Då har man varit ute i, ja, jag vet inte om jag ska kalla det skogen eller landet, men långt ut var det i alla fall. Jag hade aldrig hittat dit om det inte vore för Andréas klockrena vägbeskrivning. Kul att hamna på fest sådär spontant en fredag efter en inbjudan via sms på eftermiddagen. Men jag lärde mig två viktiga saker, den första är att killar som kan dansa nyktra inte alls behöver vara bra på det efter lite starkare drycker och den andra att vissa människor tål väldigt mycket starka drycker och kan fortfarande stå upp när alla andra hade däckat med motiveringen; "Vad ska man annars göra här ute på landet?" Jag insåg att jag har en väldigt klok vän också, en som inte var med på festen, men Åsa, du har rätt, folk kan bli jobbiga när de dricker.
Lina var rolig på vägen dit, efter en stund frågade hon om det fanns el och vatten på stället på skoj när hon insåg hur långt ut vi hade hamnat. Vi måste varit halvvägs tillbaka till Romelanda från Stenungsundshållet. Det är första gången vi var i Spekeröd, eller ja, skogen utanför Spekeröd, för skyltarna talade om för oss på vägen tillbaka när vi var tillbaka där. Vi svängde av vid Gråvattensbacken, eller som Lina trodde en stund att det hette i förvirringen på vägen tillbaka "Grönvalledamm", hon hade ju en färg, en vall som kan vara en backe och så vatten, så det var ju inte alltför långt ifrån sanningen. Det är nog bäst vi tar hem killarna hit så de får se hur man festar i stan.
Långa bilresor hem från fester väcker tankar, känslor far ut som om det inte fanns något filter, vad är det för magiskt med att åka bil mitt i natten? Det är något som får en att fundera. Jag har knappt någon röst kvar efter att ha pratat och sjungit till hög musik, får se om jag har kommit ur målbrottet imorgon.
Nu är det i alla fall hög tid att sova, Lina ska upp åtta imorgon och jag kommer bli väckt då. Kul, eller inte. Men på söndag, då ska jag ha en lååååång sovmorgon, för det har jag inte lyckats med på hela den här veckan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar