Ibland blir man så glad, idag är en sådan dag och jag kan bara inte sluta le. Jag hade egentligen inte någon större lust att åka till dansen utan kände att jag egentligen behövde tiden till annat som att göra lite skolarbete som jag skjutit på för länge. Men kvällen hade 2 bra överraskningar till mig. Vi börjar med den allra bästa, den som får mig att le som en tok.
Jag fick bra beröm på dansen av Linda idag, det var kul, hon sa att många tjejer mest trampar runt, även om de har rätt takt många av dem så dansar de inte riktigt och klarar inte hänga på en takt om det behövs i en tur, men till mig sa hon att jag klarade det jättebra, det kändes kul att höra.
Jag hamnade som vanligt framför Andreas i första dansen, inte speciellt ledsen för det, han är ju trots allt snygg, rolig, trevlig och dansar bra. Vi brukar ha rätt skoj ihop och pratade lite som vanligt. Innan pausen sa Linda att man fick lov att anmäla sig till nästa kurs nu. Förra året anmälde jag mig alltid ihop med Johan, han var ju gift och hans fru dansade på högre nivå så vi var båda "singlar". Men så fort pausen kom idag så kom Andreas och la armen om mig och frågade om jag skulle dansa nästa kurs och om vi i så fall kunde anmäla oss ihop. Jag hade funderat på om jag verkligen skulle gå den, men i det ögonblicket var all tvekan som bortblåst. Jag svarade ja utan att tänka en sekund på om det skulle krocka med golfen. Vem bryr sig om golf när snygga killar pratar med en? Han kallar mig numera för sin danspartner och jag protesterar inte direkt.
Han ska dessutom till Båberg samtidigt som vi, det visade sig att han var stort fan av Arvingarna, jag trodde att han drev med mig, men han såg helt allvarlig ut. Jag är fortfarande inte helt övertygad om att han inte drev med mig, han är lite lurig ibland. Nu ska jag inte tråka ut er mer med prat om snygga danskillar utan berätta om nästa överraskning.
Jag hade förberett massa som jag skulle räkna ut, men så visade det sig när jag började kolla lite mer noggrannt i mina papper att företaget hade varit snälla nog att redan räkna ut allt jag behövde veta och dessutom ställa upp det fint med hela uträkningen, det räddade mig en aning, så jag slapp göra det efter dansen. Ännu en anledning att le.
Jag skulle vara duktig idag och göra köttbullar, potatis och brunsås till middag, det började bra men slutade med att det blev lite minipanbiffar istället. När jag väl började steka mina omsorgsfullt rullade köttbullar så trillade de isär och jag som hade följt receptet supernoga började undersöka om jag kunde ha missat något, men icke. Så till slut så fick jag trycka ut dem och göra pannbiffar istället, de blev väldigt små, men det var lättare att vända på utan att göra sönder dem. Jag hoppas på bättre lycka nästa gång, men då ska jag testa med ett ägg extra så det förhoppningsvis binder bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar