Fantastisk vecka

Vilken vecka det har varit, först lite tråkiga besked som faktiskt var lättare att komma över än jag först trott. Ni kan nog gissa vad det gäller. Men jag bestämde mig helt enkelt för att inte bli någon klängig mes den här gången utan sa som det var.

Måndag var det restaurangbesök, bubbel och Lotta på Liseberg med några av tjejerna på jobbet. Tisdag var det ribbåt till Vinga med några jobbarkompisar, häftigaste upplevelsen på länge! Jag var lite nervös först och önskade att jag hade haft ett säkerhetsbälte, men all nervositet försvann fort när man var tvungen att koncentrera sig för att inte slå i skrevet i sitsen i varje våg.

Onsdag, var det till att jobba sent, någon gång måste man ju ta igen den tid man lagt på nöjen tidigare i veckan. Torsdag så var det jobb och ett par timmar övertid. Fredag var det midsommar, jag och Lina firade med Andreas och hans kompis Fredrik, vi hade riktigt kul och det blir nog en favorit i repris.

Lördagen var full av erbjudanden, men då lust och ork saknades för något med massor av folk så blev det en långpromenad med Lina på förmiddagen, mat på Atina Roma och golf på eftermiddagen. Sedan hem och däcka i soffan. Idag har jag varit väldigt produktiv, jag och mamma var på Ikea och Bauhaus, så jag har monterat ihop en ny byrå till sovrummet, lackat en hylla som jag ska ha med blommor på balkongen och så har jag planterat om mina paraplyblommor, kan inte fatta hur stora de har blivit. Den största av dem är den enda blomma som lyckats överleva ända sedan jag flyttade hemifrån, den är lite speciell för mig. Nu är det sängdags, det är trots allt två veckor kvar till semestern.

En tankeställare...

I fredags besökte jag och en vän mitt förflutna. Jag har väntat länge med att berätta för de flesta, bara några få har vetat om min hemlighet. Men det kanske är dags nu. Vi pratade om kärlek och ex och jag berättade till slut om ett förhållande där jag faktiskt blev fysiskt misshandlad en gång. Bara en, för rent chockad och ursinnig så valde jag att gå, komma så långt därifrån så fort jag bara kunde.

Men när min vän nu i fredags med stora ögon såg på mig när jag berättade detta ställde han till slut en fråga som gjorde mig helt ställd. Anmälde du honom? Så förvånad jag blev, av de som fått veta var han de första att fråga det, lika förvånad svarade jag "Nej." och fick följdfrågan "Varför inte?" och då slog det mig. Jag borde anmält svinet! Varför gjorde jag inte det?

Jag har inte ens tänkt tanken förut, det enda som var så självklart för mig var att jag inte kunde acceptera att han behandlade mig så att jag gick, han fick aldrig chansen att upprepa det. Men att jag skulle ha anmält honom existerade aldrig, trots att jag hade 2 vittnen som båda försvarade mig när jag ifrågasatte honom, fast det är tveksamt om de skulle ha gjort det om det verkligen blev på allvar. Men jag borde ha gjort det om så bara för att få honom att inse allvaret i vad han gjorde. Tänk att så enkla frågor kan bli sådana tankeställare...

Gastroskopi

Den här våren har jag testat en hel del i sjukhusväg, men inget av det jag har gått igenom var ens hälften så jobbigt som dagens upplevelse, inte ens att dricka kontrast-vätskan kommer i närheten. Jag har nämligen testat på den fantastiska upplevelse som gastroskopi innebär. För den som inte vet vad det är så är det när man skickar en slang med en kamera på genom halsen och magsäcken och sedan ner i tarmen för att kika lite och ta prover. Helt underbart! Först fick jag dricka något som skulle ta bort lite bubblor och liknande ur magsäcken. Sedan fick jag bedövningsspray sprutat ner i halsen med något som liknade en flaska för fett till lås och likande med en lång pinne på.

Där började kväljningarna, redan innan bedövningen när sköterskan la den där "glasspinnen" längst bak på tungan. Sedan fortsatte det ända tills undersökningen var slut, vilket var ca 5 min senare, för det var givetvis svårare än på de flesta att hitta ut i tarmen från magsäcken på mig upplyste de mig. Det är ju tur att man inte fick äta på 6 timmar innan, så jag kunde i alla fall inte spy, men det gör liksom inte upplevelsen trevligare. Fördelen var att jag som var så hungrig innan att jag kände mig svimfärdig var inte ett dugg hungrig efter och tur var väl det, för jag fick inte äta förrän bedövningen släpp vilket var nästan 2 timmar senare, tar tydligen 30-60 min normalt. Varför måste jag vara så onormal? Fy f*n! Det här önskar jag ingen människa!

Tur jag hade min snälla syster som kunde se till att jag överlevde, för jag var ett nervvrak innan och inte mycket coolare efter. När allt väl var klart så kom tårarna, jag kunde bara inte hålla tillbaka dem, det var som om kroppen släppte på alla spänningar jag burit på och då kom tårarna också fram. Men nu är det i alla fall över och jag kan invänta resultatet i 3-4 veckor.

Hoppsan Kerstin

Jag har helt klart inte vant mig vid det faktum att jag har unga grannar. Förut bodde det en gammal tant bredvid mig och innanför det så bor det ett äldre par och mannen är näst intill blind. Så jag har haft väldigt stor frihet på min balkong. Vilket straffade sig idag.

Det ringde till mig och jag har en vana som innebär att jag traskar runt i lägenheten när jag pratar i telefon. Den här gången var också en sådan gång. Men med tanke på vädret så fick jag för mig att ta mig en tur ut på balkongen och när jag tagit några steg fram till räcket så inser jag att det blir knäpptyst på grannbalkongen. Så jag vänder mig sakta om och ser att killen i lägenheten bredvid har ett helt killgäng på besök och att alla stirrar på mig och då inser jag att jag bara har bikini på mig. Inte helt genomtänkt. Hoppas de såg något de gillade i alla fall, det var nog det här mina föräldrar syftade på när de sa att man inte var lika fri i stan som på landet...

I hear your voice, it's like an angel sighing...

Så underbar finns det ingen annan röst som är, så stark känsla av lättnad finns det ingen annan som kan få mig att känna mig genom att bara säga ett simpelt "Hej!" och så mycket glädje är det inte mycket som lockar fram i mig. Ny dejt bokad, ännu en middag, jag älskar att äta med honom och att få spendera tid med honom. Undrar vad han ska laga? Med tanke på att jag inte ens fick ur honom en ledtråd sist så är det ju knappast ens lönt att försöka den här gången. Men jag kan knappt hålla mig de 2 dygn som är kvar till vi äntligen får ses. Då har det gått 8 dagar sedan vi sågs sist.

Jag gillar inte långhelger som är sådana... Inte ett dugg... Fast det är klart, jag har jobbat 3 dagar så han hade det säkert betydligt roligare där han var ändå. Men jag tror det är säkert för mig att erkänna det nu, för det är ändå så uppenbart, jag är kär! Nej, dags att sätta fart med städningen, tyvärr så gör den sig inte själv. Jag borde gjort det för längesedan, men solen har gjort att det har tagit emot, om möjligt, ännu mer än vanligt.

Kasta första stenen den som är utan synder...

Vem är jag att kritisera, att se när en kille såras om och om igen bara för att tjejen han är så tveklöst förälskad i har pojkvän men samtidigt har en tråd till honom som hon ständigt håller fast vid, vem är jag att kritisera det?

Jag gör ju precis likadant, jag försöker knuffa bort honom, men när han är borta så saknar jag hans uppvaktning, inte för att jag är kär i honom, nej, kär är jag i någon helt annan, men jag gillar den där kicken man får av att ha en beundrare. Så därför är det så svårt att klippa av tråden, men när han som jag faktiskt är kär i smög sig upp bakom mig när jag läste ett sms så fick jag så bråttom att lägga bort telefonen och kände mig skamsen, trots att jag inte skrivit något som kunde ge honom minsta förhoppning, utan tvärtom till och med upplyst honom om att jag hade en dejt samma kväll. Ändå så tyckte jag det var så jobbigt när Han kom nära och jag önskar jag kunde ta tillbaka mitt beteende den kvällen och bara låtit honom se, vara öppen med det, men det är så svårt.

Jag har så svårt att lita på folk att varje sekund är en kamp vissa dagar, jag antar att det är så man fungerar när man blir sviken gång på gång. Men för Hans skull så kämpar jag mot i alla lägen. Jag vill verkligen få det här att fungera, så det är värt varje sekund av den inre kampen som pågår, men från och med nu så ska jag i alla fall klippa tråden till den andre så att han slipper hoppas, för jag hade inte velat vara i hans sits om jag ska vara helt ärlig och hoppas att jag slipper vara där, för jag vet precis hur det känns...

Sommar, sommar och sol...

Som svensk så håller jag på att avlida i den värmebölja som plötsligt slagit rot här. Jag älskar sol och värme, men när den väl är här så lider jag mest. Men samtidigt så hade jag definitivt inte varit nöjd om den inte hade varit här, så jag får nog välja sol och värme ändå. Har ägnat dagen åt en sovmorgon och sedan ligga i solen på balkongen och svettats, men vad gör man inte för att putsa på brännan? Plus att det är ju det enda man orkar göra i det här vädret. Jag orkar inte ens äta, jag klarar inte äta, speciellt inte varm mat, så efter en lång stund så fick jag masat mig iväg och köpt en sallad, varm mat går helt bort dagar som denna.

Men jag har äntligen fått fram utemöblerna och grillen. Ska bara tvätta av stolarna och bordet innan det kan användas, sedan kanske man kan äta ute. Ser fram emot att ta ett glas vin därute med lite gott nygrillat kött och trevligt sällskap. Ska nog satsa på att piffa upp balkongen lite mer i år än jag brukar, fixa lite mer blommor och kanske till och med lite värme och ljus. Det låter riktigt mysigt, nu ska det bara göras också.

Imorgon blir det till att städa, har inte städat här hemma på evigheter eftersom man mest jobbar dygnet runt nu, eller så känns det i alla fall. Så när man väl kommer hem så är man helt slut och trillar ner i soffan utan att knappt ens orka lyfta fjärrkontrollen. Men nu har jag i alla fall haft en helt ledig dag idag och bara gjort ingenting, så då får jag väl ta mig i kragen imorgon, plus att det ska regna, så varför inte passa på?