När man arbetar med folk får man höra mycket intressant, idag var det en kund som pratade om att vi alla lever i samma värld och det fick mig att tänka till. Jag är beredd att hävda motsatsen. Jag tror att alla lever i sin lilla värld. Visst delar vi på en planet och har massa saker gemensamt, men varje person har ändå sin lilla värld med sina personer i och sina saker och omgivningar. För även om två personer tittar på samma sak så ser det olika ut för det båda betraktarna. Kanske konstiga tankar, men det finns en viss sanning i det hela.
Jag hade också en intressant diskussion med min morbror, moster och mina föräldrar om världen och egosim, min morbror hävdade att vissa länder var fattiga (med andra ord, den större delen av befolkningen i dessa) för att ett fåtal personer i dessa länder sitter på kunskap och vägrar dela med sig för att kunskap är makt vilket är detsamma som pengar i detta fallet. Jag hävdade att de inte är mer egoistiska än vad vi är. Vi sitter på överflöd och delar inte med oss i onödan. Så vad är det då som gör oss till bättre människor än de som sitter inne på kunskapen i länderna.
Min morbror hävdade då att det är en annan sak att hjälpa folk på hemmaplan än folk som är långt bort. Till viss del har han rätt, det ska jag villigt erkänna. Men hur kommer det sig då att de allra flest, inklusive jag, stirrar rakt fram och låtsas att man inte ser faktum-försäljaren på centralen, gitarr-killen i nordstan eller den lilla tanten med flöjten i Brunnsparken som spelar samma ton hela tiden utan att man någonsin hör henne pausa för ett andetag? Jag intalar mig själv att jag inte har råd att hjälpa andra när jag är student, det är egentligen en ganska dålig ursäkt, det är väl bara en fråga om prioritering. Men jag vågar inte heller lita på att de verkligen behöver pengarna, historier som berättats, rykten, kanske fel att tro på gör mig skeptiskt, plus att risken för att råka ut för ficktjuvar är större vid sådana tillfällen om man får tro viss statistik.
Så det jag vill komma till är att man lever helst lite bättre själv än att hjälpa alla andra. Människan är väl egoist i grunden... I alla fall är jag det.
Kollar på lite bilder som jag hittade på facebook, en kompis kompis hade lagt upp lite nytt och jag tittade för skojs skull. Slogs av hur annorlunda folk ser ut beroende på uppväxt. Vill inte gå in närmare på detta, men det är enorm skillnad på hårfärger, frisyrer, kläder och stil i allmänhet. På både gott och ont, det beror helt enkelt på vilken kategori man hamnar i.
Har annars haft en bra dag på jobbet om man bortser från att min stalker kom in, men Anna var gullig och ringde mig och förvarnade mig innan jag kom ut från fikarummet. Så jag gömde mig bakom en hylla på barnavdelningen, så långt från kassan som möjligt och Christina fick hjälpa honom istället. Tack Anna för varningen och tack Christina för att jag slapp undan. Sedan kom gubben som Anna inte gillar som hon tycker är obehaglig. Så kom en gubbe som hostade så att jag harklade mig ljudiligt när han hostade rakt mot mig så han kom på sig och bad om ursäkt. Kroppsspråk säger mer än man tror.
Chattade lite med Sara, men hon var upptagen med annat, så det blev en kort pratstund som inte hann ge så mycket. Bättre lycka en annan gång. Nu ska jag krypa till sängs med en ljudbok som sällskap. Jobb imorgon igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar