Gastroskopi... igen...

Jag gjorde ju gastroskopi i våras som ni kanske minns. Idag var det dags igen, så jag tog ledigt från jobbet och åkte på fastande mage tillsammans med mamma till Lunby. Satt som ett nervvrak och väntade en stund innan det var min tur.

Jag hade ju blivit lovad lugnande idag, för sist så tyckte jag det var så fruktansvärt jobbigt att jag grät när jag hörde att jag skulle behöva göra det igen. Så med tårarna strömmande av nervositet så fick jag en kanyl i armen och det visade sig vara effektivt. Läkaren sa att de skulle ge mig så pass mycket att jag inte var närvarande och det verkar ha funkat. För jag minns inte så mycket av det och det kändes som det gick mycket snabbare den här gången. Dock så kunde jag knappt gå efteråt, men det var det värt bara för att slippa traumat. Tur att mamma var med också, för jag kom inte ihåg vad läkaren hade sagt, så hon fick återge hans kommentarer för mig.

Resultatet då, jag får vänta upp till 6 veckor på det slutliga svaret, men redan där kunde läkaren se att tarmluddet är bitvis borta och att jag med största sannolikhet inte tål gluten. Det var ju kul, livet lär bli lättare framöver... eller kanske inte... Tur att mamma och farmor också är glutenintoleranta så att jag kan ställa tusen frågor. Nu börjar halsontet efter undersökningen komma, jag vet sedan förra gången att det antagligen kommer vara som värst imorgon, så jag har något kul att se fram emot då också, det här måste verkligen vara min lyckovecka.