Tävling med kollegorna

Tävling är verkligen ingen barnlek, det är jobbigt. Det var hur blött som helst på banan och jag tog inte så många poäng som man kunde önska. Men jag gjorde som Henrikarna bad mig och vann över båda cheferna i alla fall, oturligt nog så var det fler som slog dem och mig. Men det var hur kul som helst att träffa många av de nya kollegorna. Jag har redan fått några vänner som jag är säker på att jag kommer trivas med och det är alltid kul att hitta en kollega som bara är 2 år äldre än mig, så jag inte är så överlägset yngst. Jag är efter den här dagen dessutom övertygad om att jag kommer trivas jättebra på jobbet. Det är inte ens en vecka kvar nu till jag börjar.

Att det dessutom bjöds på frukost, fika och lunch gör inte saken sämre direkt. Det i kombination med trevligt sällskap under rundan och övriga dagen gjorde det väl värt mina leriga byxor. För ja, jag slår på bollen även om den ligger i lera eller lite vatten, så länge det inte är mycket vatten. Man låter väl inte sådana små detaljer hindra en från att försöka spela bra i alla fall, ja, med betoning på försöka. Men jag ledde i alla fall tävlingen om längsta drive på hål 9 ganska länge, till slut fick jag dock se mig slagen av en person.

Jag hittade dessutom till golfbanan helt utan problem, det kan jag tacka min gps för, med andra ord min pappas idiotsäkra vägbeskrivning för både ditvägen och hemvägen. Nu kanske vissa tycker att det är ju bara att köra samma väg hem som man körde dit, men så lätt är det ju förstås inte. Det är tvärtom svårare att köra hem än dit i detta fallet, för att hitta in på E6:an är inte alltid lätt, det finns så många vägar som går kors och tvärs i stan, alldeles för många för att jag ska ha koll på det.