Kusinvitamin

Jag sms:ade lite med en av mina kusiner, jag har 12, men det här var en av de yngsta, allra yngst på mammas sida, men på pappas sida har jag 2 killkusiner som är yngre. Pernilla är i alla fall 15 och hon är dotter till min mammas bror Lars-Ove. Vi har alltid umgåtts väldigt mycket med den familjen och jag går in där nästan lika vant som hemma hos mina föräldrar.

Så när jag skickade ett "Godnatt, sov gott" till henne fick jag svaret "Detsamma storasyster :-D <3 De känns faktiskt som att du är min storasyster ibland ^^:)<3) Många smileys och tecken där, men visst blir man glad när man får veta hur mycket man betyder för någon? Jag brukar se på henne som en bonussyster också ibland. Hon brukar komma med sina frågor till mig, de där frågorna som man inte vill prata med någon vuxen om. Hon är så söt!

Min släkt betyder väldigt mycket för mig och jag vill därför säga till mina kusiner att jag älskar er alla även om vi inte ses så ofta, Emma, Cecilia, Sofia, Emilia, Thomas, Joakim, Andreas, Josefin, Mattias, Pernilla, Jesper och Tobias. Det var alla från äldst till yngst.

Visst är det underligt att man kommer vissa släktingar nära och andra inte. Jag undrar vad det beror på och jag hoppas att när jag och Lina får barn i framtiden så ska våra barn stå varandra nära. Det vore roligt, för jag vet hur kul jag har haft med mina kusiner, allihop även om vissa är mycket yngre än mig.