You give me fever

Jag är så vansinnigt trött på att vara sjuk nu, har inte haft min röst på över en vecka, har mest kraxat fram saker, för det är hur svårt som helst att vara helt tyst på jobbet. Dum vecka att bli sjuk på, deklarationsveckan borde det vara förbjudet med sånt.

Varje kväll var jag helt däckad och när fredagen väl kom så slog febern till ordentligt, jag vet att jag haft den under veckan också, men ni vet hur det är, man vågar liksom inte känna efter och att kolla febern då är ju helt otänkbart.

Flera kollegor försökte övertyga mig om att uppsöka läkare, det är bara det lilla kruxet att trots mina otaliga besök hos läkare förra åren, så är jag fortfarande lite rädd för dem och allt vad sjukhusmiljöer har att erbjuda. Så det krävs en mamma och rätt tillfälle för att övertyga mig. När jag kände mig som mest ynklig och ringde för att be henne handla åt mig så lyckades hon övertyga mig alldeles för lätt.

Ett besök på jouren, ett halsprov och ett blodprov senare så var det fortfarande oklart vad det var för fel på mig, men det blev en penicillinkur och så lite prat som möjligt. Hostan verkar ha släppt, men febern biter sig envist kvar. När alla TV-serier är tittade på och filmerna börjar ta slut eller när de rör sig för fort för att ett feberyrt huvud ska klara av det så är det tur att böcker finns och att man kan se saker från den ljusa sidan. Det finns i alla fall två fördelar, för det första så är det gratis bantning, jag har inte haft ordentlig matlust på en vecka, och för det andra så har hostan gett mig träningsvärk i magmusklerna, så jag får träning också.

Utöver det så är det fantastiskt skönt att få sova mitt på dagen ibland. Febern däckar mig så fort den stiger, så då somnar jag, helt underbart. En extra bonus är väl att när febern stiger så kan man knappast klaga på att det är kallt i alla fall. Nackdelen, yrandet som vare sig jag vill det eller inte drar in personer som gör mig helt förvirrad över vad som pågår egentligen. Jag måste nog ha en fika med J snart för att få hjälp att reda ut allt som pågår.

You're not sorry!

Vad vissa inte förstår är att det inte är samma sak att be om ursäkt som att komma med ursäkter, det är inte orsaken som räknas utan känslan bakom. Tänk vad ett förlåt kan åstadkomma när någon verkligen menar det, magiskt ord!