har förstått är underbara människor förlorade sin son innan de ens fick hålla honom i sina armar, inte ens en minut fick de.

Det var när jag såg pappans facebook-status som tårarna trillade ner för mina kinder. "Du som skulle bli vår son på jorden, blev vår ängel i himlen. Vi vet att du finns med oss och vakar över oss. Du är underbar och vi kommer alltid älska dig. //Mamma och pappa"

Det måste vara det svåraste som finns, att förlora ett barn och minst lika svår att vara föräldrar utan ett barn. Varför måste sådant få hända? Jag är så glad att allt gick bra för min kusin och hennes små pojkar och hoppas att allt ska gå lika bra för de andra två kusinerna som ska ha småttingar i januari. Jag älskar redan de små sötnosarna, innan jag ens fått träffa dem, innan jag ens vet vad de heter. Jag kallar dem Lucas och Max, för det var namnen som hon pratade om innan, men man vet ju aldrig, de kan ha ändrat sig.

Mitt i allt kom känslorna upp, jag har världens bästa syster som jag älskar mer än någon annan på jorden. Men det som inte många vet är att jag skulle haft ett syskon som skulle varit född året innan henne egentligen, min mamma fick missfall. Hon är helt övertygad om att det var en pojke, eftersom hon var säker på att jag och Lina båda var flickor långt innan födseln så litar jag på hennes sjätte sinne och skänker därför en tanke till min bror i himlen en dag som denna. Jag skulle inte för allt i världen vilja byta bort Lina, men jag kunde tänkt mig att ha båda.

Sällskapssjuk

Det blev en lång dag på jobbet idag, jag fick ett jobb av Henrik J som han försäkrade innan om att han aldrig skulle ge mig igen. Han hade rätt, det var inte jättekul, men jag överlevde ju i alla fall. Med tanke på presentationen trodde jag det skulle vara mycket värre, visst, jag kom iväg från jobbet en timme senare än vanligt, men det är ju inte hela världen. Jag slapp ju sitta i kö på motorvägen och det var ju rätt skönt. Jag var ändå inte hemma förrän efter 18, men jag hade ju ändå inga planer alls. Efter att ha stirrat på 5 A4-ark med siffror på i 2 timmar var jag dock lite snurrig, så det var helt underbart att komma ut i luften och gå en sväng.

När jag kom hem hade jag massor att berätta för familjen och jag var väldigt sällskapssjuk, så jag har ringt mamma 4 gånger, pappa 2 gånger och så ringde Lina mig en gång. Sammanlagt har jag pratat bort säkert 2 timmar av 3 sedan jag lämnade jobbet. Inte illa, och så har jag sms:at med två vänner också. Undrar om det beror på att jag hade folk att umgås med precis hela förra veckan eller på att jag nu har återhämtat mig och orkar prata och umgås igen? Jag var ju som i koma både i måndags och tisdags.

Jag glömde ju skriva vad jag hörde på bussen i måndags, det var ju efter valet precis och den stora snackisen var ju just valet. På utsidan av Metro var det en jättestor bild på Stefan Holm varpå en fjortis frågar sin kompis: "Är det Reinfeldt". Jag fick mig ett gott skratt i alla fall och det var en riktigt bra start på den dagen.

Jag är väldigt nöjd med ett skämt jag fick till förut också, varning för Göteborgshumor! Åsa som är brandman nämnde att alkoholism är vanligt bland blåljusyrken och jag svarade glatt "det beror på att de är på lyset". Så nöjd! Jag testade det på mamma också, hon och Åsa var överrens om att det var ett dåligt skämt, men jag är inte riktigt beredd att hålla med dem.

Kurs i Götet, dag 4-7

Då var det dags att fortsätta rapporten från föregående vecka, dessa dagar har jag inte skrivit ner något i brist på tid, så nu blir det till att minnas.


Torsdag, 2010-09-16

Inte riktigt lika lång dag med föreläsningar som tisdagen och onsdagen, för på kvällen vankades det kursmiddag med spex och det behövdes lite förberedelser för det. Vår grupp var den enda som inte hade frågesport, vi annordnade en fiskedamm istället, som Christian sa: "Alla bra kalas måste ha en fiskedamm!" Vi hade under veckan lagt märke till att vissa personer utmärkte sig mer än andra, så de som utmärkte sig fick lite roliga saker anpassade efter dem, bland annat en kondom till tjejen som sa "Det ska va lite slampigt!", keno till gotlänningen, munkavel till den som pratar mest och lite annat smått och gott. Till sist fick också vår kursledare en fisk, för någon måste ju få napp på riktigt och stackars Ellinor fick bottennapp, med andra ord, ingenting. Kul hade vi i alla fall.

Sedan drog vi oss vidare på stan, det blev Lounge och det var riktigt lyckat, vi hade kändisspotting. Både Peter Siepen och Daniel Da Silva var där. Efter det drog vi vidare till ett kebabställe, för folk vill äta mitt i natten, jag har aldrig förstått det där, jag vill definitivt inte äta då. Men där hittade vi i alla fall en kille från Kungen av Tylösand, jag hade inte en aning om vem det var alla var så upphetsade över att se. Men till slut förstod jag vem det var och insåg att det var en av killarna som ingick i gruppen som jag kallade för "de 4 idioterna" under året då jag pendlade till Uddevalla, så jag var inte lika imponerad. En kul typ av oss tyckte ju att vi inte hade kommit så långt i vår karriär när de insåg att han bara var 19, jag vet inte om jag är beredd att hålla med, jag vill nog hellre ha min karriär än vara med i det programmet i alla fall.

På vägen hem på onsdagen fick jag ett speciellt band med en av killarna där, Joakim, vi började prata, inte om revision, utan om livet och insåg att vi är ganska lika på några plan. Jag insåg också att han är någon jag redan räknar som en bra vän och som jag känner att jag kan prata med, han är så lik en kille som jag brukade prata med om allt när jag var yngre. Det roliga är att båda heter Joakim och han kallade mig för Friday, precis som den "gamla" Jocke brukade göra utan att ha en aning om det, han såg till och med förvånad ut när jag svarade. Det var ju dock inte så frivilligt, men reflexen sitter kvar efter flera års uppehåll.


Fredag, 2010-09-17

Det var ju inte superkul direkt att gå upp, Lena, min rumskompis kom på torsdagen och hon var inte ute och roade sig till efter 4, så hon var uppe vid 7, jag somnade om och väcktes tyvärr igen av att telefonen ringde, dumt nog hade jag satt den på laddning en bit från sängen, så jag var tvungen att gå upp och sedan var det ju ingen poäng med att somna om.

Jag var som i koma hela dagen, men jag var inte värst en person som vi kan kalla Kikki D, lämnade föreläsningarna ett par gånger. Första timmen var alla superskärpta dock, då var bolagets VD inne och pratade med oss. Vår kursledare Alf sa att det var väldigt roligt att se när han gick, för då sjönk alla ihop och visade hur de egentligen kände sig.

På kvällen var det ju bara att köra igen, inget snack om saken. Först var det buffé och sedan Liseberg, vi fick ett häfte med några åkbiljetter, spelbiljetter, femkampsbiljetter och mat/dryckbiljetter. Efter det hade vi förfest hos Jocke och Dennis, jag följde med Jocke dit direkt eftersom jag inte behövde något på mitt rum, det roliga var att när det knackade på dörren så var han upptagen, så jag öppnade. Där stod Christian och Christoffer och de fick väldigt roade leenden på sina läppar, jag kunde se vad de tänkte. Men så fel de hade, hur som helst så drog vi vidare. Jag gjorde sällskap med Blom och några av hans vänner in på Park lane. Det är dock ingen bra idé att gå på krogen med bara killar, det finns ju inte en kille på hela stället som kommer fram då. Så jag drog vidare efter en stund till Lounge där mina kurskamrater befann sig. Där blev det dans i alla fall, vi roade oss bland annat med att flirta med killar som läste kurser några år över oss och att testa strippstången tillsammans med ett par av dem.


Lördag, 2010-09-18

Mina fötter var näst intill döda när jag vaknade, jag hade blåsor och insåg snabbt att jag knappt skulle kunna gå på kvällen, så det var bara till att punktera dem så jag kunde få på mig skorna. Iväg på ännu en dag med föreläsningar, men inte av den vanliga sorten, utan den här gången handlade det om företaget och var gjort som TV, med När och fjärran, Debatt, Morgonsoffan, Nyheter och säkert något mer. Men min favorit under hela dagen var när det var en gästföreläsare från Handelshögskolan i Stockholm, jag minns inte i nuläget vad han heter, men han var suverän, bästa föreläsaren jag har hört sedan David Lega, kanske till och med bättre.

Sedan var det hem och sova en stund, jag hann väl med en halvtimme ungefär, men det gjorde stor skillnad, med tanke på att jag kom i säng efter 4 på fredagen också. Redo för fest så gjorde jag och Lena oss fina och gav oss av till banketten. Jag fick en jättetrevlig bordsherre som också visade sig vara en rätt snygg kille från Falun på 24 år, inte helt fel. Mellan rätterna var det Melodifestivalen med byråns egna stjärnor, jag hade inte en aning om att vi hade sådana talanger, vissa kanske borde satsa på en annan karriär egentligen.

Efter maten blev det dans och livemusik. Jag och Falunkillen hängde ihop hela kvällen och roade oss både på dansgolvet och i baren. Oturligt nog så satt några av mina kollegor på första parkett när han kysste mig, det fick jag veta när jag kom till jobbet på måndag. Men det var ju mysigt i alla fall. Dock har vi inte bytt nummer eller något, så det är ingen kontakt nu i alla fall. Jag vet dock att han ska till samma ställe som mig en dag nästa vecka. Ska bli intressant att se hur det blir. Jag vet dock inte riktigt om jag hoppas på att vi ska höras igen eller inte, jag har inte bestämt mig än. Det lutar åt att jag vill det dock. Men den där lilla grejen i måndags rörde till mina tankar lite... Ja, ja, framtiden får utvisa vad som händer.


Söndag, 2010-09-19

Jag var helt galet slut när det var dags att gå upp. Jag släpade mig till frukosten och mådde inte alls strålande, dock inte bakis utan bara väldigt, väldigt trött. Frukost med några nyfunna vänner från Jönköping och Stockholm, så nyfunna att jag fann dem på dansgolvet på lördagen. Men vad gjorde det, det var ju lite det veckan gick ut på, vi skulle lära känna kollegor från andra kontor och så lära oss kursinnehållet också så klart. Det var en helt fantastisk vecka, så bra att jag stannade i bilen när mamma och Lina gick in och shoppade skor. Det händer inte ofta kan jag säga. Men snäll som min familj är, så körde de mig både till röstlokalen och affären. Sedan låg jag i soffan nästan hela dagen. Jag släpade mig visserligen iväg på ett zumbapass på kvällen, men jag kan inte påstå att jag hängde med i kordinationen direkt. Till slut skippade jag alla armrörelser och satsade enbart på ben och så satsade jag på att ha mycket vatten med mig för att återställa vätskebalansen. Hemsk söndag, men så värt det!

I kissed a boy and I liked it!

Det var i alla fall lite från min förra vecka, jag ska berätta mycket mer snart, men nu orkar jag inte, utan vill sova, för jag var på bio med Åsa och Linus igår, det blev den sena bion och jag börjar tyvärr lika tidigt även om jag går på den sena bion. Men vad gör det, jag hade hur trevligt som helst och gav en mycket överraskad Linus en liten kyss när han minst anade det, det var skoj. Det fanns ett bakomliggande skämt om att vi var ett par sedan ett år tillbaka, så jag passade på att ta chansen helt enkelt.

Jag sa det på jobbet för att reta Henkarna också precis innan jag slank ut genom dörren så de inte skulle hinna fråga massor, Blom sa kort och gott "gött" och jag svarade lika obekymrat "ja, det var det faktiskt" och skynda mig ner för trapporna innan det skulle komma följdfrågor.

Kurs i Götet, dag 1-3

Jag har varit på kurs i en hel vecka och bott på Gothia Towers i Göteborg, ja det är skumt att bo på hotell i sin egen stad. I brist på dator fick jag helt enkelt skriva inlägg för hand i en blogg som jag nu tänkte skriva in här, och så klart så ska jag fylla på med det jag missade att skriva ner för att jag inte hann eftersom jag till slut insåg att jag behövde sova åtminstone några timmar per natt.


Måndag, 2010-09-13

Eftersom jag ska bo på hotell en vecka utan tillgång till dator blir mina inlägg skrivna i ett gammalt hederligt kollegieblock. Första dagen på kursen har varit mycket intressant. Jag har inte lärt mig så mycket än, Henrikarna har visst gjort ett bättre jobb än jag trodde, en eloge till dem.

Lite nervöst i morse, men jag lärde känna några kurskamrater snabbt. Helena och Malin är favoriterna, värre är det med tjejen som sitter bredvid mig i kurslokalen. Vad är det med människor som måste kommentera precis allt och fråga om varenda liten detalj? Efter en dag så har jag redan tröttnat på hennes röst, hon ger flashbacks från en megajobbig besserwisser till kille som gick i min klass en gång.

Dagens två höjdpunkter var först när kursens snyggaste kille satte sig mitt emot mig i morse, räckte fram handen och presenterade sig och senare på kvällen när jag fick samma kille mitt emot mig vid bordet på restaurangen. Han var dessutom precis lika trevlig som han var snygg.

Restaurangen var förresten inte vilken restaurang som helst, Heaven 23. Inte varje dag man äter där. Det enda jag inte gillade var att den ligger på 23:e våningen som namnet skvallrar om. Jag tycker att mitt rum är tillräckligt högt upp, 15:e våningen. Bra utsikt över Korsvägen, Universeum och Liseberg, men man kan liksom inte låta bli att fundera över World Trade Center och hur det skulle gå om det rasade. Jag skojar inte, jag övervägde möjligheterna att hitta något att hålla sig fast i om det skulle hända. Jag tror det är höjdskräcken som talar. Jag blir alldeles skakis i benen av hissen och det blir liksom inte bättre av att man är galet nära himlen, det tar lite tid att återhämta sig då, jag kände mig lite lätt nervös under hela restaurangbesöket. Inte blev det bättre av att mina kurskamrater pratade om att tornen klarar svaja lite i sidled. Men till min stora lycka insåg jag att höjdskräcken avtar något när det blir mörkt ute, man ser helt enkelt inte riktigt hur långt det är till marken. Så jag ska nog överleva den här vistelsen också.

Nu sitter jag ensam i mitt dubbelrum, min rumskompis Lena kommer senare i veckan. Jag måste medge att det känns underligt att bo på hotell i Göteborg, jag menar, det tog 40 min att åka hit i morse. Men med gratis mat och alla andra fördelar så hade det ju känts korkat att tacka nej. Nu ser jag i alla fall på "Lite sällskap", kanske inte förstavalet i vanliga fall. Men i brist på annat kombinerat med att snyggingen sa att det var "mysigt" (är nästan säker på att det var hans ordval) så fick jag ge det en chans. Det är faktiskt inte så fånigt som jag trodde, men nu är det snart sovdags. Det är ju ca 9 timmars föreläsning imordon igen. Sov gott!


Tisdag, 2010-09-14

Okej, även om kollegorna från de andra kontoren är både snygga och trevliga så är det ingen bra idé med efterfest när man har kurs dagen efter. Nu är klockan 1:07 och vi börjar kursen 8:00 imorgon. Hur ska det gå?

Idag har vi i alla fall haft massor av timmer med föreläsning och sedan ost- och vinprovning. Vinprovningen ställde väl till det mest även om Rouqeforten inte var att leka med. Men 5 glas vin och in drink senare var jag i alla fall igång och som enda kursdeltagare från Göteborgskontoret heter jag numera Glenn bland mina kurskamrater. De insisterade på att alla i Göteborg heter så, så jag gav upp till slut, nej, nu är det väl dags att sova, det väntar ju 8 h föreläsningar imorgon. Så godnatt gott folk.


Onsdag, 2010-09-15

Dag 3 på kursen och jag trodde aldrig jag skulle skriva detta, men jag gillar stockholmarna skarpt. Supersköna människor, hade det inte varit för dialekten kunde de lika gärna varit "goa gubbar".

Efter kursdagen blev det italiensk middag, trerätters och till min stora glädje blev det lax och inte mer oxfilé eller kalvkött. Kul sällskap gjorde det inte direkt sämre. Efter middagen bar det vidare till Hard rock café på Avenyn tillsammans med Joakim, Kenvin, Dennis och Gunhild för att se Milan spela.

Göteborg visade sig i sitt vanliga jag och bjöd på spöregn när vi skulle gå hem, inte lika kul, men jag och Jocke gjorde en hemlig deal. Jag är dock inte helt säker på att han kommer hålla sin del av avtalet. Men jag kan inte bli arg på en kille som tror att jag väger 48 kg, antagligen sa han det för att vara snäll/artig, men ändå. Han påpekade också att vissa i kursen är som han sa det "dubbelt så långa som dig", kul humor! Nu är det dags att sova, godnatt!

Evighet

Den här dagen har verkligen varit superlång, lite som dagen före julafton när man var liten. Inte för att jag väntar på något så spännande, utan snarare för att jag vaknade flera timmar innan jag brukar på helger.

Jag har ju i alla fall hunnit städa och plockat ihop det mesta jag ska ha med mig på min hotellvistelse i veckan. Men jag känner mig så enormt omotiverad att packa. Kan bero på att jag hotellet bara ligger 30 min härifrån och det känns lite meningslöst. Men det är klart, det är ju rätt bra med all service som ett hotell innebär.

Ikväll är det zumba igen, kan ju bara bli bättre än sist med tanke på att jag var så enormt trött att jag knappt kunde få ihop en tanke, än mindre få ihop kordinationen mellan armar och ben.

Bad day!

Idag har inte riktigt varit min dag, jag lyckades sträcka mig på insidan låret/ljumsken, inte skönt. Lite efter det skulle jag gå in i mitt förråd och insåg att det hade varit inbrott där, någon har klipp av låset på min cykel och snott den... Jag hade verkligen inget av värde där, inte ens cykeln var värd något att tala om, men den var rätt praktisk att ha.

Sedan bar det i alla fall av på fotboll, damlandskamp, Sverige-Danmark. Det blev 2-1 till Sverige precis som jag gissade på innan. Lina gissade 2-1 till Danmark, kul att jag hade rätt med tanke på att hon kan mycket mer, jag visste ju inte ens att det var Danmark de skulle möta förrän jag kom in på Gamla Ullevi. Efter matchen skulle jag bara hoppa ner på raden framför över stolarna och sträckte mig ytterligare lite på samma ställe, det gjorde bara dubbelt så ont efter det. Sedan gick min BH sönder, jag tyckte det skavde och insåg att bygeln var på väg ut och stack mig i sidan, inte skönt det heller precis. Till sist brände jag mina micropopcorn, så nu har jag gett upp. Jag gör inga mer saker som gör att man kan skada sig, det känns inte som att det är läge för det helt enkelt. Kanske lika bra att krypa ner i sängen...

Spontant idolbesök

Nu har jag jobbat i lite mer än en vecka, men det känns märkligt nog inte som att jag har mindre frågor. Det kanske är som man säger ändå, att ju mer kunskap man har, desto mer är det också som man inte har kunskap om. I alla fall så känns det som att jag får 2 nya frågor varje gång jag förstår mig på en. Men som någon av alla som tittade in på kontoret sa så är det lika bra att fråga, för annars tror alla att man kan allt.

Vi hade presentation av projektet idag och det gick riktigt bra för mig och Jennie även om vi saknade Lena. Cheferna verkade nöjda med vårat förslag och bad oss ta fram en tydligare budget inför nästa möte. De andra grupperna hade också bra idéer och jag tror projekten kan bli riktigt lyckade, synd att jag inte kan berätta mer. Annars har jag haft andra roliga saker för mig, jag fick alla mina kontorshjälpmedel idag, så nu behöver jag inte "sno" miniräknare och sax och dylikt från killarna längre. Jag fick också bokat in en massagetid och kollat upp det mesta inför hotellvistelsen nästa vecka, då är det ju dags för första kursen, eller egentligen andra, problemet var bara att första gick innan jag började på jobbet och jag hade inte en aning om den, så jag missade den.

Jag fick spontanbesök av Frida på kvällen, vi såg Idol och hade väldigt roligt åt vissa sökande och så pratade vi också så klart och försökte boka upp lite helger framöver, det kommer ju lite roliga danstillfällen under hösten, inte minst Dansdax på hennes födelsedag.

Fotbollen igår börjar ge sina bieffekter nu, min ankel är fortfarande öm och om man nuddar den det allra minsta så gör det superont. Som om inte det räckte så börjar träningsvärken komma krypande så sakta och jag anar att morgondagen inte kommer bli helt igenom bekväm.

Jag hade ett litet äventyr i morse också, när klockan hade ringt och väckt mig så hörde jag att det pep så konstigt, jag fattade inte riktigt vad det var. Jag trodde först att det var min andra väckarklocka, men den skulle ju inte ringa förrän en kvart efter den första klockan och det stämde inte riktigt med pipen. Jag gick runt och kollade överallt och sedan så insåg jag till slut att det var brandvarnaren, batteriet var på väg att ta slut och med tanke på hur ofta det pep så antar jag att jag sov ganska gott eftersom jag inte hade hört den tidigare, men nu är det i alla fall bytt, även om det var betydligt svårare än man kunde gissa. Nu är det dags att sova, jag är helt slut och kan knappt vänta till min sovmorgon på lördag, jag kommer bli så enormt ledsen om jag vaknar för tidigt.

Fotboll är livet

Jobbet börjar bli vardag nu, men det är fortfarande mycket nytt, Henrik J försökte begränsa så jag bara får tre frågor per dag, men han fick inte sin vilja igenom ett endaste dugg. Nej, men han är faktiskt hur snäll som helst och svarar på allt, men han har varit hos kund idag så det har var mest Henrik B som fått svara på min oändliga ström av frågor, den stackarn. Men vi har ju rätt kul däremellan.

Igår var det golf och så enormt mycket myggor, jag gillar verkligen inte myggor, inte på något vis alls. Men jag och Terese roade oss rätt bra med tre-knack på två pers men med två bollar var, det blev svårt att hålla koll på kan jag säga, men så kul vi hade.

Idag var det fotboll med några jobbarkompisar efter jobbet, fotboll är verkligen inte min grej, men jag gjorde första målet och sedan ytterligare ett, så jag är mer än nöjd. Jag är också väldigt öm på ankeln efter två smällar, ska bli intressant att se hur den ser ut imorgon och ännu mer intressant att se hur det känns att ha skor på sig. Min familj skrattade åt mig när jag sa att jag skulle spela fotboll och trodde att jag skojade och de verkade inte tro ett dugg på mig när jag berättade om målen. Tur att jag har 7 vittnen. Det är ju också rätt kul att när man är i närkamp med en av revisorerna så skriker chefen "FÄLL HONOM!!!" Som Lina brukar säga: "Winning isn't everything, it's the ONLY thing!"

Som de flesta vet så är det inte speciellt skönt med tvål i ögat, jag kan ju upplysa om att det svider ännu mer om man har linserna i. Jag fick blunda och duscha efter det. AJ!!!

Första revisionen - check!

Idag har jag gjort färdigt min första revision, den ska förstås tittas över och skrivas under av en auktoriserad revisor senare, men ändå. Jag är stolt och firade glatt med en high five med Henrik. Jag har också blivit inblandad i någon sorts projekt, men det kommer jag få veta mer om imorgon på lunchen, men Jennie undrade om jag kunde tänka mig att vara med och varför inte, det handlar om UF-företag i alla fall och det verkar kul.

Imorgon ska jag göra min första revision på egen hand, Sofia gav mig en som hon reviderade förra året när hon var ny. Revisionen jag avslutade idag gjorde jag ju till största del med hjälp av Henrikarna, men nu ska jag stå på egna ben. Tur de sitter i samma rum så jag kan fråga om jag undrar något. Nu ska jag njuta framför TV:n, det är ju Biggest loser Sverige nu.

Zumba

Då har man varit på sitt första zumba-pass. Det var riktigt roligt och nästan lika svårt, men det kanske underlättar om man inte är så trött att man skulle kunna somna vilken sekund som helst och så blir det säkert lättare när man har övat lite mer. Men det blir helt klart en fortsättning på detta, jag funderar dock vad det är min förmåga att lägga sådana saker på söndagar i mitt schema, det är som den sista drinken, en bra idé innan, men inte så bra efter. Jag hade föredragit att ha det på en annan dag, men ibland får man ju inte välja.

...och så festade de i dagarna tre...

Då var kickoffen avklarad, jag har haft så enormt kul och har snart lärt mig namnet på alla mina nya arbetskamrater. Första dagen hade vi lite diskussionsövningar på Grebys och sedan åkte vi på en båttur runt i skärgården och hamnade till slut på en ö där vi åt grillbuffé och drack gott. Det var hur kallt som helst, men också klart värt lite frysande. Efter båtturen festade vi på Grebys en stund innan vi gav upp för kvällen.

Dag 2 var vi först på föreläsning, riktigt intressant, men efter en lång sommar hade jag hunnit glömma hur mycket träsmak man kan få av att sitta still i flera timmar. På eftermiddagen var det lekdags och tävlingsdags. Tävlingsandan visade sig från sin allra bästa sida och mitt lag slutade på tredje plats efter tappert kämpande. Roligast var dock att Bloms lag slutade sist och han var nog den som ville vinna mest av alla. Efter det hade vi lite ledig tid, så jag, Sofia, Blom och Andreas spelade minigolf på en lite speciell bana, jättekul, men min insats var ju lite sisådär. Jag slutade sist tyvärr, men Sofia vann vilket retade Blom en aning, han är visst lite dålig förlorare till min och Sofias stora glädje.

På kvällen var det middag med efterföljande fest, vi bjöds på ostron till förrätt, det var något nytt för mig, det smakade inte så mycket, jag kan inte påstå att det var äckligt, men inte heller gott. Kanske att man måste vänja sig. Huvudrätten bestod av skaldjursbuffé, riktigt gott, jag älskar ju räkor. Andra skaldjur kan jag normalt vara utan, men musslorna var riktigt goda och det slank ner en kräfta också. Lite lekar under middagen och underhållning av en sångare med en komisk sida höll humöret på topp. Som nyanställd fick jag 10 små flaskor med snaps och en timme på mig att göra mig av med dem. Egentligen fick man två per man, men mina bordskamrater samlade ihop de som blev över på de tomma platserna. Men mina kollegor blev imponerade, det tog mig 10 minuter så var alla borta. Dock så drack jag bara en halv själv, resten skänkte jag bort och de yngre killarna på jobbet hjälpte mig glatt med den uppgiften.

Efter det var det dans som gällde, vissa dansade en aning vildare än andra, det kanske var drinkbiljetternas fel. Men roligt hade vi och till slut hamnade alla vi som är yngst på efterfest tillsammans med avdelningschefen och kontorschefen och vi kom inte i säng förrän efter 5, men det var det värt. Det var dock inte lika kul när min rumskompis väckte mig vid halv åtta och sa att det var dags för frukost. Det var bara jag och cheferna som dök upp till frukosten, de andra sov över den, smart nog. Bussresan hem var ganska tyst kan ju tilläggas.

Nu kan man ju tro att efter en sådan resa så däckade jag i soffan hemma, men så var inte fallet, jag åkte hem, bytte ut resväskan mot partyblåsa och gjorde mig redo för bröllop. Pappas kusin Anna-Lena gifte sig igår och det blev ännu en dag med fest. Fantastisk trerätters middag och trevliga bordsherrar höll mig vaken väldigt länge. Jag fick dansat en del också och Kalle lärde mig lite nya roliga turer, dock inte bugg utan lindy hop, men eftersom jag inte kan lindy hop egentligen så gjorde vi de turerna i buggen istället. Det är första gången jag har blivit kastad så högt i luften under dans. Första gången lärde han mig vilka steg jag skulle göra och ett litet hopp, men han glömde tala om att efter det hoppet så tänkte han kasta upp mig, det kom lite som en chock, men jag är lite sugen på att testa lindy hop nu. Undrar vem jag kan övertyga om att det vore kul att gå en kurs i det? Jag kommer ju behöva en danspartner.

När jag väl kom hem så var jag helt slut och somnade nästan direkt och idag är jag alldeles frusen av mig, jag sitter just nu i soffan med kofta, collegetröja, fleecefilt, tända ljus raggsockor och är ändå inte varmt. Jag kanske borde koka mig en kopp te... Får nog bli så. Undrar om jag kommer ha återhämtat mig imorgon, tre dagars festande verkar vara lite väl mycket, men det ska bli kul att prata med Henkarna imorgon och se hur mycket de minns av dagen. Ikväll blir det zumba, jag är sååååå sugen på det just nu.

Första dagen avklarad

Då var första dagen på nya jobbet avklarad. Det verkar hur bra som helst och mina handledare Henrik och Henrik har redan satt mig i arbete. Det är mängder med nya saker att minnas, men jag har ju killarna att fråga om jag glömmer något. Nästan alla har varnat mig för dem, men jag tar det inte så allvarligt, vi har i alla fall väldigt kul. Avdelningschefen bjöd på lunch också och det är ju inte helt fel. Jag har lyckats installera mig på kontoret också. Allt är inte ordnat ännu, men det kommer.

Imorgon blir det till att ta itu med planering av revision och kanske till och med börja lite om vi hinner. Vid lunch åker vi ju iväg på kickoff, det blir en tur till Grebbestad tydligen och det kan nog bli rätt så kul, jag har också blivit inbokad på diverse kurser och aktiviteter under hösten. Jag hade väl varit på arbetet i max en timme när Sofia undrade om jag inte ska med på en bankett i november, så det blir det också. Jag har en känsla av att den här hösten kommer bli mycket intressant och spännande. Säkert ganska tuff också, men det roliga väger nog upp det.

Just det ja, jag ska tydligen spela fotboll på onsdag, ja, JAG ska spela fotboll. Henrikarna tyckte att jag ska vara med på det, jag varnade de för att jag inte är ett dugg bra och slutade min karriär samma säsong som jag började, men de tyckte ändå att det var en bra idé. Jag gissar att de kommer förstå vad de har gett sig in på när de ser mig spela. Nej, nu måste jag packa ner det sista innan det är sängdags, jag har ju sovit alldeles för lite på grund av nervositet de senaste två nätterna. Så sov gott!