Semesteruppoffringar

Jag kan inte riktigt begripa hur det kan komma så mycket regn under en så kort tid. Det har verkligen vräkt ner i Köpenhamn idag ifall någon undrar. Det gick att ha paraply en stund, men så började det blåsa helt vansinnigt, vi såg flera paraplyer som vrängdes och då gav vi upp. Men jag måste säga att det var enormt bra timing av Åsa att köpa paraply igår just.

Till slut var till och med underkläderna blöta av regnandet och inte ens regnjackan stod emot, hade jag inte vetat bättre hade jag nästan trott att jag var på en golftävling, för då brukar det ju vara sådant väder. Men vi hade kul ändå och jag är mycket nöjd med att jag hittade en klänning att ha på Anna-Lenas bröllop om ett par veckor. Den är beige med svarta kanter som ramar in den. Annars blev det inte så mycket shopping utan mest lite turstande i regnet. Jag hittade en vakt som jag ville stå bredvid och bli fotad, den här gången siktade han inte på mig med sitt vapen när jag kom för nära, utan han flyttade på sig istället, kanske inte världens bästa vaktinstinkter. Men sedan bad han mig helt artigt att flytta på mig. Ni kanske har listat ut att jag fick se slottet, men det var ett konstigt slott tyckte jag, ja till och med om man jämför med Stockholms slott, eller skokartongen som Jimmy säger.

Christiania var intressant, vi tog bara en liten sväng där, för vi började tröttna på regnet och ville inte gå så mycket mer. Men det var fint, inte så uppenbart fint, men det har sin charm och jag skulle kunna tänka mig att man som fotograf eller konstnär skulle kunna hitta jätteintressanta objekt där, hade det varit sol hade jag kunnat gå där ganska länge. Men jag var tvungen att övertala Åsa för att få med henne in. Innan sa hon "Ska vi verkligen gå in där?" och efter sa hon "Ta ett kort på mig!" och posade glatt framför Christiania-skylten. Det har varit en rolig men lång dag och nu börjar man bli lite smått mör. Men jag har i alla fall fått upp värmen igen efter en dusch, 3 tröjor, en filt, mat och ett gäng tända ljus, tänk vad man offrar sig för sitt semestrande...

Igår gick jag och Åsa på en promenad långt efter att det blivit mörkt. Jag älskar att promenera ute i mörkret en varm sommarnatt. Det är en speciell känsla, det känns som att man är ensam i världen utan att för den sakens skull kännas ensamt. Vi tittade på stjärnorna och pratade om allt möjligt. Stjärnskådningen var inte så framgångsrik dock eftersom vi bara kände igen Karlavagnen. Nu pratar Åsa i telefon igen, men vem vet, kanske att vi tar oss en tur idag igen, men bara om det har slutat regna, jag vill inte se mer regn nu. Jag trodde aldrig att mina fötter skulle bli sig lika igen efter att ha varit i ett par blöta skor hela dagen, de var kritvita när jag tog av mig strumporna och såg nästan döda ut, eller ja i alla fall extremt skrynkliga. Gissa om lyckan blev stor när vi såg en gnutta blå himmel när tåget rullade in på det svenska fastlandet igen. Ja, den Köpenhamnresan glömmer nog ingen av oss i första taget.