Djur

Kalla mig okänslig om ni vill, men jag kan verkligen inte förstå hur knäppa folk blir med sina husdjur. Jag ser på arga snickaren och tjejen i dagens avsnitt är så knäpp med sina katter att hon låtit dem förstöra hela lägenheten och tycker ändå inte att katterna är ett problem. Det kan har att göra med att jag som allergisk i princip aldrig har haft några djur eller ens någon kontakt att tala om med djur.

Det kanske låter dumt eller hjärtlöst, men nu är jag väldigt ärlig. Jag har aldrig sörjt ett djur någonsin, min mormor och morfar hade en katt när jag var riktigt liten, Pelle (nummer 3, de har haft 3 katter och alla hette Pelle, men inte samtidigt så klart). De gjorde sig av med katten och jag blev fri, jag kunde leka som jag ville och vara överallt, jag vet inte om det var för min skull de gjorde det, morfar skulle utan tvekan göra det, men jag tror att Pelle var ganska gammal.

Jag har aldrig sovit över hos min farmor och farfar, när de bodde i Kode och senare i Kungälv blev det bara dagsvisiter, aldrig att de har passat mig över natten. När de bodde i Strömstad campade vi med husvagnen i deras trädgård. Först hade de en pudel, Icko, som jag verkligen inte tyckte om, den hoppade och skällde hela tiden. När jag var riktigt liten var jag lite rädd för den minns jag, men när jag blev mycket större än den så gick det över, när den dog så blev jag glad (elakt, men sant), jag trodde att jag äntligen skulle få sova hos min farmor och farfar.

Men de skaffade inom en relativt snar framtid en ny hund, Sickan, hon var mycket snällare än Icko och inte hälften så läskig trots att hon var mycket större, men så var hon väldigt lat också. När vi var där så sprang hundarna överallt och jag har ända sedan jag var liten tvingats ha koll på allergimediciner, men jag har lärt mig leva med det. Jag har tyckt om djur, min faster hade 2 schäfrar som visserligen gav mig en allergi-chock som slutade på akuten en gång, men mer dresserade hundar än Zazza och Vicky kan inte hittas tror jag. Nu har de två små gråa söta saker som jag inte har en aning om vilken hundras det är, men de är snälla. Precis som hunden som min Faster Fasa hade, världens snällaste.

Min moster hade en katt, en långhårig sak som jag alltid blev allergisk mot, men det var en bra katt, jag lärde den att inte gå nära mig när jag var kanske 4-5 år, varje gång han kom nära sa jag "Nej Trollet, du får inte vara nära mig" och det verkade fungera märkligt nog. Han strök sig längs benen på alla utom mig.

Men det spelar ingen roll hur snälla eller jobbiga djuren är, problemet är ägarna. Morfar och mina fastrar och andra släktingar med djur har alltid satt min hälsa före djuren och tagit bort dem när jag ska komma så att de inte ska vara inpå mig, men farmor och farfar gjorde inte det. Jag älskar verkligen min farmor och farfar, men de är typiskt sådana människor som daltar på tok för mycket med sina djur. Älska era djur, absolut, men glöm inte att det finns människor också.

På Arga snickaren idag gick katterna ut över hela familjen, varken brodern eller mamman ville egentligen ha katterna, men ändå skulle systern ha kvar dem. Att dessutom ha katter i en lägenhet känns lite underligt för mig, jag trodde katter var djur som behöver springa fritt ute? Men hur som helst så fick de en väldigt fin lägenhet när det var klart. Nu är det Efterlyst som gäller, jag hoppas på att de ska få fast våldtäcksmannen som tar sig in hos kvinnor i Göteborg. Man får lite kalla kårar av det, hoppas, hoppas, hoppas på ett bra tips ikväll. Sedan är det dags att sova, för imorgon är det skola igen. Godnatt!