It starts in my toes

Vem kunde ana att det skulle bli du, du som med en enda kort, forskande blick kan läsa mina tankar, kan tala om för mig vad jag tänker, vad jag känner? Vem kunde någonsin tro att det skulle bli du? Lite läskigt på sitt vis, men samtidigt är det så skönt, att inte behöva tala om vad som pågår på insidan. Det läskiga är att det känns så naket, finns ingenstans att gömma sig.

Om du skulle fråga mig skulle jag aldrig erkänna hur ofta du har rätt. Jag tror faktiskt inte att du har en aning om hur rätt du har. Att ha dig som alltid vet hur man ska få mig att skratta när jag känner mig nere, som tar ner mig på jorden när jag svävar i det blå, som alltid står vid min sida och som lyssnar på mig även när du inte låtsas, det är så mycket mer värt än du anar.