Idag fyller en speciell person år, han var en av mina allra bästa vänner i mellan- och högstadiet, men som man ofta gör i den åldern så växte vi ifrån varandra. Han kunde se rakt igenom mig, han kunde tala om när jag var kär innan jag ens hade erkänt det för mig själv, han kunde se när allt inte var som det skulle.
Jag präglas fortfarande av den vänskapen, jag tänker ibland på honom och hur han skulle kunna läsa mina tankar. Jag saknar det på ett sätt. När jag var på kurs förra veckan mötte jag en person som var precis som han, en person som jag kunde prata med och som förstod. En person som aldrig skulle skratta åt ett problem. Tyvärr är de personerna inte så vanliga som man skulle önska. Men jag har i alla fall haft turen att lära känna flera.
Hur som helst så önskar jag min vän en riktigt bra dag, jag önskar jag var där och firade med honom, men de personer vi är nu, är så långt ifrån de vi var då, så frågan är om det ens hade varit möjligt. Kanske kan vi aldrig hitta tillbaka till de vi var, men jag bär i alla fall med mig alla minnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar