Dags för sommarlov med 11 dagar kvar

Det var inte utan att jag var lite nervös på tåget på vägen upp till skolan imorse, opponering är ju inte det bästa jag vet. Men så här i efterhand så kanske det borde vara det. Tjejerna som opponerade på mig sa att de inte hade hittat några fel första gången de läste utan fick leta fel andra gången och att de tyckte min uppsats var väldigt bra.

All kritik de hade lyckats samla ihop sågades dock av Bengt som var mycket nöjd över att jag hade följt hans instruktioner exakt, jag fick erkänna att jag hade kikat på hans doktorsavhandling när jag blev tveksam och han sa att det är så man gör en lärare nöjd med upplägg.

Han sa att min uppsats var exemplarisk och att han hade oroat sig lite över min självständighet, men att oron försvann direkt när han läste. Det kändes väldigt bra, han använde till och med min uppsats för att visa de andra vissa saker.

Min opponering på killarna gick också väldigt bra, efteråt sa bara Bengt att det är precis så en opponering ska gå till och att han inte hade mycket att tillägga eftersom jag hade täckt det mesta. Så jag var väldigt nöjd med det, killarna var nog också ganska nöjda, för de använde vissa bitar av min kritik direkt översatt på de andra tjejernas uppsats. Lite kul var det också att medan jag behövde lägga till två korta stycken, totalt blev det 5 meningar för att Bengt skulle bli helt nöjd så behövde de andra grupperna göra betydligt mer. Det lönar sig med andra ord att jobba hårt. Jag kände mig lite som mitt gamla jag i högstadiet, när jag fick vara en lysande stjärna i de flesta teoretiska ämnena, det har jag inte varit sedan dess, på gymnasiet blev man ju en i mängden eftersom alla hade lätt för sig i skolan.

Bästa kommentaren under opponeringen kom från en av tjejerna under opponeringen på mig; "jag gillar att du har skrivit källförteckningen i analfabetisk ordning". Lite kul tyckte jag. Nu är i alla fall uppsatsen inskickad för rättning, så nu tar jag sommarlov fram till examen. Ja, det är klart, jag ska ju jobba en del innan dess, men annars så är det dags att ta igen sig lite efter all pluggstress.

På bussen hem fick jag sällskap en kompis som jag inte sett på evigheter, hon tar studenten nu snart och ska sedan iväg och jobba som au pair i Monaco, men hon kan inte franska utan ska passa på att lära sig det där, vilket ledde till följande samtal:

Jag: Men kan du prata med familjen då?
Hon: Ja, det går bra, mamman är norsk och pappan är monark.

Jag glömde berätta en sak som hände på Fame i fredags, en av killarna sjunger om ett problem han har som är lite svårt att kontrollera, han blir så hård och stel ibland, ja ni fattar. Men precis när han sjunger att han tittar ner och "det är de största jag sett" så stirrar han rakt ner på mig, Lina skrattade helt hysteriskt intill mig kan jag ju upplysa om, vilket också damen till höger om mig gjorde och henne har jag aldrig sett förut. Kul att man kan glädja någon.