Typisk mansgöra vs kvinnogöra

Dagens inlägg kommer handla om jämställdhet. Jag hörde i morse en person säga att hon nog hade fått fram ett annat avtal om hon pratat med en man istället för en kvinna. Samtalet gällde en bilreparation. Jag är den första att erkänna att jag inte kan mycket om bilar. Men när det gäller en förhandling så tror jag ändå att det inte skulle spela någon roll om jag fick förhandla med en kvinna eller en man. Hon nämnde också i samtalet med bilreparatören att hon pratat med sin man och sina manliga kollegor. Som att man kan mer om bilar bara för att man har en penis. Jag kan ju inte säga helt säkert, men känner ändå en stark tro på att det inte är penisen som gör att man kan mycket om bilar utan intresset.

 

Jag vill ta ett typiskt exempel för er. Jag har en syster, hon har hängt med pappa i garaget sedan barnsben. Hon har alltid tyckt att det har varit roligt att vara med när han grejar med bilar och har därför lärt sig massor. Vi är båda kvinnor, hon kan massor om bilar och jag kan ganska lite. Det känns redan här som att det inte är kopplat till vilket kön man har, trots att vi har samma kön så kan vi ju väldigt olika mycket. Hon träffade en kille och flyttade ihop med honom. Hans pappa var också ganska duktig på bilar, han däremot kunde inte mycket. När det skulle bytas däck, byta vindrutetorkare eller något annat. Jag säger inte att han var helt hopplös på samma sätt som mig. Men trots hans penis så låg han hästlängder efter henne.

 

Jag blir tokig på alla kvinnor som förringar sig själva och sina systrar i världen genom att mena på att brist på kunskap beror på deras kön. Det beror inte på något annat än om man har lärt sig det eller inte och det underlättar att lära sig om man har ett intresse. Men mitt ointresse till trots så släpar pappa med mig ut i garaget och jag har nyligen lärt mig hur man monterar ner i bagaget på min bil så att man kommer åt lamporna och jag har själv tätat kring plasten som täcker lamporna eftersom fukt läckte in. Jag kan också kolla oljan och fylla på spolarvätska. Därför att jag har lärt mig det, därför att pappa har tragglat det med mig till jag kunde det.

 

Min pappa har två döttrar, inga söner. Han har uppfostrat oss utifrån mottot att vi ska klara oss själva. Inte för att han inte tror att vi ska träffa en man som skulle kunna hjälpa oss, utan för att vi inte ska behöva vara beroende av en man för sånt som är typiskt manligt. Jag var i början på tonåren när mina tjejkusiner började samla på porslin. Pappa tyckte att det var lite dumt att välja porslin när man är 13 år, för man kan ju hinna ändra sig innan man blir vuxen. Tur är väl det, jag hade nog valt något med små rosa blommor på då, idag har jag valt en vit servis, tidlös och framför allt möjlig att köra i diskmaskinen. Istället fick jag och min syster varsin verktygslåda. Jag lovar att jag haft mer nytta av den och jag klarar det mesta hemma själv tack vare honom. En klok kvinna som jag träffade en gång för många år sedan sa ”en bra kvinna reder sig själv”. Möjligen har någon annan myntat det uttrycket, det vet jag inte. Men vad hon nog inte visste var att den då 15-åriga tjejen hon sa det till skulle bära med sig det i åtminstone 15 år framåt.

 

Jag vill gärna ha en man i mitt liv, men jag vill inte ha en man för att jag inte klarar mig själv. Jag vill ha en man som jag blir kär i och som jag vill bilda familj med. Sen om han tvättar och jag lagar bilen, eller om jag städar medan han klipper gräset. Det bestämmer vi, det bestäms inte av vilket kön vi har.