Oh crappy day

Under dagar med stress så är i jag lite mindre tålig för andras humör. Igår var en sådan dag. Efter en megalång arbetsdag på tisdagen och en tidig morgon igår så var mitt humör knappt i kontroll. Jag fick kämpa för att hålla inne vissa känslor. Jag fick skäll för något jag inte alls kunde rå för och jag fick kritik för att jag inte hållit en deadline som jag inte ens visste att det var en deadline på. Där någonstans efter en orättvis utskällning brast det för mig, jag kunde till slut inte hålla inne tårarna som brände bakom ögonlocken, så jag låste in mig på toaletten några minuter för att få vara ifred och få landa lite. Hela dagen stressade jag runt och försökte vara till lags och göra alla nöjda men ingen tycktes vara nöjd någonstans. Ibland kan man slita allt vad man orkar, men man räcker ändå inte till, det spelar liksom ingen roll vad man gör såna dagar.  

 

Det var så underbart att få lämna kontoret på kvällskvisten och få ringa till mamma och få lite sympati. Det finns ingen som kan lyssna och förstå som mamma, hon är världsbäst! Idag är redan en bättre dag, lite mindre stress om än fortsatt mycket att göra. Alla är lite trevligare och jag ser fram emot Pinchos med en kompis ikväll. Har inte sett henne på ett par månader, så det ska bli så roligt att träffa henne. Vi har jobbat ihop tidigare och dagar liknande den igår brukade vi nynna på Oh happy day, fast med en egenskriven refräng Oh crappy day. Hon var min bundsförvant i alla väder på jobbet tidigare, vi kämpade på i vått och torrt tillsammans och hjälptes åt och skrattade och grät tillsammans, en riktig jobb-bff.