Helt slut på alla vis

Alla som tränar regelbundet känner nog igen sig i att man har bra dagar då man känner sig pigg och stark och dåliga dagar där man känner sig sliten och svag. Igår hade jag den senare varianten. Jag fick slita som ett djur för att överleva 30 minuter på crosstrainern och efteråt satt jag på golvet och andades flåsande och mådde illa i några minuter innan jag ens kunde förmå mig att resa mig upp för att släpa mig ut till omklädningsrummet. Vissa pass så tar det några minuter innan jag känner att kroppen är igång. Men igår tog det 18 minuter innan jag ens kände att det var uthärdligt, jag kom aldrig igång.

 

Jag brukar köra 6 km på 30 min, jag får aldrig köra kortare än 30 min även om jag är snabbare. Vissa dagar klarar jag 6,2 km, men igår var det verkligen så att mätaren visade på 6,00 när jag passerade 30 minuter. När jag väl kom hem så tog det mig typ en timme innan jag ens orkade duscha.

 

Jag höll på att krocka på vägen till gymmet också, jag passerar en fyrvägskorsning med rödljus på väg till gymmet där jag svänger vänster, när jag har grönt så har även de mitt emot mig grönt, de som ska svänga till sitt vänster. När jag då kör fram så möter jag en bil som inte ligger i den filen som har grönt samtidigt som mig. Den bilen som jag mötte hade rött och gestikulerade ilsket till mig för att jag försökte korsa dess körbana. Lite komiskt och lite frustrerande att han blev arg på mig när jag hade grönt och han hade rött. Men jag hade som tur var ingen hastighet att tala om så krocken kunde galant undvikas.

 

Resten av kvällen spenderades i soffan hemma, lugnt och skönt. Jag sover så dåligt när det är så ljust på kvällar och morgnar att jag är helt slut på kvällarna. Kan ju säga att jag längtar efter semester så jag slipper släpa mig upp varje morgon. Men det är 10 arbetsdagar kvar inklusive den här. Så det är bara att räkna ner och stå ut helt enkelt.