Vissa bara råkar ut för allt, jag har en kär vän som har haft en minst sagt tuff uppväxt, med en frånvarande mamma som när hon väl har visat sig i sin dotters liv har varit mer som ett barn än som en mamma. Pappan var krävande och fick sin dotter att känna att hon aldrig riktigt räckt till.
I vuxen ålder har hon levt i ett hårt förhållande, men till slut hittat rätt man som är underbar mot henne. Då stöter hon på problem på jobbet, så jag bara undrar, när är det hennes tur att vara lycklig?
Själv är jag inte så lycklig heller, jag har haft hosta sedan januari och till slut vaknade jag mitt i natten av en enorm smärta, andnöd och hosta, det visade sig efter en tur till vårdcentralen, en tur till röntgen, massa timmars väntan för att på nytt skickas på röntgen och sedan vänta ytterligare massa timmar innan man fått svaret att man hostat sönder något så det läckt ut luft i bröstkorgen, vilket inte är optimalt. De trodde först det var matstrupen, så det blev till att ligga på dropp ett dygn eftersom jag inte fick äta, för hade mat hamnat där kunde man fått blodförgiftning och det är livsfarligt så nära hjärtat.
Lite tur i oturen då så visade det sig efter en tredje röntgen att det var någon form av bronk eller "luftpåse" på lungan som hade gått sönder, kul att man inte fick någon ordentligt hostmedicin på vårdcentralen eller första besöket på akuten så man hade sluppit detta... Svensk sjukvård har inte riktigt imponerat på mig. Men efter 2 dygn på sjukhus fick jag i alla fall komma hem, var sjukskriven en vecka, jobbade en dag och fick ont igen. Så det blev en ny tur till sjukhuset, men som tur var så visade den röntgen inte något. På 10 dagar har jag blivit röntgad 5 gånger totalt. Men till slut så fick jag i alla fall en ordentlig hostmedicin så nu är det bara till att självläka.
Men jag är i alla fall tillbaka på jobbet även om jag tar det lite försiktigt med lyft och ansträngande aktiviteter. Jag får fortfarande andnöd lätt och på bussen ska vi inte snacka om, ja undrar om det finns något syre alls där? Idag funderade jag på att försöka få busschauffören att stanna vid Angeredsbron och släppa av mig, det känns som man ska kvävas i bussen. Inte bra, måste jag bli frisk snart! Och J, jag fick bo en natt med din granne Agneta på sjukhuset, rolig tant det där.