Oväntad tvärvändning

Ibland är livet så orättvist, en person i min närhet blev igår dumpad hastigt och olustigt. Som att rycka undan mattan under fötterna. Jag vet såväl känslan och jag vet hur lite jag kan göra för att hjälpa den här personen. Känslan som landar i mig en känsla av hopplöshet, det finns ju inget alls som jag kan göra åt det. När man känner att det enda man kan göra är att lyssna och trösta så känner man sig lätt hjälplös.

Eftersom jag själv varit i exakt samma sits så kan jag förstå att personen vänder sig till mig, för jag är nog den enda i närheten som kan föreställa mig hur känslan når ut i varenda liten cell i kroppen och den fysiska smärtan som blandas med chocken och hur man ibland nästan glömmer att det hänt eller tror att man ska vakna upp ur en hemsk mardröm för att det så känns overkligt. Den bubblan man går omkring i där ingenting från omvärlden riktigt når fram och hur man känner sig fången i sina egna tankar och känslor. Jag som tror på andlighet har i alla fall bett de bekanta jag har på ”andra sidan” att skänka styrka och lugn, så får jag hålla tummarna för att det åtminstone hjälper.