16 januari, 2010

Allt går om man vill?

Träna innan jobbet var kanske inte världens bästa idé ändå. Jag tyckte att det skulle gå bra, och visst hade jag lite ont i örat och halsen, men det hindrade mig inte ett dugg. Men på jobbet fick jag konsekvenserna av det. Det var bara lite drygt en timme kvar av arbetsdagen när jag började känna av det.

Jag kanske ska förklara lite först. På mammas sida finns lite taskiga anlag när det gäller mat. Vi är sådana att om vi inte får mat tillräckligt ofta så sjunker blodsockret till man blir alldeles skakig och känner sig som att man ska svimma ungefär. Jag, mamma och Lina har lyckats få det allihop och jag vet att några morbröder och kusiner har samma problem.

Så jag står där och känner hur hungern kommer, först kommer stadiet med huvudvärk, illamående och ont i magen, det som de flesta brukar känna av, sedan kom skakigheten. Jag trodde verkligen att jag skulle svimma. Hemsk känsla och sista timmen kröp verkligen fram. Jag fick gå ut och dricka vatten för att få något i magen. Så nästa gång jag tränar innan jag jobbar så ska jag lätt ha med mig dextrosol. Problemet när jag kom hem var att blodsockret var så lågt att jag inte kunde äta, så det blev ett par bitar dextrosol innan jag tog mat. Nu håller jag på att återhämta mig, men det är riktigt utmattande. Det är anledningen till att jag kommer vägra ställa upp i Robinson även om jag skulle få betalt för att vara med.

Jag har tydligen blivit förkyld vilket retar mig, det sätter ju lite käppar i hjulet för träningen. Tät i näsan, förhöjd kroppstemperatur, ingen feber än dock (peppar, peppar), ont i örat och halsen. Det är ju tentavecka nästa vecka också, så det har jag absolut inte tid med. Undrar om man med viljekraft kan motarbeta förkylning?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar