När man har jobbat med revision och sen blir reviderad så
tror jag att man har en annan inställning till revisorer än de som inte jobbat
med det. Jag försökte upplysa min kollega innan om att vi bara svarar på
frågor, vi ger ingen onödig information. Hon såg lite frågande på mig och jag
bad henne bara lita på mig. Det handlar inte om att på något sätt undanhålla
information från dem, men de ställer en fråga för att det är det de undrar och
då upplyser jag om det. Jag lärde mig av en skattejurist en gång att man ska
hantera Skatteverket så, för om man upplyser om extra saker så kan det leda
till extra granskning och i värsta fall kan de gräva upp något annat. Jag
känner mig väldigt trygg med att bokslutet är bra gjort och därför vågar jag
köra på min taktik. Vad de än skulle hitta så skulle jag och min kollega kunna
svara på det. Men skillnaden på oss är att hon har en tendens att lämna ut all
information hon har och revisorer behöver inte veta mer än det vi är skyldiga
att lämna ut på deras begäran.
Jag har också själv lagt märke till hur ordval kan påverka
utfallet och valde därför mina ord väl, t ex så noterade de en periodisering
som de ville att vi skulle gjort och jag sa då helt enkelt: om ni kräver att vi
ska ändra det så gör vi naturligtvis det, vi vill ju inte ha en notering i
revisionsberättelsen.
Den lilla skillnaden i ”vill ni att vi ändrar” kontra ”om ni
kräver att vi ändrar” gör genast att de inte bara kan ändra för att det är bäst
för dem utan att de faktiskt måste begära det av oss. Det gör att sånt som de
bara tycker borde ändras inte behöver ändras, och vi kommer undan med det som
faktiskt måste ändras. Det kanske är taskigt av mig att sätta press på dem, men
någon nytta av mina hundår med revision ska jag ju ha.
När vi gick ut från rummet så tittade min kollega fascinerat
på mig och sa ”du är ju helt iskall”, du svarar verkligen bara på det de frågar
och hon menade på att hon är för ärlig själv. Ärlig tycker jag är fel ord, hon
är mer bubblande och bubblar ur sig allt hon tänker medan jag tänker igenom i
förväg vad jag vill säga och sen säger jag just det, jag är också ärlig, jag
bara delar inte med mig av annat än det som de frågar efter. Jag blir inte
nervös av deras frågor eftersom jag vet att de inte är farliga, men några av
mina kollegor verkar vara lite nervösa av sig, så när de får en fråga så svarar
de allt de kan komma på. Lite roligt var det allt att vara på andra sidan den
här gången och bli granskad istället för att granska. Det var kul att få frågor
förklarade på ett enkelt sätt och sen kunna leverera ett svar så de insåg att
de hade gjort frågan enklare helt i onödan genom att använda deras termer. Nöjet
i att de inte vet att jag kan revision, små glädjeämnen som gör livet lite
roligare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar