13 december, 2009

Se mig för här är jag...

Ibland blir man berörd, det kan verkligen bero på de mest konstiga saker och man vet inte alltid varför man berörs av just det. Men jag har ett tag funderat på en familj som jag vet har haft det svårt. Jag vill inte gå in på mer om familjen för deras skull, men jag vet att både mamman och barnen har haft det väldigt tufft i sina liv.

Jag känner dem egentligen inte, mamman har jag kanske träffat en gång, barnen har jag träffat flera gånger när de var yngre, då visste jag inte något om det som pågick bakom fasaden utan tyckte mest att barnen var ganska jobbiga, de är några år yngre än mig.

Men ju mer jag har pratat med en gemensam bekant så har jag förstått att barnen har fått stå ut med så mycket mer än jag kunde tro, jag säger inte att det beror enbart på föräldrarna, men till viss del, jag vet också att kärleken mellan barnen är enorm och att de har gjort allt i sin makt för att hjälpa varandra och det märks på dem.

Jag ser hur dåligt självförtroende en av tjejerna har och jag önskar så att jag visste vad jag skulle göra för att hjälpa henne. Hur gör man egentligen för att hjälpa någon när man egentligen inte känner personen? Hur gör man för att vända henne? Jag tror att hon har svårt i skolan, men jag tror inte det beror på att hon inte kan egentligen, hon har bara behövt kämpa för andra saker som tar hennes kraft, hon är hur söt som helst och tjejen jag minns var alltid glad, det känns som att hon förgäves kämpar för att bli bekräftad av någon som inte ser henne. Ibland känner man sig verkligen maktlös.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar