Främling

Jag vet tre personer som har väldigt svårt att vara seriös, speciellt när de tre är lite trötta, då blir humorn extra låg. De tre personerna heter Frida, Åsa och Linus. Det är ju en himla tur att ingen ser oss när vi umgås, för då hade de nog trott att vi var lite smått galna.

Fast det är klart, jag och Åsa var inte så värst normala på Maxi heller, det räckte med att vi skulle få se ett vindkraftverk på en tidning för att vi mitt i kön skulle börja härma Vattenfalls radioreklam.

Jag bjöd in en främling hemma också förresten, det stod en tjej i trapphuset och jag tyckte synd om henne, hon skulle vänta på sin mamma, men hennes gammelfarmor och gammelfarfar var inte hemma. Så jag bjöd in henne så hon fick roa sig med mig och Åsa en stund, hon var kanske 10 år eller något i den stilen, eller om hon var äldre, det är så svårt att bedöma ålder på vissa. Lottie heter hon i alla fall och hon var hur trevlig som helst, fast lite blyg så hon sa inte så mycket. Men hon hade nog roligare hos oss än att vänta ute i trapphuset i alla fall.

Jag vill verkligen inte att den här helgen ska ta slut, den har varit hur kul som helst och ju längre den gick desto mer spårade det ur, helt i min smak. Till slut kunde man knappt säga en mening utan att den misstolkades.