08 december, 2009

Skrivandets konst

Jag har tänkt på en sak, alla minns väl hur man tvingades sitta på någon sorts datorkunskap i skolan med de meningslösa övningarna för hur man skulle skriva, hur man skulle placera fingrarna på tangentbordet och sedan genom vissa specifika kombinationer lära sig hur knapparna satt och hur man skulle skriva.

På den tiden körde jag mest med pekfingervalsen, men numera så har jag skrivit så mycket att jag har lärt mig ungefär hur tangenterna sitter, men det varierar ju på olika datorer, Linas dator kan jag inte alls med, bokstäverna sitter ju på samma platser, men andra knappar som Enter, suddknappen (har ingen aning om vad den heter) eller Delete sitter helkonstigt.

Idag upptäckte jag i alla fall att jag har små markeringar på knapparna f och j, jag antar att det är för att man ska starta med pekfingrarna där och sedan kunna utgå från det. Men jag tror inte att jag så mycket vet hur knapparna sitter när jag skriver utan att titta på tangentbordet utan snarare att jag har lärt mig vissa kombinationer, som de vanligaste orden och mitt namn etc. Jag vet hur de knapparna sitter i förhållande till varandra, men om jag ska skriva på ett annat språk eller kosntigare ord så tar det mycket längre tid och jag måste se vad jag gör.

Så det jag funderar över nu är att de programmen jag skrev om lite längre upp känns väl lite överflödiga. Jag tror att barn skulle lära sig mer om man släppte lös dem på msn eller liknande. Plus att det är hundra gånger roligare än att lyssna på en röst som talar om att man ska trycka på f, g, s, k, ö... För hur många har ärligt talat lärt sig skriva tack vare det?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar