Du är som en främling, någon som jag känner igen, men som jag inte känner. Så brukade det inte vara, men så är det nu. Det känns lite som när man pendlar vid samma tid varje morgon och ser samma människor, som om vi åker samma buss och är medvetna om varandras existens, men inte mer än så. Ändå envisas du med att ta kontakt, förstår du inte? Jag antar att du inte gör det, det har aldrig varit din starkaste sida att läsa av människors reaktioner, jag är ingen expert själv, men jag vet när man inte är önskad, något du uppenbarligen inte vet. Elakt, hårt eller bara ärligt? You tell me!
Så skönt att vara ledig idag, det är ju lite slitsamt att jobba massor. Inte för att vi har haft massor att göra, men sovmorgonen var väldigt välkommen. Lite dumt bara att jag hade tänkt sova jättelänge, men vaknade vid halv tio redan och kunde inte somna om. Jag har invigt min grill idag, för idag kunde inte vädret stoppa mig. Det gick riktigt bra dessutom, jag kanske är en naturbegåvning på grillnig, nja inte riktigt, men gott blev det även om chilimarinaden var lite stark och det brände en aning på läpparna.
Jag har varit ute och promenerat med mamma, vi pratade gamla minnen och blev nostalgiska. Vi pratade om maskerader som jag har varit på. När jag var pirat på min kusins kalas och insåg att alla var prinsessor, sjöjungfruar och liknande utom en annan kusin som var cowboy, jag tyckte inte alls det var kul och ville åka hem igen. Eller när jag var på Halloween-fest på fritids, alla var häxor, troll, spöken eller andra hemska saker och jag var fe, med vit tyllkjol och ljusrosa linne och självklart ett trollspö, den gången var jag helnöjd med att skilja mig från mängden. Jag ville alltid vara så flickig som möjligt och jag är rätt säker på att jag inte förstod hela grejen med Halloween, för jag tyckte att saften var godast utan grön karamellfärg och utan godisormar och annat läskigt i den. Indian fungerade också, för då fick jag ha klänning på mig och flätor i håret, annars var ju prinsessa det bästa, på maskeraden med klassen var jag prinsessa och hur nöjd som helst med min klänning och min lilla prinsesskrona.
Det var först när jag var äldre som jag förstod mig på Halloween, när pappa ett år målade mig helt vit i ansiktet med vattenfärg, utom de svarta ringarna runt ögonen så klart och jag hade ett lakan på mig och var spöke. Ett annat år var jag häxa, men en häxhatt som det hängde plastspindlar från, svarta kläder, tuperat grönt hår (som var hur jobbigt som helst att få normalt igen), för att inte tala om de svarta naglarna och det svarta läppstiftet. Men då var det ju bara lite Halloweenfest för att fira Emelie som fyller år på Halloween och när det bara var jag, Emelie, Åsa och Rosanna, så kunde jag ju spöka ut mig ordentligt. Men jag är nog fortfarande prinsesstypen eller åtminstone en fe.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar