06 maj, 2017

Tinder

Fick en fråga från en läsare som undrade över tinder. Så jag tänkte att jag skulle berätta lite om min upplevelse. Jag var extremt skeptisk till tinder när jag blev singel. Det kändes så brutalt att bara gilla eller ogilla någon baserat på bilder. Men man vänjer sig och sen efter ett tag inser man att det ligger lite mer bakom valet ändå. Tinder funkar som så att du först ställer in vad man söker, inom vilket åldersintervall och hur långt bort personen i fråga får vara som längst. Sen får man upp en bild på en person som matchar detta. Då har man 4 alternativ. Man kan antingen dra bilden åt vänster, då ogillar man personen eller så kan man dra bilden åt höger, då gillar man personen. Men man kan också dra bilden uppåt eller superlikea som det kallas. Sista alternativet är att man klickar på bilden, då kommer man in på personens profil och kan se alla bilder och läsa en eventuell profiltext. Om jag gillar en kille och han gillar mig så får vi en matchning och kan skriva till varandra. Om jag har superlikeat någon så kan han se det. Om jag ogillar någon som kan han aldrig se det. Ganska enkel process.

Det finns en massa regler som man som utestående inte riktigt förstår sig på. En kompis till mig hjälpte mig till en början. Innan jag fortsätter så vill jag bara säga att jag inte håller med om allt i detta stycke, men vissa saker kan jag förstå och håller med om. Första saken jag la märke till var att det stod siffror på nästan varje killes sida. Det tog mig ett tag att lista ut att det var alla killars längd. Denna information är extremt viktig för många och rådet jag fick var att inte gilla en kille som inte skrivit ut sin längd. Andra saken jag lärde mig var att en kille som bara har en bild ska man swipa vänster på. Har han bara lyckats ta en bild på sig själv så ser han nog inte så bra ut. Killar som bara lägger ut bilder på sina kroppar eller som alltid börjar med att kommentera utseendet på mig utan att ens säga hej brukar efter ett tag visa tydligt att de är ute efter något tillfälligt, kanske bara för en kväll.

Så nu till mina personliga åsikter. Jag har även en annan dejtingsida, där kan vem som helst kontakta en och det är ett problem. Någon som aldrig provat att nätdejta kan nog inte föreställa sig vilka sjuka förslag man kan få från vissa killar/gubbar. Det finns män som kallar en för slyna för att man inte tror på ett singelliv helt utan sex och att man försvarar tjejers rätt till sina kroppar och sin lust, sen att de ligger med allt och alla är helt okej. Det finns killar som skriver på vilka sätt de vill använda min kropp. Det finns killar som friar över nätet utan att ens ha fått ett hej tillbaka och så finns det de som i min värld är de allra mest respektlösa och jobbiga, de som inte kan ta ett nej. Jag har satt min övre gräns på 35 år, den äldsta dom skrivit till mig var över 90 år, de vanligaste är män som är lika gamla som min pappa. Jag kan absolut förstå vad en man mellan 50-60 kan tycka är attraktivt med en tjej på 25-30 år, men vad fasen tror de att en ung tjej ska med dem till? Det kan jag inte för mitt liv begripa. Jag är uppfostrad med att man alltid ska svara på tilltal och jag gjorde också alltid det, till en början... Men när män blir arga, hotfulla och inte kan acceptera ett nej så blir jag faktiskt riktigt arg. Jag förstår varför Sverige har problem med våldtäkter, jag förstår. Inte hur man kan göra det, verkligen inte! Men när det uppenbarligen finns så många män som inte kan acceptera ett nej så kan jag mycket väl begripa att det händer. För om de inte kan ta ett nej i fråga om en dejt så är steget inte så långt till att inte kunna ta ett nej i fråga om sex. En annan kompis gick nyligen med på samma dejtingsida, efter ett par timmar hade hon lärt sig hur man blockerar påträngande män, några timmar! Hon frågade mig om jag har några blockerade och jag skickade henne hela listan, vi kan väl säga så här, hon var i chock över listans längd.

Här har tinder en fördel. Om jag inte har gillat en kille så kan han inte kontakta mig. Jag kan naturligtvis råka gilla ett och annat drägg där med, men jag utesluter många genom att de inte ens kan nå mig från första början. Jag har dock ett system där. Jag gillar aldrig någon som inte har skrivit något alls i sin profil, jag gillar ingen som har en bild på sig och någon annan tjej (det finns till och med killar som har sin bröllopsbild som profilbild på tinder). Jag gillar inte heller någon som ser tinder som sin utvikningsplattform eller som man inte kan se ögonen på. Jag tror att atttraltion är extremt viktigt i ett förhållande, så klart att insidan är viktigast. Men jag tror att det tyvärr funkar så att utsidan ger insidan en chans. När jag matchat med någon så brukar jag skriva lite med honom och först sen bestämma om jag vill träffa honom eller inte. Då hinner man ändå skapa sig en uppfattningen, om än liten, om vad det är för kille. Så klart att jag har blivit avtrubbad av detta och jag avgör numera på någon sekund om jag tror att kille är värd att kolla mer på. Jag vet inte om det funkar eller ej eftersom jag inte hittat min drömprins än. Men jag har inte gett upp hoppet och jag slipper många idioter i min jakt på kärleken.

3 kommentarer:

  1. Tack Frida!

    Det var en utförlig beskrivning av hur du ser på Tinder! Jag vet det låter som en klyscha, när du minst anar det så händer det! Tyvärr så tror jag att det bara blivit svårare att hitta någon idag, än det var när jag träffade min underbara fru! Alla dessa val och den lite stressade inställning till att det finns något bättre runt hörnet, har gjort det svårare! Man ger inte saker/människor en chans, dömer på en bild att den personen inte ser rätt ut! (säger inte att du gör det talar mer allmänt)

    Varför tror jag så! Jag skulle ha dragit min fru nu i 20 års tid, till vänster i Tinder (då), inte för att hon är ful snarare tvärt om. Men hon är inte vad jag skulle ha sökt efter om jag skulle gå rakt på mina preferenser jag hade DÅ. Som t.ex. Hon ska inte vara längre än mig, gillade inte blondiner, mm. (vill inte gå igenom allt här). Min fru var blondin och längre än mig!

    Så hur träffades vi! Vi träffades på en då känd pub i min hemstad (Stopet), jag hade landat efter en semesterresa med ett gäng grabbar och några av oss gick då ut för att dricka en öl (för vi hade ju inte druckit några öl under semestern ”Ironi”). Det var mycket folk och jag hamnade stående i jämte min då blivande fru. Vi började prata med varandra, jag kände ganska snart att här är en person jag gillar intelligent, stark (jag gillar starka kvinnor), rolig mm. Det ena lede till det andra och jag fråga om hennes telefon nummer. Jag skulle aldrig låta det gå längre än till en kyss första kvällen, om jag skulle vara seriöst intresserad!

    Med min erfarenhet så har jag svårt att tro det skulle vara lätt att dra någon överhuvudtaget åt vänster i Tinder. När jag var i 23-24 var jag tillsammans med en kvinna på 40-41år (hon hade nyligen fyllt 40 när vi träffades). Skulle jag söka efter någon så mycket äldre i Tinder aldrig i livet! (men en erfarenhet som jag inte vill vara utan) Vad vill jag säga med detta!? Jag tror att öppnar man upp sig själv lite, så finns det många andra sätt att träffa någon.

    Skulle jag ge killar ett råd så börja prata med de kvinnor som de träffar, må vara på ICA som på Puben. För spelet är ju så som med dans, att vi killar/män ska föra och ni tjejer/kvinnor ska följa!

    Hoppas du finner någon snart!
    VV-Kompis…

    SvaraRadera
  2. Visst är det så att det är ett hårdare klimat och man lättare dömer bort människor när man gör ett "urval" på internet än om man hade träffat dem i verkligheten. Men i vissa fall kanske man ger någon en chans som man inte hade gjort annat också, även om det säkert är mer sällsynt än i verkligheten.

    Jag kan dock inte hålla med om att det är killarna som ska föra, jag uppskattar ju om en kille tar första steget och börjar prata, men jag tycker att en tjej som är intresserad inte borde vänta på att killen ska ta första steget. Jag tycker att jämställdhet ska gälla även i dejtinglivet. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller med dig, i jämställdhetens tecken borde det vara så! Men tror inte att det är så, jag tror det finns något genetiskt som spelar in! Nu var det länge sen jag var singel, visst har det ändrat sig lite sen dess.
      Men tjejerna på den tiden visade intresse genom att flörta och på andra mer subtila sätt bestämma/”ta initiativ”. Det är det som jag tror många kallar “spelet” mellan man och kvinna.
      :-)

      Radera