Så mycket tankar och så mycket frågor att de inte ryms här, varför är jag en tänkare? Varför måste jag jämt och ständigt fundera igenom allt så noga? Det kan ju inte vara hälsosamt. Men en sak är jag ganska säker på i alla fall, om det inte känns helt hundra så kan det ju inte vara det heller.
Jag är helt övertygad om att man kan vara för snäll, är det något jag har svårt för så är det de personer som är så snälla att de är dumma. Människor som inte kan säga vad de tycker, vad de tänker, människor som bara vill vara till lags. Jag har lättare att respektera en människa som fullständigt kör över sin omgivning, för de väcker i alla fall någon form av känsla i mig och visar lite vilja. Men för en människa som inte visar något har jag väldigt svårt att få några känslor för alls, nu handlar det inte om kärlek som man kanske kan tro. Jag bara menar att jag blir helt känslolös för en sådan människa, de berör mig inte på djupet.
Och en annan sak jag har funderat lite på det senaste är att om man stör sig på något hos en person man precis har träffat, så kommer man antagligen inte störa sig mindre på det när man väl lär känna personen lite bättre. Nu vore ett jättebra läge att säga att jag har fel, jag vet inte om jag vill ha fel, men det vore ju bra. Men de där små sakerna försvinner ju sällan hos en person, jag är nog en sådan människa som behöver tycka att en person är intressant från första början, annars tappar jag lätt intresset för att lära känna personen. Visst har jag vänner och bekanta som det har tagit lite tid att lära mig att tycka om, men de personerna har jag ju också träffat i sådan förhållanden att jag har varit tvungen att lära mig umgås med dem, i skolan, på golfen, på jobbet, etc.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar