Den dyrbara tiden

Tid, denna vara som vi har så ont om i detta land. Ibland det mest dyrbara. Ändå så är vi så slösaktiga med just detta och framför allt slösaktiga med andras tid. Jag är en tidspessimist, jag är ofta ute i för god tid för att jag är så rädd att någon ska behöva vänta på mig och för att den personen ska känna att jag slösar dennes tid. Det innebär att jag ofta är först på plats när jag ska möta någon. Men det innebär också att jag kan bli vansinnigt frustrerad när andra slösar med min tid. Jag förstår att andra kan se det som att jag slösar min tid när jag är några minuter tidig. Men jag är ju så mån om att inte slösa deras att jag hellre slösar på min egen. Tid är något man borde visa respekt för, sin egen tid också, men framför allt andras. Kan man inte visa andra den respekten att man kommer i tid när man bokat eller höra av sig och förvarna att man är sen? Det kan inte vara så svårt.