Love hurts...

Det är ju klart att man kommer på något man verkligen vill skriva om så fort man har publicerat ett inlägg. Men då får det väl bli ett till då.

Nu har jag tänkt igen, ibland blir man sårad av någon man verkligen älskar, ofta händer det flera gånger och till slut blir man lite rädd, inte för kärleken, men för konsekvenserna som den ibland tar med sig och man kan få svårt att lita på att den man träffar inte ska göra samma som sina föregångare.

Men när man blir sårad av en vän, som kan vara ännu värre, för man kan ha varit vänner hur länge som helst och verkligen stå varandra nära, då är det ingen som inte vågar skaffa nya vänner. Då skrämmer ensamheten ofta mer än allt annat. Varför ska det då vara så svårt att lita på någon som man är mer än vän med? Det känns inte logiskt på något vis alls.